Få känslor är så svåra att bära för oss människor som skammen.Den är som ett gift som pulserar i ådrorna och vill det sig riktigt illa kan den kan göra oss sjuka. Ändå är skammen nödvändig i vårt samspel med andra. Den behövs för att reglera egoistiska impulser. Utan skammen skulle vi bli helt skamlösa och köra över varandra. Faktum är att skammen är en av våra medfödda känslostämningar som varit viktig för människorasens överlevnad. För att kunna skaffa mat och skydda sig mot faror var människan tvungen att organisera sig i grupper. Det här förklarar sannolikt varför skammen har en sådan enorm kraft – den  kommer ursprungligen från en rädsla för att bli utstött ur gruppen och en säker död. Så är det inte längre för oss i västvärlden. För de flesta av oss är våra grundläggande fysiska behov och vårt behov av trygghet ordentligt tillfredsställda. Nu handlar det framför allt om ett slags psykologisk “överlevnad” i relation till vår omvärld.

Så länge vi mest rodnar, svettas eller önskar oss en lucka i golvet handlar det bara om så kallad mild skam, en känsla vi fått med oss biologiskt och som är nödvändig för att bevara vår egen och andras integritet och värdighet. Men för en del knackar skammen ofta på dörren nästan jämt. Och det är nu som vi kommer in på ett rejält problem för en del av oss  – benägenhet att reagera med skam trots att det egentligen inte finns någon egentlig anledning i nuet att göra det. Man skulle kunna säga att vårt inre känslomässiga regleringssystem slagit slint eller blivit överkänsligt. Istället för att reglera vårt samspel med andra på ett sunt har det blivit till ett spö som vi piskar oss själva med gång efter annan. Eller något som vi, kosta vad det kosta vill, har byggt upp vårt liv efter att undvika. Sofia – som egentligen heter något annat – tillhör dem. Hon är en så kallad prestationsprinsessa med toppbetyg och begynnande superkarriär. Men allt det där viftar Sofia symboliskt bort med handen då jag träffar henne på ett kafé för att prata om skam.

– Bakom alla de där prestationerna finns en usel självkänsla och massor av skamkänslor, berättar hon och stryker luggen bakom örat.

Efter fem år av hårt arbete på den prestigefulla managementbyrån kollapsade hon och sjukskrevs under diagnosen utmattningssyndrom. Efter några veckor var hon tillbaka i arbetet, men fick allt svårare att klara av tempot och sina egna höga krav.

– Jag kände sådan ångest och kunde varken koncentrera mig eller prata inför folk. Ändå var jag tvungen att kämpa på, men det slutade med en katastrof –  vid en viktig rapportdragning inför en stor kund gjorde jag fullständigt bort mig, slirade på orden och läste fel siffror…det var hemskt….Jag mådde uselt efteråt, skämdes så fruktansvärt.

Sofia sjukskrevs igen och remitterades till en stressklinik, där hon började gå i terapi. Det blev ganska snart tydligt att en stor del av Sofias drivkraft att prestera och perfektionism handlade om att till varje pris undvika att komma i kontakt med skamkänslor. Under hennes uppväxt var duktighet -framför allt i skolan, men även i övrigt – ett sätt att få föräldrarnas gillande. De få gånger hon kom hem med annat än toppresultat på proven eller agerade ordentligt och ansvarsfullt, bemöttes hon med bistra miner, oroliga blickar och sedan tystnad.

– Även om jag vet i mitt hjärta att mina föräldrar inte medvetet ville straffa mig eller få mig att skämmas, blev det så för mig på den tiden.   Så jag gjorde allt för att slippa det där.

Sofia är inte ensam om att skämmas när hon inte kan leva upp till den egna kraven, som delvis grundats under hennes uppväxt. Nej, faktum är att skamkänslor är mångas hemliga plåga. Men få saker är så svåra att tala om. När man visar sin skam avslöjar man sin otillräcklighet och blottar därmed strupen. När vi upplever skam så är ofta en publik inblandad. Den kan bestå av verkliga människor som dömer oss eller så kan det handla om en publik som vi har inom oss, som dömer oss och som ger upphov till skamkänslor. I Sofias fall var det båda delarna – dels en krävande kund, dels föräldrarna.

Det är lätt att blanda ihop skam med skuld. Bägge två kan få oss att må dåligt, fast på olika vis.Skuld, som yttrar sig i skuldkänslor när man upplever att man har gjort någonting fel eller dumt mot någon annan. Skuldkänslor är obehagliga men inte helt outhärdliga och trots dem så kommer  den egna självbilden att vara tämligen oförändrad. Skammen – däremot – skjuter hål i vår självbild och vi börjar styras av känslan av att inte duga. Det är då som skammen har blivit ett själens gift.

Åsa-Mia Fellinger