Läs andra delen i vår temaserie: Att leva enligt sina värderingar – nutidens egotripp eller viktig? Vi har intervjuat en riktig expert inom området, psykiater och författare Niklas Törneke. Det är framför allt som psykoterapeut som han kommer in på värderingar, även om han själv tycker att själva ordet låter för allvarligt. Han vill istället tala om vad som är väsentligt och viktigt för oss människor i våra liv. Genom att ta reda på det, ökar vi vår motivation till viktiga förändringar av hur vi lever. Det kan handla om hur vi beter oss mot andra. Eller hur vi utövar vår favoritidrott.
Vad menas egentligen med värderingar och att leva enligt sina värderingar?
– Om vi ska börja på en allmän nivå inom det sammanhang som jag verkar, det vill säga inom psykoterapin och ACT:s värld är värderingar ett slags önskvärda konsekvenser. På så sätt ligger det nära begreppet mål, som också är önskvärda konsekvenser, något man strävar efter. Skillnaden mellan värderingar och mål är att mål kan ligga långt fram, medan värderingar är omedelbart tillgängliga. Det kan till exempel handla om vilken slags människa man vill vara i relation till någonting. För att ta ett mer banalt exempel: om jag är
fotbollsspelare kan det handla om hur jag vill vara inom ramen för mitt fotbollsspelande, hur jag vill agera och förhålla mig på fotbollsplanen. Jag kanske vill vara en fotbollsspelare som dribblar på ett särskilt sätt, som hela tiden springer på varje boll. Varenda gång jag spelar match, kan jag agera utifrån den spelare jag vill vara, med andra ord enligt mina värderingar. Och det är just det som är specifikt med värderingar, att de är omedelbart tillgängliga för oss. De finns här och nu till skillnad mot mål som ofta handlar om framtiden.
– För att fortsätta med exemplet fotbollsspelaren och målet att spela i landslaget, är detta inte tillgängligt i nuet, utan ligger i framtiden. Om jag spelar en match i allsvenskan så kan jag naturligtvis göra det med målsättningen att spela med i svenska landslaget, till exempel hoppas på att någon ser mig spela och plockar ut mig till landslaget. Men själva målet ligger alltså längre fram. Däremot är den slags fotbollsspelare jag vill vara omedelbart tillgängligt för mig. Man kan alltså säga att värderingar är ett uttryck för ett slags kvalitet på vem jag vill vara eller vad jag vill göra. Mål är alltså ofta utom räckhåll, medan handlingar enligt våra värderingar är på ett eller annat sätt alltid tillgängliga. Det är därför man ser det här som väsentligt för människor överhuvudtaget. Och inom psykoterapin. Värderingar kan motivera beteenden.
Jag lyssnade på John Guidettis sommarprogram i P1, där han flera gånger nämnde att han vill världens bästa fotbollsspelare och han alltid vill göra sitt bästa. Enligt din beskrivning är ”världens bästa fotbollspelare” ett mål, medan att alltid göra sitt bästa på fotbollsplanen en värderingen?
– Ja, så kan man säga, det är en bra distinktion.
Hur skiljer man värderingar från ett orealistiskt önsketänkande om den egna personen?
– Man kan naturligtvis ha värderingar som man ständigt misslyckas med och som på så sätt visar sig vara orealistiska. Men värderingar som skulle vara orealistiska? Ja, det är en bra fråga, men jag vet inte riktigt… Det är lättare att se skillnaden när det gäller mål. Om jag till exempel är en 60-årig vetenskapsman och docent vid universitetet så är målsättningen att få Nobelpriset för något arbete som ligger framför mig ganska orealistisk. Men om jag till exempel alltid vill göra mitt bästa i mitt arbete så är det förstås så, att ‘alltid’ inte ligger i nuet. Men att göra mitt bästa i nuet, det är inte orealistiskt. Men sedan är det naturligtvis så, att jag inte alltid kommer att lyckas. Att jag har en viss värdering garanterar ju inte att jag alltid lever efter den. Om du tänker på ditt eget liv så är det sannolikt så, att det är viktigt för dig hur de är mot vissa personer, dina barn till exempel. Du vill förmodligen vara mot dem på ett särskilt vis?
