Nu har vi haft lite kulturkrockar igen här i Kina. Emma går ju på förskola, en kinesisk med internationell inriktning. Men ändå kinesisk. Hon älskar det. Pratar mycket om sina kompisar, protesterar inte på morgonen när vi går dit och har utvecklats jättemycket i kinesiska språket. Hon pratar numera bättre än vad vi vuxna gör.
Men. Vissa sakar är ju lite annorlunda. Mycket kan jag acceptera men det finns gränser, och jag sätter en gräns när det handlar om Emmas hälsa och välbefinnande. När hon skulle börja förskolan i höstas var vi tvungna att ta oss igenom en läkarundersökning inklusive blodprov. Jag försökte slingra oss ur detta, men accepterade det till slut med tanken att det kanske är bra att alla barnen på förskolan är kollade så att de är friska nu när det ska vara nära varandra. Men det är ju inte roligt att tvångssticka en 1,5-åring. Så när det var gjort tänkte jag, aldrig mer.
Blodprov, verkar dock vara något väldigt populärt här. Så pass att det ska göras två gånger om året. Så nu var det då dags igen. Jag argumenterade med lite högre röst än vanligt och lite rödare i ansiktet om varför detta skulle vara nödvändigt eller inte. Undrade vad det var för farliga sjukdomar de var så rädda för så att barnen testas så ofta. Men nej det var det inte, det var ju bara en hälsokoll. Rutinen går till så att ett team kommer till skola och gör testerna där. Jag sa att då kan Emma vara hemma den dagen, och det gick ju bra om jag testade henne någon annanstans. Jag kom inte någonstans med min argumentation om att det var onödigt, och inte heller fick nåt bra argument som kunde övertyga mig om att det skulle vara nödvändigt. Mer än att det var ”tradition”. Jag köpte inte det argumentet. Att ställa frågan ”varför” här är inte lätt. De flesta har inte vanan att tänka kritiskt och att ifrågasätta. Jag gick istället med på att få det fixat när vi är hemma i Sverige i sommar, med baktanken att det skulle falla i glömska.
Jag kan förstå, eller gissa mig till det fina syftet med denna tradition. Det är ju en fantastisk möjlighet att att få sina barn hälsokollade på skoltid, om det nu vore ett erbjudande. Nu är det ju inte det utan mer obligatoriskt, iallafall i praktiken. Idén är god men för oss så föll den inte i smaken.
Dagen innan den stora provtagningsdagen så får jag veta att det inte alls är ok att vänta till sommaren utan de vill ha papper på proverna i eftermiddag. Jaha, sa ja det har jag ju inget. Men är det det gamla provsvaret ni vill ha, det från i höstas? Nu tror jag inte att det var det som de ville ha, men jag fick ett ja iallafall. Ok tänkte jag, det hade ju varit smidig. Om det stämmer. Hittade en kopia på pappret hemma och lämnade in. Höll andan. Och ja det verkar nu som om alla är nöjda och glada. Kan säga att det är svårt att hänga med ibland. Men lite så här är det här. Otroligt viktigt med hur saker görs. Riktigt stelbent. Men samtidig så brukar det går att kringgå många regler. De ser mellan fingrarna.
Hursomhelst så är jag glad att jag hade originalet och en extra kopia hemma. Hade en liten känsla i magen att det där pappret kunde vara bra att ha.
Just nu väntar vi även på att våren/sommaren ska bestämma sig. Vissa dagar är det helt underbart skönt och varm ute, och andra känner jag att jag helst skulle vilja plocka fram min vinterjacka igen. Den där vinden alltså. Men snart så. Snart. S n a r t !