Ny dimension ger bättre bild av vår självkänsla

Forskarna har länge haft fokus på nivån av vår självkänsla, det vill säga om den är hög eller låg. Under de senaste åren har man dock börjat att intressera sig mer för ytterligare en dimension -självkänslans stabilitet. Det har nämligen visat sig att man får en betydligt tydligare och mer sanningsenlig bild av självkänslan om man förutom att kolla dess nivå tar reda på hur stabil den är över tid och rum.

 

När självkänslan är instabilt hög

När man tittar närmare på människor med hög självkänsla visar det sig att för en en hel del av dem ligger den inte ständigt högt, utan kan sjunka ganska rejält.  I de fall säger man att självkänslan är instabilt hög. En person med denna typ av självkänsla är extra känslig för utvärderande situationer, det vill säga situationer där andra på ett eller annat sätt kan bedöma och utvärdera honom/henne. Det kan till exempel handla om olika slags sociala situationer – middagar, partyn eller arbetsmöten. Personen scannar återkommande av efter signaler på gillande eller ogillande från de som är närvarande. Om personen upplever sig negativt utvärderad kan självkänslan plötsligt störtdyka.  Om personen däremot uppfattar att omgivningen värderar henne positivt, tenderar hon att överdriva hur relevant och viktig själva situationen är för henne. Personer med instabilt hög självkänsla reagerar alltså ganska extremt både på positiv och negativ återkoppling.

Undersökningar visar att denna typ av självkänsla verkar hänga ihop med ökad risk för depression. Vidare har man funnit att personer med instabilt hög självkänsla har större tendens att uppleva ilska, fientlighet mot sin omgivning. Det här hänger förmodligen ihop med deras starka reaktioner på negativ utvärdering och kan förklara varför en person som  för det mesta verkar vara så nöjd med sig själv, kan gå i taket när hon får kritik.

När självkänslan är stabilt hög

Med en stabilt hög självkänsla scannar man däremot inte ständigt av hur andra uppfattar en. Inte heller reagerar man så starkt om man skulle till exempel blir kritiserad, få signaler om att man är ogillad eller om man misslyckas. Det här ska inte uppfattas som om att man inte kan bli ledsen och bekymrad vid  – det kan man visst. Reaktionen blir dock inte tillnärmelsevis så stark och upplevs inte så ”katastrofal” som för dem där självkänslan är instabilt hög. Det intressanta är att man inte heller reagerar särskilt starkt vid positiva utvärderingar eller framgångar. Visst kan hon känna sig glad och nöjd, reaktionen är dock sansad. Det är med andra inte ingen ”big deal” med vare sig misslyckanden eller framgångar för dem med stabilt hög självkänsla.

När självkänslan är instabilt låg

Personer som har en instabilt låg självkänsla är mer tåliga och motståndskraftiga psykiskt än dem där självkänslan ständigt är låg. Inte nog med det, dessa personer undviker att ständigt och jämt ha negativa känslor om sig själva.De reagerar förstås på negativa utvärderingar, men mindre starkt jämfört med dem vars självkänsla alltid är låg. De reagerar inte heller särkilt starkt på positiv feedback.

När självkänslan är stabilt låg

Personer vars självkänsla är stabilt låg gör få försök att motverka negativ feedback. Det är som om de förväntade sig att det ska gå dåligt eller att de ska bli negativt utvärderade. Positiv feedback har de däremot mycket svårt att ta till sig. Det här kanske du kan känna igen i kontakt med vissa människor, det spelar ingen roll vad positivt som än sägs om dem eller om det går bra så stöter de bort eller tar de inte till sig det. Det kan vara minst sagt frustrerande.

När självkänsla kommer på tal i många sammanhang handlar det vanligtvis antingen om den höga självkänslans förlovade land eller den låga självkänslans förbannelse. När man vidgar synen och granskar självkänslan utifrån dimensionen stabilitet, blir bilden mer komplex, men också mer givande. Tillvaron är ju sällan så endimensionell som populärpsykologin vill göra gällande.

Åsa-Mia Fellinger

 

Referenser

Campbell, J.D. (1990). Self Esteem and clarity of the self-concept. Journal of personality and social psychology, 59 (3), 538-549.

Brown, J.D. (1993). Motivational conflict and the self: The double bind of low self-esteem. I Bumesiter, R.F. (red.), Self Esteem:The puzzle of Low of low self -Regard (s. 117-130). New York:Plenum Press.

Lindwall, M. (2012). Självkänsla: Bortom populärpsykologi och enkla sanningar. Studentlitteratur.

 

 

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:50:51+00:00