Ja, det stämmer.
– Men då vet du att du inte alltid är så som du vill vara. Inte för att du egentligen inte kan, du bara gör det inte. Vi människor följer inte alltid våra värderingar i varje stund.
Hur gör du för att ta reda på vad som är en persons värderingar?
– Det vanligaste är väl att fråga. Men jag själv använder sällan ordet värdering, eftersom det har ett slags tyngd över sig. Det blir lite för allvarligt då.
Första frågorna handlar om vad som är väsentligt för individen. Vad som är viktigt och vad man sätter värde på. När man jobbar i ACT försöker man sätta människor i känslomässig kontakt med saker genom olika övningar. Och då kan man be personen att förställa sig en situation som var särskilt värdefull, fin eller viktig. Det kan handla om att säga ’Om du tänker tillbaka på de senaste åren (eller hela livet) och låter dina tankar vandra till något som var riktigt bra, något som kändes väsentligt, vad tänker du på då?’
Om jag får tag på något då, frågar jag vidare om vad som var viktigt med det, till exempel vad han gjorde i det läget, om han gjorde något som bidrog till detta. På så sätt kommer man nära det som individen tycker är viktigt. Man kan även fråga om de mål som folk uttrycker. Om någon vill bli världens bästa fotbollsspelare, kan man fråga vad det är som är väsentligt med det. Vad som är det bästa med att vara världens bästa fotbollsspelare. Genom det söker man efter något som är mer grundläggande och närvarande än just själva målet i sig.
Är det här frågor som man kan ställa sig hjälp utanför terapirummet för att hitta sina värderingar?
– Ja, de kan man rimligen göra.
Jag läste en bok där det fanns en övning med syfte att finna ens värderingar, där man skulle föreställa sig sin egen begravning och hur människorna höll minnestal och vad de sa då. Finns det inte, när man involverar andras åsikter, en stor risk för att det blir för prestationsinriktat? Att man vill vara duktig inför andra?
– Det är en typisk risk med den övningen som man får försöka se upp med. Det man kan göra är, att i anslutningen till den övningen, betona att det inte är vad personerna säger som är det viktiga, utan att man faktiskt gjorde det – det var så man faktiskt levde. Det viktiga är inte att personerna säger så, utan att du faktiskt levde så. På så sätt blir det kopplat till hur du faktiskt vill att du levde.
________________________________________________
Om du vill se vilka böcker som Niklas Törneke skrivit, klicka:Här
________________________________________________
Hur vet man om man lever efter sina värderingar, känns det bra då?
– Det är en bra fråga. Hur känns det till exempel för föräldrar att gå upp klockan halv tre på natten när tremånaders bebisen skriker och det bara var en och en halvtimme sedan du senast var uppe? Det känns ju inte så bra, eller hur? Ändå gör föräldrar det, eftersom det är i linje med deras värderingar som föräldrar. Det behöver alltså inte alls kännas bra i stunden, att leva enligt sina värderingar. Snarare tvärtom. Att leva enligt sina värderingar kan ibland kännas rätt tufft. Men över tid kan man ändå anta att det finns något slag upplevelse av att det är positivt och vitalt. När man ser tillbaka på det känns det bra och man är i någon mening nöjd med det man gjorde. Visst kan det i någon mening även kännas bra i nuet. Fast då ska man nog tona ned att det känns bra i varje stund, utan mer övergripande.
Menar du då att om man ser tillbaka så har mer perspektiv och inte är så fångad av känslan?
– Det här har med klassisk inlärningspsykologi att göra. Det här med positiv och negativ förstärkning, jag vet inte om du har klart för dig hur det ser ut?
Jodå, hyfsat.
