Med gipsskivor och spackel på plats blev det omsorgsfullt målat och nu står de alla prydligt uppställda där inne – löpbandet, crosstrainern och motionscykeln. För drygt en vecka sedan blev förrådet omgjort till det planerade hemgymet. När jag sitter där inne och tränar på cykeln känns det lite som att vara i en av de där små gymlokalerna som finns på vissa Scandic Hotell där jag tränat under en del övernattningar i tjänsten. Relativ spartansk inredning med målat betonggolv.
Senaste veckan har bestått av en del skivstång – styrketräning med framförallt knäböj, vader och situps för att sedan avsluta med 40 minuters motionscykel. Har nu börjat testa och springa några gånger och hälsenan känns lite grann fast inte mer än att den just bara ”känns”. Den där tryckande smärtan är borta. I tanken har jag reserverat ett besök hos sjukgymnast framöver för att få lite konsultation om det kan behövas något utprovat inlägg i skon som kan stödja och minska belastningen på baksidan av foten. Men denna tanke blir endast till handling om jag får riktigt ont. Nu har jag inte ont och en anledning till detta kan vara att jag springer i ett par andra skor än de jag hade tidigare. I går, i strålande solsken sprang jag en 15 km runda och det kändes bra. Tempot gick i 5.15 per km och det kändes kontrollerat rakt igenom.
När jag var på semester i Österrike tidigare i sommar så hade jag packat en liten egen ryggsäck. I denna låg bland annat mina löparskor samt en stock Granit portion Maxi. Till min stora fasa upptäckte jag att ryggsäcken var kvarglömd hemma när familjen och jag, till ett hotell i södra Tyskland, anlände sent på kvällen. Katastrofen var ett faktum och jag försökte spela oberörd inför min fru och barnen men jag led inombords. Visst – jag har tänkt sluta snusa men inte på det här viset. Inte på en bilsemester där snuset är så fantastiskt gott och välbehövligt. Löparskor kunde jag ju köpa nya även om detta inte kändes helt ok då jag gärna vill få dessa utprovade på hemmaplan. Sagt och gjort – jag gick till en sport outlet i Österrike vid ett besök i staden Lienz. Hittade ett par Nike – neutralt dämpade fast utan något dämpande pronationsstöd. Provade dessa och de kändes helt okej när jag såg prislappen.
Ett stenkast från outleten så fanns där en tobaksaffär. Gick in där för att höra om det fanns någon tuggtobak. Det visa sig att de hade en typ av snus. Den kvinnliga expediten förstod att jag varit utan snus ett par dagar, hon bad mig vänta och traskade ner för en stentrappa och kom snabbt upp igen, log mot mig och höll en låda med små färggranna snusdosor. Det visade sig vara Belgiskt lös snus. Hon rekommenderade en stark sort. Jag hade varit utan snus i 3 dagar och behövde inte fundera så länge. Jag stoppade senare in en pris under läppen under kvällspromenad och då jag varken är van vid löst snus eller för den delen ”strong from Belgium” blev promenaden som en karusellutflykt på månen. Begäret blev uppfyllt med råge. Att sluta snusa ska jag göra. Har inte bestämt när. Ett bra sätt att trappa ner är att köra in lite ingefära under läppen – nyttigt också för kroppens leder.
Tidigare löparskor som jag har inskaffat har alla varit med ett pronationsstöd. Skoförsäljare och därtill all marknadsföring verkar vara helt fixerade vid pronation. Man påtalar ständigt att fotens pronation kan förutsäga risken för skada och där fotens form avgör den kraftfulla funktionen i varje löpande steg man tar mot marken. Det finns säkert belägg för att pronationsmönster kan vara på sin rätta plats i särskilda fall men jag har blivit mer o mer skeptisk mot resonemanget att använda skorna mot överpronation eller underpronation. Fötter och människor är ju inget statiskt utan något som rör sig naturligt. En kompis som springer en del berättade just för mig om sina erfarenheter med löparskor. Han hade under en längre tid haft besvär med förslitningsskada i ett knä där han fått genomgå operation. Efter en längre tids läkning och rehab så började han så smått träna. Han blev efter bedömning och analys av fotform rekommenderad ett par Asics som naturligtvis var ordentligt pronerdämpade Ganska snabbt kände han av besvär i knäna och vader med sina nya skor och efter en tid beslöt han att kontakta sin ortoped för få saken utredd om det var lönt att överhuvudtaget börja springa igen. Med skorna i handen besökte han ortopeden som sa att det ska nog gå bra att springa framöver fast inte med de där skorna. Han gick då till affären där han köpt skorna men där menade man att hans stegcykel var i symbios med skorna. Min gode vän är en vetgirig natur. Han gick hem och läste på. Inte bara en notis på nätet eller en sida i en tidning – han vill få reda på mer – han började bryta ner pronationsvetenskapen på en vetenskaplig nivå. Hans teoretiska iver på sanningen klädde av alla kommersiella klyschor så gott det bara gick och till slut satt han med en ren och skär anatomisk bok om foten. Här skedde då för honom en fysiologisk uppenbarelse. Foten förbinder kroppen som en naturlig bas mot marken. Fotens pronation är i själva verket en naturlig stötdämpande rörelse. Med ett pronationsmönster/stöd på skon så uppstår risken att det istället blir en ojämnhet i rörelsen där en viss del blir mer belastad än en annan del i t e x knä, vad eller varför inte hälsena. Han gick till en affär och införskaffade sig ett par neutralt dämpade skor. Började springa med dessa och som på beställning blev han av med alla obehag i knän och vader.
Jag är möjligtvis påverkad av min kompis övertygelse men har kollat på mina neutrala nike och mina överpronerdämpade asics som jag köpte vid årsskiftet. Har jämfört slitaget mellan dessa och ser att de överpronerade skorna är ojämt slitna medan de neutrala har en jämn fördelning över hela baksidan av skon. I den bästa av världar kanske detta är svaret på en skadefri framtid som löpare. Skämt o sido så vet man väl som löpare att det kan vara lite av att ge sig in i djungel när det gäller att hitta rätt sko. Att köpa alla argument som skobranschen signalerar ska man nog vara lite försiktig med. Prova en sko som känns bekväm (vilket förrädiskt nog de flesta gör) Komfort är ju en subjektiv upplevelse och det är bara löparen själv som kan avgöra om exempelvis barfota löpning är ett alternativ.
Läs mer från Michael le Mahieus blogg