”Yup-holes, glorming och min älskade mamma”

Utveckling sker inom alla områden. Förändring. Just idag läste jag om ett ord som åtminstone är nytt för min del, trots att det känns enkelt att säga, faller lätt över läpparna och är mycket lättförståeligt.

Här i San Francisco, den nya skådeplatsen för kriget mellan tech och icke-tech, höll häromdagen en medelålders man på att bli överkörd av en sportig mercedes-benz när han gick över gatan nere i Mission-distriktet. Omtumlad och uppskrämd skrek han ”You Yup-hole!” efter föraren. En förkortning av ”You Yuppie A-hole”. A-hole är förstås ett exempel på hur amerikaner undviker att svära i skrift – asshole skriver vi som inte lärt oss det, eller som inte bryr oss fullt så mycket. Hur det nu är, så låter svordomar och fula ord på andra språk sällan så illa som på våra egna språk. Jag, som haft lite svårt att säga vissa ord på svenska, klarar utmärkt av samma vokabulär på engelska.

Termometerns nål står just nu och darrar mellan 37 och 38 grader Celsius trots att det är sen eftermiddag, närapå kväll. Nej då, Glorming (global warming – samma princip som yup-hole; se vad läraktig jag är!) har inte kommit så långt att SF nått upp i dessa temperaturer. Inte alls. Jag pratar om innetemperaturen dessa varma och soliga dagar. Om man vill ha det riktigt varm och gosigt ska man sitta i det översta rummet, vårt sovrum och mitt arbetsrum, som ligger strax under taket eftersom vi knappt har någon isolering alls i väggar och tak. Lika enkelt som regnet tränger in, vilket jag berättat om i andra bloggar, kommer likaså utetemperaturen in och medan vi fryser under de kalla perioderna så kokar vi nästan bort under de varma. Jag sitter halvklädd framför datorn med en våt handduk om huvudet och fötterna i en balja kallt vatten. Nja, sanningen att säga är jag inte ens halvklädd; jag har tröttnat på att svettas igenom mina klädesplagg, men närmare än så tänker jag inte kommentera min klädsel. Kan ju bli beskylld för att försöka locka fram pornografiska tankar. Till den vars tankar strövar ditåt, kan jag bara säga en sak: jag är en snart 53 år gammal tant.

Se där! Lika effektivt som en isbit!

Long time, no see, brukar man säga. Och så är det verkligen i det här fallet eftersom det gått ca 2 månader sedan jag senast hörde av mig. Det är inte bara ni, kära läsare, som ivrigt (?!) inväntat min återkomst utan även vänner både i USA och Sverige som inte hört av mig på hela tiden.

Det blir så ibland. Säskilt när verklighetens allvar tränger in.

Först kämpade vi tappert mot Den Stora Stygga Banken, the Big Bad Bank, som ville ta över vårt hus utan att ha papper på att den verkligen äger huslånen. Att vi förlorade borde varit en källa till förtvivlan men vid det laget hade min älskade mamma precis drabbats av en stroke som ingen trodde att hon skulle överleva, så tanken på bostad blev snabbt Lena1sekundär. Den 26 januari ringde nämligen min kära pappa och berättade att mamma fanns på sjukhuset. De har visserligen varit skilda i fler decennier än de tidigare varit gifta, men han försöker hålla ett milt vakande öga över henne ändå. I det här fallet hade min syster blivit uppringd av hemtjänsten då mamma inte öppnade dörren för dem, och när hon kom dit med nyckeln hittade de mamma medvetslös på golvet. Hon hade fallit i hallen men fortsatt hasa sig in i köket, ända fram tills ytterväggen tog emot. Där låg hon, med huvudet tryckt mot golvlisten. Hon hade varken tryckt på sin larmknapp eller försökt nå sin telefon.

Jag ringde till min syster och fick tag på henne där hon väntade med mamma på akutmottagningen på Västerås lasarett. Mamma hade fått en massiv stroke, berättade hon, och tillade med stor ömhet och viss rädsla att ingen trodde att hon skulle kunna överleva. Jag minns knappt något mer av samtalet, bara hur jag själv började skrika ”nej, nej, nej!”.

I efterhand har jag skämts för min reaktion. Jag önskar att jag hade tänkt lite mer på min stackars syster där hon stod i ett hörn på akuten med mobiltelefonen i handen, men när det hände var jag inte förmögen till någon hänsyn.

Lena3 Det finns mycket att berätta från de senaste månaderna, och jag kommer att återkomma till det. Just nu räcker det med att tala om det allra bästa, nämligen att min mamma överlevde trots att ingen hade trott det. Hon bor nu på ett rehabiliteringshem, och jag skickar mina käraste hälsningar till henne och resten av familjen. Min pappa och mina syskon gick samman och betalade biljetten för mig, så jag kunde tillbringa två månader med dem alla. Det var en sällsynt lycka att ha dem så nära! Men som sagt, det får ni höra mer om.

Lane Wallberg Samzelius; San Francisco

PS. Kom precis tänka på ännu ett nytt ord. Tänk på en av de där små hundarna som mest bärs som en accessoar, antingen draperade över ena armen eller i en exklusiv liten väska? De är oftast ganska högljudda, trots att deras skall mest låter som gnissel. Yip-holes. Huh? Det går knappast att undvika när man tänker på ordet yup-hole, eller hur?

 

Merriam-Webster:

yip

intransitive verb \ˈyip\

of a dog : to bark in high, quick sounds

yippedyip·ping

 

Full Definition of YIP

1

:  to bark sharply, quickly, and often continuously

2

:  to utter a short sharp cry

yip noun

 Examples of YIP

  1. We could hear the puppy yipping playfully in its kennel.

Origin of YIP

imitative

First Known Use: 1907 “

 

 

2017-03-13T11:50:51+00:00