Det snöar på tvären och de 12 minusgraderna kryper innan för kläderna. Min man och jag står i taxikön utanför ankomsthallen på Arlanda. Det är den 7 januari 2009 och vi är nyss hemkomna från 14 dagar på Kanarieöarna.
I taxin hem får vi reda på att det har varit ännu värre snöoväder och kaotiskt i trafiken i stort sett hela jul- och nyårshelgen och vi är glada över att vi missade det vädret. Väl hemma i huset gör vi sådant som de flesta gör när de varit borta några veckor. Ingen av oss eller några av våra släktingar förstår att detta var den sista dagen vi skulle leva som vanligt i Sverige.
Dagen efter säger min man ”Nej, jag vill inte bo i Sverige längre”. Jag satt i arbetsrummet och tog hand om de mail som kommit till mitt företag och förstod inte riktig hur allvarligt detta egentligen var för honom. Det uttalandet var det som sedan gjorde att vi tog oss ifrån Sverige.
Vi pratade från början om att flytta på halvårsbasis till ett varmare land men konstaterade rätt snart att min verksamhet som utbildare på större företag inte skulle överleva om jag bara höll utbildningar under den svenska sommaren.
”Då flyttar vi helt och hållet” sa min man och med det sagt så var vi egentligen redan
på väg.
Fem dagar senare säger min man upp sin chefstjänst i Stockholm och vill starta eget företag som konsult. Jag börjar via nätet att leta boende och kontaktar också en mäklare för försäljning av vår villa i Sverige.
I slutet av februari var vi nere i Marbella och hade hittat ett hus vi ville köpa. Vi hade då även sålt vårt hus i Hässelby villastad utanför Stockholm. Nu började det som de flesta tycker är svår, att bestämma sig för att inte släpa med sig alla saker!
Vi bestämde oss inte exakt för vad vi skulle ta med i flytten utan satte istället en viss summa, vad det skulle få kosta, på de antal kubikmeter som vi skulle ha med oss. Detta var något som vi gjorde en rolig grej av. Vi sålde våra saker via blocket och baklucke-loppisar och öronmärkte de pengarna till att bekosta flytten ner. Släktminnen och speciellt känslomässigt knutna saker fick följa med, resten skulle bort!
Vi flyttade ur huset och in i en andrahandslägenhet. Jag började stänga ner alla konton, bensinkort, medlemskort, medlemskap och avregistrerade oss på en hel massa andra saker som vi hade.
I mars träffade jag på två kvinnor som fick en utmärkelse för kvinnligt företagande och de gjorde så stort intryck på mig att jag ringde upp dem. Jag berättade att vi skulle flytta till Spanien och visserligen har de ett företag som säljer kläder via homepartyn men jag ville sälja på vanligt sätt i en butik och det i Spanien. Var de intresserade? Jo, det var de!
Jag flyttade ner några månader innan min man och började så smått att lobba för att jag skulle starta upp att sälja svenskdesignade kläder. Kontaktar föreningar och tidningar och förstår att jag måste sälja mig själv lika mycket som de kläder jag representerade.
Redan när vi bestämt att köpa hus så är det vissa papper och stämplar som ska skickas till olika myndigheter här i Spanien. Eftersom ingen av oss pratade språket eller känner till vad som krävs, så bestämde vi redan då att hela tiden anlita professionell hjälp.
När vi så ville bilda ett spanskt aktiebolag så fick samma företag hjälpa oss med det pappersarbetet. Det var varken mer eller mindre krångligt än när vi startade aktiebolag i Sverige. Det som kanske vissa kan känna som påfrestande är ju att man utan tolk inte kan läsa eller förstå innebörden i de papper som skrivs under. Men vem kan alltid förstå kanslisvenskan?
Det bolag vi bildade består av två delar där min mans konsultuppdrag och min butik, som vi började hyra i oktober 2009, ligger under samma bolag.Att vi bildade aktiebolag i stället för handelsbolag beror på de råd vi fick med tanke på vår familj, med två barn som är från tidigare äktenskap, och med möjligheten att äga lika delar i bolaget. I Spanien så låses samtliga konton för den kvarvarande efter ett dödsfall, vilket kan vara förödande när man har en verksamhet, detta kan inte ske när vi äger lika delar i bolaget och dess bankkonton.
Min mans konsultuppdrag sker via internet vilket inte alls skapat några problem. Vi har bra internetuppkopplingar och även svenska telefonnummer på våra fasta linjer. Detta underlättar för både vänner, barn och kunder som vill nå oss.
Det vi också gjort för att ha andras erfarenheter till hjälp, är att vi gick med i Svensk -Spanska Handelskammaren och där kan vi hitta andra svenskar som har olika inriktningar på sina företag och kan ge oss råd när det behövs.
Men är det inte svårt att jobba i Spanien? Den frågan har vi fått några gånger. Nej, vi kan inte komma på något som känts svårt. Vi betalar våra sociala avgifter, arbetsgivareavgifter, skatter och moms precis som i Sverige men kostnaderna för detta är betydligt lägre än i Sverige.
Jag importerar kläder från olika designers i Sverige och säljer dem i min butik och momsbeskattas för det här i Spanien. Jag har licens för att få sälja i butiken och har under dessa tre år haft en kontroll från skattemyndigheterna där de ville förvissa sig om att jag hade klädförsäljning och inget annat i butiken.
Det enda jag kan komma på att uppmana andra om att undersöka innan de hyr någon lokal är att det finns toalett och vatten till lokalen. Detta är ingen självklarhet om man t ex hyr en lokal för kontor eller butik.
Tycker du som vi att mörkret i november är påfrestande i Sverige? Våga provjobba på distans eller öppna verksamhet här. Livet är enklare och beslutet behöver ju inte gälla för all framtid!!
Lycka till med dina planer för framtiden!
Fia Ensgård, e-post fia@fiaibacken.es