Efter en vecka med härliga besökare från Sverige här i Dalian, åkte de vidare till Peking eller Beijing som är närmare det korrekta uttalet på kinesiska. Då jag kände att det var dags för ytterligare en shoppingrunda på sånt som är svårt att få tag på i Dalian bestämde jag mig att möta upp på lördagen. Man och dotter fick vara hemma och ha kvalitetstid, och med mig följde istället Malin som också var sugen på att se vad storstaden hade att erbjuda.
Jag bokade in oss på vårt vanliga hotell i stadsdelen Sanlitun. Denna är känd för att vara ambassadområde, med bra utbud av restauranger och gångavstånd till fina köpcenter och marknaden Yashow. Hotellet är inte det lyxigaste i stan, men otroligt prisvärt, många rum, rent och fräscht, engelsktalande trevlig personal och nära till mycket. Det är även smidigt att ta sig till och från flygplatsen då motorvägen dit startar i närheten.
Efter incheckning på hotellet var det dags för lunch på favoritstället Element fresh.Här mötte även Therese och Klas upp. Det blir ju en tidig morgon när man väljer att ta morgonflyget och vi var bra hungriga nu. Element fresh levererade som vanligt och jag intog som vanligt en grekisk sallad med grillat lamm och en morotsjuice. Varför ändra ett vinnande koncept som man säger!
Ärligt talat så är vi lite dåliga på att turista i Peking. Vi har ju sett förbjudna staden men inte mycket mer. Vi åker mest för shoppingen och de goda restaurangerna. Det får väl helt enkelt bli så att vi får återkomma som riktiga turister om några år.
Med lunch i magen var det dags för lite shopping. Förutom området kring Sanlitun och marknaden Yashow så tog vi en taxi till Pearlmarket för att kolla lite. Hittade en Toy-market där med, men kände att jag inte kunde släpa hem en massa stora leksaker i resväskan.
Dagen gick fort och vi avslutade kvällen med att testa Peking-anka. Förväntningarna var höga då vi hade hört så mycket om detta men inte provat. Det ligger en restaurang som serverar Peking-anka precis mitt emot vårt hotell, så dit gick vi. Kan meddela att ankan var god, vi vart nöjda trots höga förväntningar. Dock hade vi lite otur då vi fick lämna den fina uteserveringen och leta skydd inne i restaurangen när det drog gång värsta åsk- och regnovädret. Man är kanske lite extra känslig, men det så tråkigt när rökförbuden inomhus nästan aldrig följs och det till och med röks rakt under förbudsskylten.
Trötta tackade vi för oss efter en lång dag och sa adjö till Therese och Klas som skulle ut på egna äventyr under söndagen. På natten fick jag svar på varför jag hade varit ovanligt trött i tre dagar. Dunderförkyld! Hur ynklig känner man sig inte när kroppen bråkar och man är långt hemifrån. Men bara att bita ihop. Fick ihop några timmars sömn, och med kaffe och Ipren var det dags att ta tag i söndagen som var min sista dag i storstaden. Malins Niklas skulle ansluta och de skulle vara kvar i Peking ytterligare några dagar.
Mer shopping och go-lunch stod på schemat. Men även ett besök på ambassaden för att rösta. Postgången till oss är ju under all kritik, så diverse röstkort har ju inte kommit fram. Men på ambassader och konsulat går det bra att rösta. Röstkort fixar de på plats. Galet smidigt. Vi som är utskrivna ur landet får dock bara rösta i riksdagsvalet. Men ändå, mycket viktigt!
Eftersom vi hade varit så duktiga och ansvarsfulla var vi ju tvungna att fira. Vi råkade springa förbi Cold Stone. Alltså, det var nog det coolaste glasställe jag har besökt. Och även om jag egentligen var kaffesugen och egentligen inte ens gillar glass så mycket var jag tvungen att testa. Helt klart rätt val!
Klockan gick mot kväll och det var dags för mig att åka mot flygplatsen. Köpte med mig en macka då utbudet på flygplasten kan vara lite sådär och min flight skulle gå från den gamla terminalen. Jag var lite orolig att det skulle bli försenat, då himlen igen öppnade sig igen och regnet vräkte ner. Men endast 50 minuter sena var vi iväg. Jag hade laddat med både ny bok och hörlurar, så att hänga ensam på Pekings flygplats var inga problem. Och väl hemma i Dalian väntade vår favoritchaufför John på mig och såg till att jag kom hem.
Tack Peking, och på återseende! We will be back!
Lina Hellsten