Staden som många förknippar med en tråkig industristad men ack vad fel det är. Det är en modern stad som verkligen griper tag i en med sina fascinerande och spektakulära byggnader som är nybyggda, ombyggda och renoverade på ett sätt som man knappt kan föreställa sig hur de kommit på idén.Det finns många museer, hotell, promenadstråk utmed floden, linbana upp på berget, affärsgator, bland annat Gran Via, med den lyx det innebär när alla kända märken ligger uppradade bredvid varandra och bara väntar på att kunderna ska strömma till.

Med förstäder har Bilbao cirka en miljon invånare. Bilbao är en av Spaniens viktigaste industristäder med järn- och stålindustri. Hamnen är Spaniens näst största. År 1997 invigdes Guggenheimmuseet i Bilbao, ett nytt konstmuseum där själva byggnaden har en mycket intressant arkitektur signerad Frank Gehry.

Fakta om Bilbao
  • 350 000 invånare i centrala Bilbao, 1,1 milj om man räknar in ytterområdena
  • Det finns 2 officiella språk; baskiska och kastillanska
  • Bilbao grundades för ca 700 år sedan
  • Floderna Nervión och Ibaizabal bildar den 15 kilometer långa “Ria de Bilbao”
  • Bilbao4 Flera sevärdheter i Bilbao
    Museum
  • Museo Bellas Artes | Torre Loizaga Museo de coches antiguos y clásicos
  • Grottor 
  • Cuevas de Santimamiñe | Cuevas Pozalagua
Mat från Baskien

Baskerna är kända för sitt gastronomiska kök och sin utomordentligt goda mat. Idag anses Baskien som vara den oomstridda högborgen för finsmakare i Spanien. För de baskiska kockarna är det viktigt att råvarorna är färska och av bästa kvalité samt att behålla de traditionella rätterna som förnyas med goda och moderna tillbehör. Baskerna är dessutom världsmästare på att tillaga fantastiska såser.  Klicka här så slussas du vidare till några läckra recept

_________________________________________________________________________________________

Två intensiva dagar i Bilbao

av Rose-Marie

Tidig morgon. Klockan ringer 4.30. Flyget från Málaga till Bilbao skulle avgå redan klockan 7.00. Nattportiern där jag bor vinkar glatt god morgon när jag kommer ur hissen. Min lojale taxichaufför, Jose, från San Pedro står troget utanför mitt hus och väntar i den tidiga morgontimmen. När jag, efter en trevlig biltur på biltomma vägar utmed kusten, kom till incheckningsdisken så meddelar den något morgonsura mannen bakom den folktomma disken att incheckningen till Bilbao stängde för 10 minuter sedan. 40 minuter före avgång och inte 30 som jag trodde.

Ja, vad skulle jag göra? Nu gällde det att ta fram den allra charmigaste och professionella sidan och för att haspla ur mig det på spanska. Puedes hacer algo? Tengo que ir! Hur proffsigt lät det? NO! Jag provade igen. NO! Han förstod att jag inte skulle ge mig och ropade till en dam som kom gående att jag ville med med Bilbaoplanet men att incheckningen var stängd. Hon tittade på mig och på mitt lilla handbagage och sa ”javisst ordnar vi det.”

Om mannen bakom disken var sur redan innan så blev han inte gladare nu. Han muttrade att ”dessa människor… och till Barcelona flighten var det 7 som inte kom. Att de aldrig lär sig.” Väl ombord på planet somnade jag efter en ansträngande diskussion och för lite sömn för att jag gick upp tidigt…

