Jag är inte ensam om att sitta klistrad framför tv-programmet “Mästarnas mästare”. Alldels utmärkt söndagsunderhållning för familjen. En sak som dock har förvånat mig genom programmets historia är att ingen protesterar mot är att männen och kvinnorna tävlar i samma klass. I vanliga idrottssammanhang tävlar de ju i olika klasser. Det här hade betydelse för förra årets utgång då favoriten Pernilla Wiberg fick se sig slagen av storväxta Wieslander och Jönsson trots hennes omvittnade kapacitet.
I årets upplaga kommer dock denna eventuella kritik på skam. Späda småbarnsmamman, men extremt vältränade Anna Lindberg vinner gren efter gren i hård konkurrens mot – ja, storväxta män. Och imponerar stort. Inte bara med sin fysiska styrka och uthållighet, utan också sin mentala inställning och attityd.
Det känns både bra och dåligt att Anna Lindberg får exponera sin kapacitet på bästa sändningstid. Bra för att hon verkligen förtjänar det. Dåligt för att hon borde verkligen ha fått större uppmärksamhet i media under åren när hon var aktiv som simhopperska. Om så hade skett skulle hon sedan länge ha varit med på vår lista över inspirerande personligheter. Nu blir hon vårt senaste val till listan. Men bättre sent än aldrig. Grattis, säger vi.
Åsa-Mia Fellinger
fellinger@renewmag.se
*Den enda gren som man tar hänsyn till kroppsvikten är när de ska rulla en tung boll uppför en backe (en av Sisyfos-grenarna). Det här hade