Min kompis Kalle är min kaviartub som varje morgon ligger på frukostbordet och väntar på att bli klämd och tryckt på överallt.
En morgon har jag några vänner på besök och jag dukar som vanligt fram frukosten på balkongen, nästan oavsett årstid. Te, kaffe, bröd, ost, ägg, grönsaker, frukt, juice och Kalles Kaviar, koppar, fat, glas, servetter och allt vad som tillhör, i alla fall min frukost.
Kalle ligger på bordet och glänser i kapp med solen med sin härligt klarblåa färg och lite – eller kanske rättare sagt mycket – skrynkliga utseende. Jag går in i köket för att hämta te och kaffe och när jag kommer ut på balkongen blir jag alldeles stel. Kalle har förvandlats till en liten, ordentligt hoprullad mojäng som inte alls har sin likhet med min Kalle. Vad har hänt? 
Har han blivit sjuk? Åh, nej det är en av mina vänner som i all välmening, hoppas jag, har rullat ihop kaviartuben – min kaviartub – varför? undrar jag men vågar inte ens fråga.
Stackars Kalle genomlider frukosten och jag lägger honom varsamt i kylskåpet men på en helt annan plats än tidigare för där får han inte plats längre, hoprullad som han är. Det är just av en speciell anledning som Kalle inte är hoprullad. Han har en alldeles egen plats i kylskåpet och det kan han bara ha om hela tuben är uppvecklad.
Det är då jag kommer att tänka på normer. Vem bestämmer egentligen vad som gäller för olika saker och hur uppkommer normer och vad är det som säger att just jag vill följa alla normer? Och måste jag det? Hur vet man att det är en norm eller inte? Är det en norm att kaviartuben ska se ut på ett speciellt sätt?
Jag börjar googla på ordet normer och där kan jag läsa följande:
Normer, är ett sociologiskt begrepp för intersubjektiva, allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och 
förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort. Med normer menas ett riktmärke för hur man ska utföra något eller hur man ska uppträda mot varandra. För att flockdjur ska kunna fungera tillsammans krävs det regler för hur individerna ska bete sig mot varandra. Hos lägre djur styrs normer av nedärvda instinkter, men hos människor finns ett stort spelrum för inlärd variation. När människor interagerar med varandra skapas mönster för hur man ska bete sig mot varandra inom familjer, företag, föreningar och samhället i stort.
Kan det vara så att Kalles utseende har blivit en norm? Tänk vilka tankar en kaviartub kan ge upphov till. En bekant menade att det var väl inte så viktigt om någon gjorde så med min kaviartub. Nej, kanske inte men jag funderade i lite vidare termer – på just normer.
Jag vill ha min kaviartub skrynklig och jag försöker att låta bli att skrynkla till andras kaviartuber när jag äter frukost hos dem – men det är väldigt svårt!
Rose-Marie Wiberg
Tel. +34 650 795 828 | rosemarie@iniciativa.se