Bilbao1Efter 1 timme och 10 minuters välbehövlig sömn landade vi i ett 14-gradigt och soligt Bilbao. Det var 15 minuter tills flygbussen skulle ta mig in till Bilbao. Staden som många förknippar med en tråkig industristad men ack vad fel det är. Det är en modern stad som verkligen griper tag i en med sina fascinerande och spektakulära byggnader som är nybyggda, ombyggda och renoverade på ett sätt som man knappt kan föreställa sig hur de kommit på idén. Det finns många museer, hotell, promenadstråk utmed floden, linbana upp på berget, affärsgator, bland annat Gran Via, med den lyx det innebär när alla kända märken ligger uppradade bredvid varandra och bara väntar på att kunderna ska strömma till. Jag hoppade av bussen mitt i centrum vid den, blombeklädda, vackra rondellen/plazan alldeles intill det anrika hotellet Carlton på Plaza Muyua och tog en kort promenad till kaféet, Metro Muyua för att inta min frukost. Den bestod av en dubbel espresso och en liten, utsökt god bocadillo med skinka. Unga karriärsugna Bilbaobor blandades med bankfolk, äldre herrar som säkert intog sin morgonkaffe där varje dag och så en nyss inkommen turist.

Bilbao7Fortsatte Gran Via fram men svängde snabbt av till vänster mot en parallellgata till Gran Via för att insupa atmosfären av de små bagerierna, gammaldags speceriaffärerna, fruktaffärerna som dignar av mogen frukt och för att inte tala om de underbara fiskaffärerna som lockar med fantastiska uppläggningar av färsk fisk och skaldjur i fönstren. Expediterna i sina vita rockar hjälper kunderna till rätta med en stor entusiasm och intensitet som man bara kan göra i en sådan liten affär.
Jag passerade Jardin Albia med sina parkbänkar, statyer, hundägare och lekande barn och jag kom till mitt hotell, Hotel Abando, som för 15 års sedan var en biograf, för att checka in. Rummet var färdigstädat trots att klockan bara var 10 på förmiddagen.

Efter ett snabbt kläd- och skobyte var det dags att ge sig ut på stan med karta, guidebok och kamera i högsta hugg. På två dagar skulle jag fotografera till min hemsida, initiativa.se, besöka ytterligare två hotell, leta efter restauranger och så klart proväta. Första stoppet var självklart i en skoaffär men jag var inte på shoppinghumör så jag gick snabbt ut därifrån och bestämde mig för att jobba. Jag styrde kosan mot närmaste turistinformation för att ta reda på allt jag behövde veta för att dessa två dagar skulle bli så lyckade som möjligt.

Bilbao10Jag fortsatte till en av Bilbaos kvarterssaluhallar, mercado, bakom turistbyån. Bigarråer tornade upp sig som berg, likaså sparris, persikor, svamp, kött, fisk och skinkor. Vandringen fortsatte och jag strosade vidare till Calle Escilla och tog mig ner mot floden och den något annorlunda bron Zubi Zuri med sin vitmålade järnkonstruktion för att sedan gå den välordnade promenaden jäms med floden. Detta för att ta mig till Guggenheim-muséet, som öppnade 1997, och beundra den otroliga byggnaden som skapats av arkitekten Frank Gehry.Bilbao3

 

 

Muséet har jag besökt tidigare och denna gång fanns inte tid för att gå in. En man på cykel kom emot mig och frågade var jag kom ifrån för han samlade på utländska mynt, sa han, men förstod att jag inte hade några eftersom jag bodde i Spanien. Frågan är om det var mynten han var ute efter eller om det var plånboken för han stirrade intresserat på min kamera jag höll i handen. Jag fortsatte till det hotell jag skulle kolla in, Gran Hotel Domine Bilbao Silken för att sedan gå tillbaka till mitt eget hotell. Lunchen intog jag på ett av de Bilbao6äldsta kaféerna i Bibao, Iruña, som öppnade 1903. Jag beställde in en traditionell tortilla española och ett spett med ansjovis, gröna oliver och indilla (nästan som grön spansk peppar, i alla fall lika stark).

 

Efter ett par timmars planerande och skrivande på hotellrummet (det blev en liten siesta också) var det dags för en eftermiddagskaffe och vad passade bättre än att smita runt hörnet från hotellet till ett annat av Bilbaos gamla kaféer, La Granja på Plaza Circular.

