Jag har två barn en pojke som är fyra och en flicka som är nio år. Nu pratar man ju så mycket om att det är viktigt att stärka barns självkänsla. Hur gör man det? Speciellt när det känns som att man har så lite tid. Jag jobbar 100% och när man är ledig ska det skjutsas till träningar, tjata om läxor osv. Känns som att det är lätt att landa i gnäll och tjatträsket.
Ulrika, 38 år.
Att leva mitt i livet, med arbete och små barn och alla de aktiviteter det medför, kan för många upplevas stressande. Det är svårt att få tiden att räcka till för allt man vill och måste hinna. Jag tror många likt dig, Ulrika, lätt hamnar i den onda cirkeln av gnäll och tjat på barnen. Precis som du själv är inne på stärker gnäll och tjat inte barns självkänsla. Det som stärker självkänslan är när man upplever sig vara älskad och värd för den man är inte för det man gör i form av prestationer. Därför är det viktigt att skapa utrymme för kravlös gemenskap med barnen. Det kan låta pretentiöst och tidskrävande men innebär i praktiken i regel en kortare stund per dag och barn. Studier har visat att om en förälder ägnar sitt barn 100% uppmärksamhet på barnets villkor under 15 minuter per dag grundläggs en kravlös relation som sedan kan utgöra en god plattform för att utveckla strategier för att hantera sysslor som påklädning, tandborstning, läxläsning, läggning mm, “måste-sysslor”. Uppmärksamheten man förväntas ägna sitt barn är att oförbehållsamt leka med barnet på 
barnets villkor, att helt följa med i barnets tankar och lek och bekräfta den utan att styra eller påverka. “Måste-sysslorna” kan sedan förstärkas genom ett poängsystem. Ex. kan barnet, efter att ha gjort en “måste-syssla”, samla klistermärken, kulor, knappar etc. som efter ett visst antal (ex. 10 st) kan bytas mot något barnet vill ha ex. pengar, TV-tid, tid för en aktivitet med mamma eller pappa, godis mm. Man kommer överens med barnet om hur “leken” ska gå till. Barnet får ett märke och beröm för varje gång det utför sin syssla, ex. borsta tänderna. Sammanfattningsvis kan man säga att det gäller att bekräfta de bra sakerna barnet faktiskt gör varje dag och tona ner “nej-sägandet” och tjatet, att använda “nej” när det verkligen gäller. För vidare läsning: “Fem gånger mer kärlek” av Martin Forster.
2. Min man värderar prestation väldigt högt, man ska jobba hårt och mycket av hans egen självkänsla kommer från hur bra han gör ifrån sig. Hur kan man få honom att tänka annorlunda, jag tror att han egentligen inte mår så bra av det men jag vet inte vad jag ska säga? Kan uppleva att han går mycket i försvar när jag ifrågasätter att han jobbar så mycket?
Orolig
Jag kan väl förstå din oro över din mans situation. Det är alltid svårt att stå bredvid och uppleva att den man älskar och bryr sig om gör något som man själv bedömer som ohälsosamt. Jag förstår av det du skriver att du har försökt ifrågasätta hans förhållningssätt till arbete utan framgång. Tvärtemot din avsikt beskriver du att han istället går i försvar. Kanhända uppfattar han ditt ifrågasättande som kritik. Om hans självkänsla baseras på prestation tolkar han kanske kritik av det han gör som kritik av sin person. Jag vill ge dig rådet att istället för att ifrågasätta hans förhållningssätt mer intressera dig för vad jobbet betyder för honom och vilken funktion det myckna jobbandet har i hans liv. Du tror att han stärker sin självkänsla genom att jobba mycket och kanhända har du rätt. Det kan dock vara värt att ifrågasätta din egen tolkning av situationen, eller se den som en av flera hypoteser. Du kan då närma dig din man genom att ställa nyfikna, öppna frågor till honom, ex Vad är det du tycker om med ditt jobb? Vad betyder jobbet för dig? Vad skulle det betyda för dig om du blev arbetslös? Eller sjuk (handikappad etc.) så du inte kunde jobba som nu? När trivs du som bäst på jobbet? Kanske väcks frågor hos dig av hans svar och då är det bara att fråga vidare. Undvik helst ordet VARFÖR som lätt kan uppfattas som kritik. Använd öppna processfrågor (frågor som det inte bara går att svara ja eller nej på) t ex. VAR, VAD, NÄR, HUR, med VEM/VILKA. Försök att vara ärligt och uppriktigt intresserad av hans svar och undvik att tolka. Kanske kan samtalsklimatet genom din nyfikenhet bli präglat av mer acceptens och öppenhet istället för ifrågasättande och försvar. Ev. kan du i det läget uttrycka att du känner viss oro för att han jobbar mycket men det är viktigt att du låter bedömningen av mängden jobb och ansvaret för hans val ligga kvar hos honom. Om det är så att hans jobbande går ut över er gemensamma tid kan du även beskriva att du saknar att vara mer med honom. Kanske berätta vad du önskar ni skulle kunna göra tillsammans. Utgå då ifrån dina egna behov och önskningar och undvik att ställa krav eller ultimatum. I bästa fall kan ditt öppna, nyfikna förhållningssätt leda till att din man själv får fatt i och syn på ev. negativa konsekvenser av det förhållningssätt han har till sitt arbete. Då kan ni tillsammans diskutera alternativa lösningar på problemet. Om detta sätt att tackla problemet inte alls blir hjälpsamt, eller att du kanske redan försökt, blir min rekommendation att söka professionell hjälp. Du skulle kunna boka en tid hos en parterapeut och be din man följa med för din skull och presentera vilka problem du hamnar i pga. din mans förhållande till sitt jobb.
