Det är svårt att föreställa och förbereda sig på hur det skulle kännas att flytta. Jag har försökt, och visste att det skulle bli lite tufft i början. Men att veta och att uppleva är inte samma sak. Jag ljuger om jag säger att det har gått som en dans att komma på plats. Rent praktiskt har det gått över förväntan, men att känslomässigt landa tog 1-2 veckor. Vi har alla varit otroligt trötta, nästan varit tur att vi inte ha haft nåt vettigt att kolla på på TV utan när klockan har passerat åtta/nio på kvällarna har vi gått och lagt oss för att läsa lite eller kollat på film på datorn.
Saker som har fungerat väldigt väl:
- Internet; vi fick en kod till vårt trådlösa nät och vips så fungerade det!
- Vatten; hittade in till en servicebutik över innergården och förklarade med hela kroppen vad för sort jag ville ha. Inga problem. Köper 5 liter åt gången som jag fäster på en sån där apparat… sedan väljer vi om vi vill ha vatten ur den röda pipen (varmt) eller blåa (inte fullt så varm) vill vi ha det kallt får vi ställa in vatten i kylskåpet.
- Frukt och grönt; åh det är underbart! Finns så mycket, och fräscht och nästan överallt!
- Pendeltåg; fina tåg som tar oss till Ikea och till Down Town (egenliga staden, vi bor i en förort). Påminner om tunnelbanevagnarna i Stockholm, det går oftast/ibland att följa stationerna på en blinkande karta, och inga irriterande trappsteg à la Göteborgs spårvagnar.
- Mat; mycket går att få tag på. Vi har två importbutiker där det går att köpa fullkornsbröd, flingor, mjölk saffran, parmesanost mm. Vi har även ett medlemskort på Metro som, om jag har förstått det rätt säljer till restauranger och andra verksamheter, men att vi som utlänningar även kan handla där. Men då får vi ta oss med bil eller tåg. Sedan har vi ju IKEA.
- Taxi; har fungerat si och så. Ibland träffar jag på de trevligaste taxiförarna som hjälper till att lasta i och ur vagn och annan jag släpar på, och gör sitt yttersta för att förstå vart jag vill åka och kör mig dig jag vill.
och mindre väl:
- Tvättmaskinen; vet inte riktigt vem som inte tänkte hela vägen runt, men när det var dags att testa den så var det inte något vatten inkopplat, efter att de hade kommit och fixat det så centrifugerade maskinen runt hela badrummet i någon märklig dans, hjälpe inte ens att sitta på den. Men efter att tekniker nummer två hade tittat och lossat på några fästen(?) på baksidan och lodat in den så har det fungerat bra!
- Stopp i avloppet; mindre rolig överraskning. Tur då att vi har två toaletter så det blev inte så akut som det skulle kunna ha blivit en fredagskväll. (Varför händer sånt en fredagskväll?)
- Trafik; det lite så att jag ber en bön innan jag korsar en gatan, ett par ögon räcker knappast för att hålla kolla åt alla håll. Jag är farligt van vid att ha företräde i trafiken.
- Pendeltågstationer; personalen var varit väldigt hjälpsamma när jag har kommit med Emma i vagnen. Men ser väldigt oförstående ut när jag försöker få en förklaring till varför det finns flera hissar men att inte en enda fungerar. Dom är sönder får jag till svar. Alla, på alla stationer tänker jag då och undrar när teknikern ska komma och fixa?
- Taxi; ibland är det bara lite mycket. Det ska fipplas med priset, nej jag vill inte köra dig dit just nu, ja plocka upp fler sällskap och ta betalt för alla, kvittomaskinen är ”sönder”…osv. Ibland föredrar jag att åka med de svarttaxibilarna som står utanför vår grind, trevliga, fast pris och fräscha bilar.
Men, veckorna rullar på och det kommer att bli lättare! Vi hjälper varandra, vi som är på plats, ett fantastiskt gott gäng. Första advent hade vi glöggmys allihopa och igår skulle vi på ett multikulturellt högtidsfirande, inklusive Lucia. Tyvärr blev vår lilltjej sjuk precis när vi hade kommit dit, så det var bara att vända hem igen. Vi gissar att hon har ätit något eller slickat på något som hon inte skulle. Men, det verkar ha ordnat upp sig nu. För övrigt så har vi startat vår kurs i Kinesiska, spännande att se hur detta ska gå. Jag hoppas vår lärare har en stor portion tålamod!
Lina Hellsten