Sedan fortsatte jag min upptäcktsfärd genom att gå Gran Via, svänga av mot posten och kom så småningom till en gammal byggnad som såg intressant ut. I ärlighetens namn var det den supermoderna takterrassen som drog blickarna till sig och lockade in mig i Edificio Alhóndiga. Vilken byggnad! De invändigt moderna husen, som inrymmer kontor, bibliotek, swimmingpool, utställningar, restauranger och barer, bars upp av 43 olika pelare. Jag tor hissen upp till takterrassen som visar sig vara en utomhusbar där man gjorde Mojitos på löpande band och hällde upp cava likaså på löpande band. Väl där insåg jag att detta var ett av Bilbaos inneställen för AW (After Work) för det unga, tjusiga karriärsugna folket. Underbart ställe! Jag intog min plats i solskenet vid den av järn gjorda bardisken och beställde in ett glas av ”löpandebanddrycken” för att fira, inte AW, utan helgens kommande jobb att utforska Bilbao.

När solen gått runt hörnet, drinken var slut och klockan var nästan halv åtta var det dags att upptäcka kvällens matställen på Licenciado Poza. Där finns många tapasbarer och marisquerias. På nummer 54 ligger en av stjärnkrogarna men den skulle jag inte prova denna kväll. Jag strosade gatan fram och mitt intresse föll på en bar/restaurang som hette Busterri som bland annat serverar pintxos (tapas). Jag ville så klart prova bonito (tonfisk från norr) med olivolja, rå lök, hackad paprika, tomat och oliver Likaså stora räkor med vit sparris och vinägrett och en bit spansk omelett med inlagd paprika och spansk peppar.

Mitt över gatan ligger flera marisquerias vägg i vägg och jag slank in på en som hade hur många pintxos som helst på sin bardisk. Slinker in på en som heter Sortera och beställde friterade räkor och gratinerade musslor. Som vanligt på spanska restauranger står TV:n alltid på och nu ”serveras” både fotboll och tennis men fråga mig inte vilka som spelade någondera – det kunde lika gärna varit hockey för min del… Alla fat med olika pintxos ringlar sig utmed bardisken. Den ena läckrare än den andra men två pintxos får räcka på detta ställe. Det är dags att gå vidare.

Klockan är snart halv tio och det börjar kännas både i ögon, huvud och fötter att jag varit uppe sedan 4.30 på morgonen. På det sista matstället för dagen provar jag svamp från Bilbao-trakten med serranoskinka och en räk- och bläckfisksallad. Efter det var jag mätt och nöjd och det var dags för att bege mig hemåt. För taxichauffören var resan kort men för mina fötter hade promenaden varit alldeles för lång. Det var skönt att kliva in genom hotellets dörrar, ta hissen upp och se sängen stå inbjudande mitt i rummet. Boken som jag pliktskyldigast hade packat ner förblev oläst.

Efter en avkopplande och lugn morgon med packningsbestyr och att få gårdagens upplevelser på pränt, var det dags för frukost på ett när beläget kafé. Frukosten avnjöt jag i godan ro bland spanjorerna som också äter sen frukost.

Bilbao12En promenad över bron Puente del Arenal tog mig snabbt till till Gamla Stan, Casco Viejo, vilket var starten på dagens upptäcktsfärd. Gamla stan myllrade av uppvaknande butiksinnehavare och restaurangägare som höll på att förbereda en förhoppningsvis bra lördag i de smala gränderna.Jag strosade genom olika uteplatser, Catedral de Santiago mitt på Plaza Santiago, affärer av alla de slag och en och annan gammaldags charkuteriaffär som lockade till inköp av diverse god helgmat. Här finns också små tapas-barer, eller rättare sagt pintxos-barer, som det heter i Bilbao.

Snart var jag framme på Plaza Nueva, det nya torget, ett vackert torg omringat av gamla byggnader och torget är fyllt av barer och restauranger men som just nu var mer eller mindre tomma. Det tog inte lång stund innan jag bestämde mig för att detta skulle bli platsen för min lunch senare på eftermiddagen.

När jag kom ut från Plaza Nueva stod en man och spelade på gatan. Det var så vackert så alla som stod och lyssnade spontanapplåderade flera gånger. Härligt avbrott och framförallt härligt att folk stannar och lyssnar och inte bara rusar förbi. Jag njöt en lång stund. Mina steg styrdes mot Plaza Arriaga och den vackra teatern med samma namn, Teatro Arriaga.

