Med inspiration från denna fantastiska kvinna började jag fundera lite på egen hand. Hemmafru. Smaka på ordet. Vad får du för associationer? Jag har alltid gillat att jobba. Innan dottern kom har jobbet alltid fått komma först. Nu har jag tagit en lång paus från detta. Först med föräldraledigt och sen denna utlandsflytt. Rollen som hemmafru, vad innebär den? Vad förväntas av mig? Och av vem? Så som Sara skriver så verkar konceptet inte riktigt finnas hemma i Sverige. Och missförstå mig inte. Jag är otroligt glad att jämställdheten har kommit så långt att jag har full möjlighet och frihet att få jobba. Men, jag känner mig inte riktigt nöjd där. Jag vill även ha en annan frihet. Friheten att få välja det andra. Att så länge familjeekonomin tillåter, inte behöva jobba. Att åka som expat är ett annorlunda sätt att leva sitt liv. Det kan innebära kulturkrockar till höger och vänster. Även mot hemlandet. Att åka iväg och byta land innebär en stor mängd ny erfarenhet, positiv som negativ. Men i alla fall erfarenhet och perspektiv.
Jag tycker jag har haft tur. Jag har inte en enda gång behövt förklara mig inför mina fina vänner ♥ och familj ♥ om hur jag väljer att leva mitt liv. Jag är tacksam. Sedan är nyfikna frågor om hur vår vardag ser ut inte samma sak. Dom frågorna är varmt välkomna. En enda gång har jag behövt försvara mitt val om att ”offra” mig för min mans karriär. Men detta var från en väldigt ytlig bekant. Minns att jag blev lite ställd. Jag förstod vad hon menade men kände i hela kroppen att jag inte höll med. Det känns ju inte som om jag offrar mig för någon annan. Att bo utomlands har varit en dröm i många år. Att då träffa en man med samma drömmar och även med en anställning som gör att det kan bli av, är ett privilegium. Ja, jag pausar mitt jobb ett par år, men vad vinner jag i stället. Jag får en obetalbar upplevelse, ett nytt språk, lära mig om andra kulturer och om mig själv. Utsätta mig för för utmaningar som kommer att vidja mina vyer. Att få sätta ett par utlandsår år på mitt CV kanske kan ge mycket mer än att göra dom åren hemma på kontoret. Vad vet jag, det vet ingen. Det är mitt perspektiv i alla fall.
Det är klart att livet går i en annan takt som hemmafru. Oftast i alla fall. Men när blev det hälsosamt att stressa? Har jag tråkigt? Nej. Kanske någon dag här och där. Men jag kan lova, att det hade jag haft hemma också. Jag vet hur viktigt det är med dagliga rutiner, struktur och meningsfullhet. Tjatar hål i huvudet på folk hemma om det. Och detta tar jag med mig hit så klart. Jag försöker ha en plan varje dag om vad som ska hända. Om jag inte tar en dag ledigt så klart!
Hur mycket springer jag då? Jo det vet jag nu. Jag köpte nämligen en stegräknare till mannen i födelsedagspresent. Blev lite avundsjuk på denna roliga manick och gick sedan och köpte en till mig själv också. 13226 steg blev det häromdagen. Helt ok för en hemmafru va?
Lina Hellsten