Det högtflygande filmprojektet började som en galen idé där filmaren Björn Lindfors antog utmaningen att tillsammans med Esrange Space Center och Canon filma en av ateljé Lyktans lampor ”Tipi”i rymden.
– Jag antog utmaningen, inte bara för att jag gillar svåra utmaningar utan mer för att bevisa att det här skulle gå att genomföra, säger Björn Lindfors på Cre8it AB.
Känslan av science fiction var påtaglig inför släppet av den 540 kubikmeter stora ballongen. Stämningen var laddad – kommer ekipaget med de tre filmkamerorna att klara påfrestningarna i form av extrem kyla, fukt och den tunna luften?
Armaturen fick byggas om av ateljé Lyktan för att få en lättare konstruktion. En elektronik- och en teknikingenjör var inkopplade i projektet. Kameror och teknisk utrustning fick trimmas rejält för att kunna klara uppdraget. Inget lämnades åt slumpen. Till exempel krävdes det ett speciallim för att klara den extrema kylan. Batteritid och kamerornas minneskort var begränsade. Därför gällde det att optimera användningen för att få de bilder de ville ha. För att inte överskrida viktgränsen byggdes en två meter lång kolfiberkonstruktion för att få den värmeisolerande lådan med tillhörande elektronik, kameror och GPS-utrustning på rätt avstånd från lampan.
Allt verkade gå enligt plan vid uppfärden med den heliumfyllda ballongen och nedfärden från 27 km höjd var fritt fall i ca 700 km/h med minimal inbromsning av fallskärmen i den extremt tunna luften. På 1000 meters höjd tappade tornet hos Esrange Space Center dock kontakt med ekipaget.
En helikopter sattes in för att spana och för att försöka pejla in utrustningen. Eftersom kontakten hade brutits fick de leta på marknivå. Det fanns helt klart en oro för att ekipaget hade kraschlandat.
Landningen hade skett i en stenig del av tundran nära finska gränsen och konstruktionen i kolfiber, de tre medföljande filmkamerorna och armaturen hade lyckligtvis klarat sig förhållandevis bra vid nedslaget.
Hela projektet höll på att falla på mållinjen då svår isbildning oväntat bildats på linsen under uppfärden, men som i ett trollslag dunstade plötsligt iskristallerna på 26 kilometers höjd och allt blev glasklart. Anledningen var den tunna luften, med ett tryck som är närmare 30 gånger lägre än på markytan, som inte kunde hålla kvar fukt och frosten som täckte linsen dunstade på ett ögonblick.
– Jättekul att det gick så bra. Det var en spektakulär händelse, även om vi har släppt upp större ballonger tidigare, säger Mattias Abrahamsson, rymdingenjör på Esrange.
Slutresultatet blev något bättre än de hade väntat sig. Nästan alla som ser filmen tror att rymdscenerna är genomförda i greenscreen eller bluescreen-studio.