Bilbao8På torget var det fullt av liv och rörelse och det finns en installation även här med händer i olika former och färger som stack upp från en grön gräsmatta. Promenaden fortsatte tillbaka mot stadens centrum och Jardin Albia varifrån den guidade bussturen skulle avgå klockan 13. Just här var det många bröllopsklädda spanjorer eftersom det låg en kyrka alldeles invid trädgården och som idag var fullbokad av olika bröllop. Den ena kreationen var fantasifullare än den andra för att inte tala om alla läckra skor som kvinnorna bar.

Bussen kom tio minuter efter utsatt tid och jag tog plats på andra våningen på den taklösa röda bussen. Vi åkte västerut mot Guggenheimmuseet och blev återigen välkomnade av hunden Puppy som är en hög stor hund gjord av färska blommor som står utanför museet och hälsar alla välkomna.
Bussturen fortsatte mot Plaza Euskadi och in mot Plaza de Fredrico Moyua som delar den långa Gran Via på mitten. Gran Via med sitt finansiella centrum och sina affärer går genom hela centrala Bilbao från Plaza Circular i öst till Plaza Sagrado Corazón i väst.

Sen rundade vi det moderna kongress- och musikpalatset och fortsatte utmed floden, förbi alla broar, mot Ayuntamientot (rådhuset), över floden och så var vi tillbaka vid Jardin Albia där jag hoppade av för att återigen ta mig till Plaza Nueva men denna gång för att avnjuta en härlig lunch. Klockan var närmare halv tre och det började kurra i magen. Men först ville jag ta en titt på, som det sägs, Europas största saluhall som har renoverats under lång tid men nu öppnat igen. Saluhallen heter Ribera och ligger mitt emot gamla stan. Den är vacker och här finns många fisk-, grönsaks-, kött-, chark- och ostaffärer.

Bilbao14Nu snabbt till Plaza Nueva och den efterlängtade lunchen. Jag hade blivit förvånad om jag hade fått en plats ute på torget under ett parasoll så här dags så jag smög in på den mest välbesökta, och förmodligen populäraste, baren och fann en liten plats vid bardisken. En snabb titt på de andra gästernas tallrikar och ansiktsuttryck och efter det beställde jag – och det med besked! Tonfisk, räkor, krabba och gåsleverpintxos. Mums! Halva nöjet på en sådan bar består ju i att titta på alla tjattrande, ätande och drickande spanjorer som inte är tysta en minut och helst pratar i munnen på varandra utan att invänta några svar. Efter någon timme var baren nästan tom och lugnet lägrade sig och servitörerna kunde ägna sig åt att ta det lite lugnare och förbereda kvällens invasion av nya gäster. Detta ställe var en lyckträff.

Nu var det dags för en båttur men lyckan var inte på min sida just då för de två kommande båtturerna var abonnerade så jag lomade iväg till ett kafé för att sätta mig och skriva ner mina intryck från dagen. Det skulle ju gå en båt halv sex och den kunde jag ta och sedan åka direkt till flygplatsen. Väl tillbaka vid båtarna så var även den turen full. Inget att göra, men mina ben och fötter strejkade och ville inte gå en meter till.

Vad skulle jag göra nu? Jag såg mig omkring och de flesta bänkarna utmed floden var nu folktomma så jag la försiktigt min väska på bänken, tittade mig omkring, la upp ena benet på soffan, tittade mig omkring igen och så vips var båda benen på soffan och jag låg raklång och pustade ut. Förbipasserande flanörer tittade först oroligt för att se om om jag var sjuk men när så inte var fallet sedan traskade de vidare. 15 minuters underbar vila gjorde mina fötter gångbara igen och jag strosade upp mot hotellet för att hämta min väska, beställa en taxi och åka till flygplatsen och det flyg som skulle ta mig tillbaka till Málaga och Marbella efter två upplevelserika dagar i Bilbao – La nueva ciudad.

Vi hörs snart! Hasta pronto!

Rose-Marie Wiberg