Marianne Bengtsson Agostin0 bor i Italien sedan många år. Hon är lektor vid två universitet, ordförande inom en förening för barn med cochleaimplantat och driver dessutom en olivlund. Men inte nog med det, nu ska hon även börja blogga för Renew Magazine. Möt en minst sagt mångsysslande kvinna, som älskar sitt Italien, men som förfäras över landets politiker.

Välkommen till Renew Magazine. Hur känns det att börja blogga för oss?

– Det känns jätte roligt att börja blogga för er! Idén med Renew Magazine är så intressant och skapar så många nya tankar! Så jag hoppas kunna ge en glimt ibland från Rom. Rom står sig visserligen alltid, Urbe et Orbi, en världsstad!

 Du bor i Italien. Hur kommer det sig?

– Jag kommer knappt ihåg varför, så länge har jag bott här. Men jag vet att nu som då älskar jag Italien. Detta komplicerade och fascinerande land med alla sina otaliga kompromisser och svårförståeliga sammanhang attraherar trots allt.

Idag är det särskilt mycket som skakar, inte bara i mark och hus utan inom ekonomi och politik. Bara på de sista månaderna har över 30 småföretagare tagit sina liv i ren desperation över att deras finanser gått helt i stöpet.

Vad jobbar du med?

– Jag har alltid haft med sjuksköterskor att göra ända sen jag själv utbildade mig i Lund och på Karolinska. Jag undervisar numera sjuksköterskor vid vidareutbildningar, har delkurser i folkhälsa och vårdforskning och är “professore a contratto” (lektor) vid två av Roms universitet.

Efter en kort tid som sjuksköterska på Röda korset i Rom på 1970-talet, förstod jag, att om jag skulle bo här var det bara att utbilda sig vidare. Det blev sociologi, en fyraårig kurs, men väl

Sapienza - Universita di Roma

“laureata” fanns ändå inte många jobb tillgängliga. Så det blev att knyta ihop vård och samhälle, vilket så småningom blev en heltidstjänst vid La Sapienza, en doktorsexamen i Göteborg (Nordic School of Public Health) och en lektorstjänst på halvtid under 10 år i Sverige, först i Karlskrona och sen i Stockholm.

Idag arbetar jag även inom en förening för barn med cochleaimplantat (CI), Parlo io där jag ordförande. CI ger hörsel till barn som föds döva och som idag blir hörande, ett under! (www.parloio.net).Vi informerar framförallt om detta.

Min fritid handlar mycket och ofta om oliver. 500 olivträd (strax norr om Rom) behöver mycket tillsyn och skötsel.

____________________________________________________

Om du vill komma till hemsidan för Mariannes verksamhet, klicka: Här

_____________________________________________________

Vilka för-respektive nackdelar finns det med att leva i Italien?

– Italien har 60 miljoner innevånare på ett område som är ungefär 2/3 av Sveriges yya. Detta skapar helt annorlunda scenarier. Det är trångt, man måste kämpa för sin plats överallt. I skola, på buss eller tåg, inget är självklart. Staten tänker inte på dig. Det får du göra själv. Man trängs på ett annat sätt. Vi har fortfarande postkontor, där människor kan sitta i timmar och vänta på att få betala.

Concorsi

Tjänster, inträdesprov etc utannonseras. Det måste enligt lagen gå tillväga på ett “öppet” sätt. Även högutbildade deltar i offentliga prov “concorsi” för att söka en tjänst. Häromdagen kom 3000 advokater till samma concorso för att tävla om 3 platser. Bara några veckor innan hade 9000 studenter anmält sig till inträdesprovet vid en medicinsk fakultet i Rom för 300 platser. Det blev kaos i båda fallen.

 

Den första concorson inställdes och den andra tvingade Roms borgmästare att ge riktlinjer för liknande situationer i framtiden.

Trots detta är det lätt att trivas i Italien, människor är tillgängliga, flexibla och ofta generösa. I Rom har vi dessutom ett härligt klimatet. Vintern är bättre än sommaren (tycker jag). Idag är vi redan en bra bit över 30.

Italienarnas kommunikativa kompetens är nästan alltid en fördel. Det tillför vardagen små glädjestunder. Man pratar utan hinder med människor runt omkring, på buss, på gata, på torg och marknad. Ofta med humor och skratt. Numera vet vi hur gott skrattet gör för vår hälsa. Jag tror vardagen här är “skrattigare”.

Marianne Agostino

Hur mycket påminner vardagslivet om dito i Sverige?

– Rutinerna är ganska lika, vardagens “tram-tram” är här som där  fyllda av “måsten”. Vi är inte lika organiserade här. I Sverige förebygger/förbereder vi på ett annat sett, (prevenire) i Italien är man mer inställd på att det ordnar sig “la provvidenza” man förlitar sig på utomstående krafter. Det var en granne som en gång gav mig dessa definitioner när vi jämförde och det ligger något i det. Jag kan bara ta ett mycket återkommande exempel från mitt eget liv. Parkering. Åker jag med min man till Roms centrum där man i stort sett inte kan parkera någonstans är varje diskussion meningslös. Är jag ensam tänker jag och planerar innan, var, när, hur. Min man Han planerar överhuvudtaget inte alls och lyckas att hitta en plats för sin bil på de mest otroliga ställen, t.o.m. böteslappen slipper  han oftast

I vilken utsträckning känner du av/lägger du märke till den ekonomiska krisen i Italien?

– Framförallt när jag talar med människor, affärer som inte säljer något eller mycket mindre, aktiviteter som stängs ner, arbetslösheten som ökar, missnöjet sprids, kriminaliteten ökar. Än är dock pizzerier och teatra fulla, bilarna köar och många verkar på väg till stundande semesterresor.

Hur är situationen i landet efter Berlusconis reträtt?

– Lika kaotisk. Vi saknar betrodda politiker, skandalaffärerna avlöser varandra. Detta unika kulturland med enorma konstskatter och kunskaper inom alla områden har så urusla politiker.

Vi behöver ledare som förstår att ta vara på t.ex. musiklandet Italien med sitt enorma arv,

I morgon ska jag lyssna på en bokpresentation. Författaren är en kvinna som vågar kritisera som ingen annan. Hennes senaste bok har titeln “Dopo L’Occidente”. Hon ser i stort även utanför Italien och talar om en framtid “Bortom Västvärlden”.

Vad saknar du mest respektive minst i Sverige (om du nu saknar något)?

– Jag saknar det vackra, det vänliga Sverige, björkarna på våren, snön vid jul och Stockholms vatten. Du blåa vackra stad, kallades du inte för Mälardrottningen? Som tur är kan jag komma ofta numera, att ta flyget idag känns snart som T-banan, avgår jämt och till ett billigt pris. Så länge det varar!!

Vad kommer du att blogga om?
– Blandat om Italien och tankar kring våra olika kulturer och glädjen att blanda dem, åta dem komma i kontakt.

Åsa-Mia Fellinger

fellinger@renewmag.se

_________________________________________________________________

19 juni

Be 50 and Be it in Rome!

Last Saturday I was invited to the most beautiful 50 anniversary I ever attended. In the center of Rome, inside one the most exciting museums and historical places, Mercati Traiani.

If in Rome next don’t miss it!

All recalled a Roman evening, invitation in Latin, Roman menu, old instruments and music.

The photos will tell the rest. The layed table with almost 100 guests and Rome behind, above and in everyone’s heart.

Auguri Paola and thanks for a beautiful evening!

Marianne

PS Photos by Stefano Buduo