Här hos oss har även det passerat lite helgdagar som firas. Bland annat Mid-Autumn Festival eller Månfestivalen som den även kallas. Den infaller enligt den kinesiska kalendern på den 15 dagen i den åttonde månaden (vanligen i slutet av september), en dag då fullmånen sägs vara som allra rundaste och klarast. Festivalen är en höstfest som markerade slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammanhållning. Det firas till exempel genom att äta speciella månkakor. I alla fall innebar detta lite lediga dagar och vi passade på att besöka huvudstaden. Mannens bror var på väg hem till Sverige efter Kinabesök och min syster med sambo skulle komma hit. I och med att resor hem och hit innebär ett byte så bestämde vi att lägga några dagar tillsammans allihopa i Peking.
Så vad gör man i Peking då? Ja, jag är övertygad om att man kan bo där i många år och inte hinna se allt. Vi däremot hade bara två dagar på oss. Turista på riktigt alltså. Med den lilla fröken i släptåg fick vi lägga det i ett tempo som inte skulle fresta hennes humör och tålamod för mycket. Det är dock tur att hon är helt ok med det där att sitta i vagnen.
Vi tog i alla fall ett morgonflyg och landade strax innan lunch på hotellet. Ett litet tips bara. Gå till det riktiga taxikön, undvik svarttaxi från flygplatsen, de ligger på olika våningar. Att det blev dyrt att vara ny i stan fick syster med sambo erfara, då de blev blåsta på ett par fler hundralappar än vad vi betalade. (Förlåt Kim, jag vet att jag lovade att inte prata om det mera, men detta var sista gången…) För oss, någorlunda in till centrum från flygplatsen, kostade det cirka 80Y.
Efter go-lunch på ”Element Fresh” ) blev det bestämt att det var dags för lite shopping. Här hos oss går det också att hitta kul grejer på diverse marknader, men utbudet i Peking är snäppet mer anpassat efter turistsmaker. Så jag var lite uppladdad att hitta sådant som inte går att få tag på här. Vi valde en marknad som inte tillhör de två mest kända, men som låg på gångavstånd från hotellet. Och så det där med att pruta. Jag tycker det är svårt ibland. Vart ska man lägga sig, vad är ett rimligt pris, vad kan jag tänka mig att betala, vad är det värt för mig och hur gärna vill jag ha den? Är jag bara halvintresserad av något, eller känner att det finns ork och tid. Brukar jag kunna komma ner bra i pris. Men risken finns att det inte går alls och jag får gå vidare tomhänt. Det är få ställen på marknaden som inte är prutbara, även om de existerar. Men det brukar bli rätt tydligt direkt, ibland sitter tom en liten skylt att det inte är ok, och man ser direkt att priserna är rimliga. Att kunna lite mandarin och vara svensk brukar får ner utgångspriset lite. Sedan börjar förhandlingen. Beroende på vara, och såklart utgångspris, brukar det vara rimligt att betala mellan 10-30% av det priset som försäljaren föreslår. Om jag tycker jag kan betala tex 30Y för tröjan säger jag givetvis inte det direkt utan lägger mig lägre, men helst så klart inte så lågt att jag blir utslängd. Ett leende och skoja lite men ändå vara bestämd brukar funka bra. Fick ett tips om att låta säljaren ”vinna” sista kronan. Kineser är väldigt rädda för att ”tappa ansiktet”. Och egentligen, vad spelar en krona hit eller dit för roll för mig. Detta gör jag inte alltid men ibland om jag tycker att förhandlingen har gått bra, och jag har en trevlig försäljare. Givetvis går det få ner priset om du handlar mer 
och kommer tillbaka, en trogen kund helt enkelt. Sedan hjälper det att ha lite koll och ”spela ut” dom mot varandra. ”Jag betalade 25Y för en likadan därborta”. Jag ljuger aldrig, tycker inte att det känns ok, utan så här kan det vara. Hemma kör jag ofta med att jag har sett varan på Taobao till ett visst pris, då får jag snabbt ett bättre pris.
Vad hittade vi då? Lite jackor, tjocka tröjor till vintern, skor, skjortor, pikéer och en del kläder till Emma. Klänning, dress, jeans och annat. Vi reste helt enkelt dit med två väskor, den ena nedpackad i den andra, och hem med två stycken fullpackade. Syrran hade ju med sig en lång önskelista med matvaror från Sverige, så det skulle ju få plats också.
Dag två spenderades i Förbjudna staden. Tillsammans med en himla massa annat folk. Gisses, det tar på krafterna att orka vara turist. Vi valde att ta hjälp en en guide som stod utanför. Jag är väldigt skeptisk till allt sånt, tror att alla vill lura en. Men det fungerade bra. Vi fick förtur i både biljettkön och ingången förutom rundvandringen då. Klart att det var intressant att veta allt som han berättade, men baksidan var nåt att rundvandringen tog lite längre tid än vad vi kanske hade tänkt från början. Men som sagt så sparade vi lite tid genom att slipa köa. Just den dagen, hade vi även sådan tur att det var blå himmel och helt fantastiskt väder och bra luft! Men ja, ladda mentalt om man ska dit. Tips är även att fundera över det där med mat. Vi var inte jätteimponerade av maten som såldes på området. Jag hoppade helt enkelt över den micrade hamburgaren och valde att hålla mig och äta lunch på eftermiddagen.
Någonting himla skumt med att vara i Peking är jag nästan blev chockad över hur mycket andra utlänningar vi såg. Skulle gissa att jag på två dagar såg lika många som jag har sett på nästan ett år hos oss. Säger nog mer om staden vi bor i än om Peking. En liten reflektion bara…En annan liten kul sak som hände här om dagen. Vi var hela familjen och hängde lite på lekplatsen då Emma fick lite hosta och harklade sig. Inget konstigt med det, tills flickebarnet lutar sig lite framåt, under rutschbanan och lägger en låtsasspott! Jaha, tänkte vi. Nu är hon kines på riktigt!
LIna Hellsten
