Mia levde med en mytoman

Många av oss har någon gång i livet mött en mytoman utan att vara medvetna om det. l de fall när vi till slut har insett att vi har blivit förda bakom ljuset – vilket brukar ta ett tag- reagerar vi ofta med ett virrvarr av starka känslor – ilska, besvikelse, förundran och kanske till och med fascination. För hur sjutton kunde vi bli så grundlurade? Personen gav ju ett så positivt intryck och imponerade på oss med alla sina fantastiska bedrifter och historier. En som varit med om detta är Mia (som egentligen heter något annat). Hon träffade en mytomanen Johan (som också heter något annat) när hon arbetade som flygvärdinna och det dröjde inte länge innan de förlovade sig och flyttade ihop:

– Det var ‘instant love’ pinsamt nog. Han gav ett sådant trevligt, belevat och kunnigt intryck. Dessutom var han attraktiv så när han uppvaktade mig var det kört – jag föll som en fura. Det fanns inte i min föreställningsvärld att det som han berättade om sig själv var rena lögner. Han var pilot och det yrket står ju för en slags pålitlighet, psykisk stabilitet och lugn. Men i fallet Johan visade det sig vara precis tvärt om – han ljög som en borstbindare. Om sin bakgrund, sina bedrifter, sin utbildning, ja ta mig tusan allt.

Det som som löpte som en röd tråd i Johans lögner var hur fantastiskt duktig han var på det mesta. Och han hade ett påtagligt behov av att få allas uppmärksamhet. Det senare verkar vara ett vanligt fenomen hos mytomaner. De vill alltid sätta sig själva i centrum, göra sig betydelsefulla. Och för det behöver de en publik. Johan var duktig på att ständigt skaffa sig en publik som han kunde imponera på.

– Inte nog med att han var pilot, han var psykoterapeut, hade tävlat framgångsrikt inom slalom, han hade gått kustjägarutbildningen, hade en ‘hemlig’ och viktig befattning inom Försvaret och hade varit påtänkt för landslaget i golf.

 

Läs också: 

Ojämställda par mår sämre

 

Det tog ett bra tag innan Mia började förstå att det inte stod rätt till med Johan. Att det ibland fanns ett litet inslag av sanning i det han berättade gjorde att hon till en början tänkte att han kanske bara dramatiserade litegrann.

– Alla kan vi ju ibland tänja lite grand på sanningen, krydda en bra historia eller dra en vit lögn för att skydda oss själva. Var går gränsen egentligen?

Så småningom insåg Mia att trots att Johans berättelser om sig själv så var det så mycket mer än vita lögner och kryddade historier.  Och att de var del i en narcissistisk personlighetsmönster* hos honom. Men innebär det att alla mytomaner är narcissister? Svaret är ovisst, mytomani är nämligen ett ganska outforskat område. Förhållandevis litet finns skrivet i ämnet. Det är ytterst ovanligt att mytomaner söker professionell hjälp mot sitt konstanta ljugande. Det är inte förvånande med tanke på att mytomanen saknar sjukdomsinsikt, och därmed även vilja att bli behandlad och botad. De drabbas inte av skuldkänslor när de ljuger. Snarare är det tvärtom – de njuter när de lyckas att dupera sin omgivning. Så var det för Johan, berättar Mia:

– Efter ett tag släppte han fokus på mig och riktade sig istället in på våra grannar, våra gemensamma bekanta och nyvunna vänner. De flesta åkte dit på samma sätt som jag – de trodde verkligen på allt det som han berättade om sig själv. Det var både fascinerande och skrämmande att se hur han kunde trollbinda sin omgivning.

Mytomani återfinns inom alla sociala skikt och hos människor som vid en första anblick kan verka psykiskt helt friska. Vissa åtnjuter allmän respekt, är yrkesmässigt framgångsrika, har familj och ett utåt sett fungerande socialt liv, medan andra lever isolerade och har stora sociala eller kanske drogrelaterade problem. Gemensamt för dem alla är de tvångsmässiga lögnerna. Detta berättar Sten Levander i en intervju på Idagsidan i SvD (5/13/2003). Enligt honom krävs det inte en fullt så skicklig mytoman för att vi ska låta oss luras. ‘Men vi tror på dem eftersom de saknar alla tecken på att de skulle ljuga. De går inte att avkodas så som vi avkodar andra människor. Framför oss ser vi en fullkomligt övertygad person som drar den mest märkliga historia, men när kroppsspråket är helgjutet har vi svårt att avslöja dem’

 

Läs också:

Narcissisten – fascinerande och odräglig på samma gång

 

Att leva med en mytoman går inte utan att  själv bli indragen. Att konfrontera mytomanen med en osanning är både obehagligt och svårt. Mytomanen uppfattar nämligen inte lögnen på samma sätt som oss andra, de känner ingen skuld för att de ljuger. De skäms inte. Många gånger är de inte ens medvetna om att de ljuger. Johans sätt att reagera på Mias konfrontationer var som att hälla vatten på en gås:

– När jag konfronterade honom med hans uppenbara lögner, så började han först att argumentera för sin sak, när det inte fungerade blev han blank i ansiktet, kunde skaka på huvudet för att signalera att han inte förstod vad jag pratade om. Han blev sedan tyst på ett konstigt sätt, försvann iväg på något sätt. Det var mycket märkligt. Och frustrerande eftersom han inte slutade med sina lögner, snarare tvärtom – de blev värre och värre.

Mia lämnade Johan efter några år och slutade även sitt arbete som flygvärdinna. Det tog ett bra tag innan hon kände sig känslomässigt redo att inleda en ny relation. Johan, däremot, inledde snabbt en ny relation med en kvinna som han sedan gifte sig och fick barn tillsammans med. Efter några år skilde de sig. Huruvida det berodde på hans mytomani, vet inte Mia. Hon vet dock att hans lögner fortsatte år ut och år in.

– Jag har några kompisar som fortfarande flyger och som brukar berätta för mig om hans lögner. Till en början var det mycket frustrerande att höra talas om dem eftersom det stod klart att han lyckades dupera de flesta. Under de senaste åren har det dock blivit mer och mer uppenbart för alla att han faktiskt ljuger om allt- sin bakgrund, sina bedrifter, sin  utbildning, sina kunskap. Man inser att han inte är där adelsmannen som han påstår sig vara, att han inte har vuxit upp på ett gods eller jagat sedan barnsben, med mer med mera.

Vad kommer att hända med Johan när det även blir uppenbart för honom att omgivningen inte längre tror på honom, utan förstår att han är en obotlig lögnare?

– Jag vet inte, tanken skrämmer mig faktiskt. Inte minst med tanke på att han har barn. Hur ska de gå för dem när de märker att pappa ljuger som en borstbindare?

 

Åsa-Mia Fellinger

 

Lyssna på: Psykologer ger svar om vanliga livsproblem i podcast

Podcast: Så hanterar du narcissisten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:51:00+00:00