Lite halvspontant bestämde vi att åka hela familjen till Shanghai. Mannen skulle jobba och undrade om vi ville följa med för att kunna vara kvar över helgen och ha minisemester. Jag som är ett riktigt planerings-junky började såklart fundera på hur jag skulle ordna frukost, lunch och middag under fem dagar till vår ettåring på ett hotellrum. Jag löste det med en dubbel sats frysta bebispannkakor, pulvergröt, en förhoppning om en stor varierad frukostbuffé och ett antagande att det någonstans skulle gå att få tag på lite pizzakanter och saltfria potatisstrips. ”Utan salt” hade jag även förberett som översättning på mobilen.
Måste säga att resandet med flyg gick bra, cirka 1,5 timme i luften och det är en helt ok tid att underhålla en ettåring. Då vi flög på kvällen blev det dock lite kinkigt och trött mot slutet, vilket resulterade i ett högljut protesterande. Mannen höll vänligt med bestämt borta diverse medpassagerares goda råd vilket jag var djupt tacksam för. Människor här gillar att ge goda råd i diverse olika situationer, och det är i all vänlighet. Men ibland passar det inte tycker jag. Ordentligt trötta allihopa kom vi sedan fram till hotellet och fick vårt rum, och vi unnade oss lyxen med privat dining/roomservice för att Emma skulle få en chans att somna.
“Luften under 30 dagar, Shanghai vs Dalian”
Shanghai på vintern är ju inte känd för sin fina luft, så lite fundersam var jag över aktivitetsutbudet om vi inte ville bli sittandes på hotellrummet hela dagarna. Jag bestämde till slut helt enkelt att vi får ta det som det är, vi är bara här några dagar och vi får skydda oss så gott det går (jag hade packat ner Emmas rosa munskydd). Munskyddet är inte jättepoppis med jag passade på att smyga på det efter att hon hade somnat i vagnen, det blev dock lite halvpanik vid uppvaknande och jag fick snabbt slita på det. Men men, skyddad lite av tiden ute blev hon i alla fall.
Vårt hotell låg centralt nära stora gå- och shoppinggatan Nanjing rood. Så mycket tid tillbringades i de kvarteren. Lite shopping på Zara , Forever 21 och på Fakemarket (och ju mer jag tänker på det, desto mer lurad tror jag att jag blev) och en promenad på The Bund. Peoples Park var skön att ta en morgonpromenad i. Här fick vi även möjligheten att uppleva tai chi och äktenskapsmarknad. Vad jag har läst mig till så arrangeras inte äktenskapen, men föräldrar och mor/farföräldrar sätter upp annonser och träffas här när de tycker att det är dags för de unga att bilda familj. Hjälpa dom lite på traven så att säga. På annonserna kunde jag utläsa ålder, längd och lön även fotografi på vissa. Skulle någon lämplig annons hittas kanske en date föreslås.
På torsdagen fick jag och Emma en inbjuden till en barnfamilj som bor i Shanghai som vi känner och som också är relativt nya i Kina. Jag hittar ju inte så bra, men det var inga problem. Deras chaufför kunde hämta upp oss på hotellet. Ovant men fantastiskt skönt kunde jag placera Emma i deras ettårings bilstol och åka iväg. Nu fick jag se den riktiga skillnaden i boende om vi hade hamnat i Shanghai istället. Vi har också grindar och vakter till vårt område, men detta var ju nåt helt annat. Kändes som att komma in i en hotellentré med anställda som kunde hjälpa boenden med att rulla upp till exempel matkassar. Hiss ända upp i lägenheten, högt så det blev lite lock i öronen. Blippblipp med kortet så kom man till sin egen våning. Småtjejerna som nästan är jämngamla tycktes gilla varandra och lekte glatt på golvet. Men trots dålig utomhusluft ville vi ju se området, så promenad fick det bli. Klubbhuset hade ett café, simhall, bowlingbana, gym, spinning, dans, lekrum med mera. Torsdagar brukar det även finnas en svensk barnsånggrupp, tyvärr inte den dagen då vi var där. Vi gick förbi deras egna fake-strand som öppnar närmare sommaren. Hade hört talas om denna innan av andra Shanghai-bor som då får betala en dagsavgift för att komma in på området. ”Vill du vi ska gå hem nu eller ska vi ta en liten promenad runt sjön också?” Sjön? Ja det fanns en egen liten sjö på området där det simmade svarta svanar… Då började jag fundera på om vi hade gjort rätt val att bosätta oss uppe i DongBei. Inte för att vi planerar att flytta eller så, men det var svårt att inte börja fantisera om hur det skulle vara att bo i Shanghai istället. Men. Man vet vad man har och inte vad man får, så när det blev söndag och dags att åka hade vi alla lite hemlängtan.
Får ju inte glömma att nämna att jag vågade mig på att få håret slingat och klippt. Hade lovat frisören i Göteborg dyrt och heligt att inte låta någon kinesisk frisör som inte är van vid västerländskt hår lägga något blekande i mitt. Hur gör man då? Jag köpte lite slingmedel hemifrån men de guppar ju fortfarande runt på de sju haven någonstans. Jo, men så fick jag tips om denne i Shanghai av Sara (http://lifeinshanghai.se/). Hon hade bara gott att säga om honom, gav mig ett mobilnummer och bad mig hälsa. Så nu vart det klippt!
Lina Hellsten