Niklas Törneke
– Då vet vi att alla människor, alla däggdjur agerar mer flexibelt under inverken av positiv förstärkning än under negativ förstärkning (om du vill läsa om positiv resp negativ förstärkning, klicka Här, Renews anmärk). Det vill säga, om man är inriktad på att bli av med någonting så är beteenderepertoaren i allmänhet rätt rigid. Det har sannolikt ett evolutionärt värde. Man ska inte hålla på att klura eller hålla på med allt möjligt om man är hotad, utan ägna sig åt vissa stereotypa sätta att komma undan. När människor är under positiv förstärkning då är man däremot mer flexibel och rörlig. Och gillar det bättre helt enkelt. Man skulle kunna fråga vilken varelse som helst (om det var möjligt): ’Gillar du det här?’ och den skulle svara ’Ja’. Det motsatta gäller vid negativ förstärkning. Om vi skulle fråga en människa som står under negativ förstärkning, om han gillar det, skulle han svara: ’Nej, men du vet, jag måste gör det här… Jag har inget val eller har inget annat jag kan göra’. Man gillar det helt enkelt inte.
Det här med värderingar handlar alltså i grunden om att tycka något är verkligt viktigt. Om vi tycker något är verkligt viktigt, gillar vi att göra det över tiden. Då är man under appetativ kontroll, det vill säga positiv förstärkning.
Det där för oss in på nästa fråga. Om man vill leva enligt sina värderingar, är det inte lätt hänt att det blir kollision med vardagens krav?
– Jo, då är det.
Vilka tips vill du då ge för att man ändå ska försöka leva enligt sina värderingar?
– Jag skulle säga att det handlar mycket om att fråga sig vad som är väsentligt. Vad man vill i längden. Det vill säga samma princip som den där begravningsövningen, fast en annan variant. Om jag har småbarn, då kan jag föreställa mig att jag ser tillbaka på mitt liv när ungarna flyttar. Vad vill jag då kunna se tillbaka på för slags agerande som pappa eller mamma? Vad villl jag då kunna se att jag gjorde, prioriterade och så vidare.
Har du några övriga tips apropå att leva enligt sina värderingar som du vill lämna till våra läsare?
– Många patienter som jag pratar med, kommer in med upplevelsen att det bara är en massa krav i tillvaron. ‘Jag skulle vilja bli av med alla krav’, hör jag ofta, inte minst vid utmattning, som ju är en tillspetsad variant av vad de flesta av oss lever under, utan att vara utbrända. Då brukar jag säga: ‘Grejen är inte att bli av med alla krav, utan grejen är det här: titta över alla krav, välj ut några stycken av dem som du själv tycker att du vill leva efter och satsa på dem. Och fullt ut.’
Det är ju en typisk illusion det där med det kravlösa livet. Det finns inget kravlöst liv, och skulle det finnas, skulle ingen av oss gilla det mer än en halvtimma… kanske lite längre. Det liv vi gillar är det liv där det finns krav som stämmer överens med hur vi själva vill leva. De är dem vi ska välja och lev efter fullt ut.
– Det skulle kunna vara det om det bara handlade om göra det som är bra för mig själv. Men det som är viktigt för oss människor är oftast inte bara viktigt för mig själv, utan även för andra. Vi är sociala varelser. Vi är flockdjur. Det innebär att vi inte bara vill en massa saker för oss själva, utan något att använda för det gemensamma bästa.
Att prata om vilka värderingar vi har, är något som kan göra att det blir tydligare vilka människor vi vill agera tillsammans med. Det där är egentligen grunden för all social interaktion.
Om en klient sa till mig apropå att leva enligt sina värderingar att ‘det där är bara ett uttryck för den moderna individualismen’ skulle jag säga: ’Okej , det är något med att inte bara vara ett offer för den moderna individualismen som verkar vara viktigt för dig? Vi kan alltså vara överens om att där finns något grundläggande som är viktigt för dig’.
Åsa-Mia Fellinger
______________________________________________________________________
Om du vill läsa vår inledande artikel vår temaserie om att leva enligt sina värderingar, klicka Här
_______________________________________________________________________