Nu är det dags för en utflykt till den lilla byn Iznate, muscateldruvans paradis, som ligger ca 30 km öster om Málaga och ca 5 km upp från kusten. Iznate är som så många andra byar här av moriskt ursprung. Man kan inte exakt säga när staden grundades men man har information som tyder på att det är någon gång i slutet av 800-talet. Vägen som går från Iznate till Benamocarra och vidare till Velez-Malaga har funnits sedan 1935. Innan dess var vägen dålig så det var inte många som kunde ta sig fram. Vägen ner till kusten via Cajiz har bara funnits i drygt 30 år.
Omgivningarna runt omkring bjuder på fina vandringsleder bland annat vid Rio Chillar. Dessutom finns det en mycker vacker sjö, Viñuela, som är väl värt ett besök och då kan man med fördel inta en god indisk måltid på Restaurang Chezspice där man har en fantastik utsikt över den klarblå sjön.
Mina vänner Maria och Lasse köpte ett hus här för ett par år sedan och nu var det dags att framförallt hälsa på dem men också titta på byn. Iznate ligger i det vackra området Axarquía öster om Málaga. Byn har drygt 900 invånare varav ca 90% är spanjorer och resten utlänningar som hittat sitt paradis i Iznate. Byn är en traditionell vit spansk by som är omgiven av oliv-, mandel-, avokado- och mangoträd. Och vinrankor så klart. Getterna, där en del bor inne i byn hos sin herde, tar sig en daglig promenad genom byn för att hitta sin mat utmed vägarna.
Maria och Lasse skulle möta upp vid bensinmacken vid avfart km 265 kl 14.00. Vägarna är alltid numrerade med ”kilometernummer” så det är aldrig svårt att hitta rätt avfart. Vädret är strålande och vad är väl bättre än att åka nedcabbat i det vackra Andalucía så jag får insupa både dofter och ljud i den 80 km långa tripp jag ska göra.
När vi ses bestämmer vi snabbt att vi äter lunch i deras lilla by, så vi åker fem kilometer upp i bergen på slingrande vägar. På vägen upp berättar Maria om byarna längs vägen och en av dem, Macharaviaya, är känd för att ha haft en fabrik i slutet av 1700-talet som producerade spelkort och exporterade dessa till USA. Vi passerar också Venta La Loma som är en restaurang som är välbesökt av Málagaborna. Ägarna till Venta La Loma, Rosa och Antonio, är måna om att servera hemlagade, lokala maträtter och en av Rosas mest kända rätter är Kalv i russinsås som har omskrivits i många kokböcker.
Väl uppe parkerar vi utanför byn och börjar vår promenad nerför branta små gator med fina hus, balkonger med blomstrande växter och gatorna är nästan tomma så här dags. Vi kommer ju mitt i lunchtid. Huset som mina vänner har köpt, Casa Los Arcos, är så fint och verkligen typiskt spanskt med ett undantag. Köket är väldigt stort och det är vi ju inte så bortskämda med här. Från deras takterrass har vi utsikt över stora delar av Iznate och den lilla kyrkan och dess kyrktorn tronar majestätiskt mitt i byn.
Nu är det dags för en promenad och upptäcka byn och till sist uppsöka Pacos restaurang Meson Los Gatos. Paco är förutom restaurangägare även mäklare och kan byn på sina fem fingrar. Han berättar om byns olika fiestor och förutom de vanliga fiestorna firas det alltid första lördagen i augusti Fiesta de la Uva Moscatel (muscateldruvans fest).
Jag passar på att fråga när kyrkan är öppen och den är bara öppen när det är aktiviteter för att det finns så värdefulla både tavlor och guldföremål så den måste hållas stängd. Lite besviken blir jag förstås. Paco frågar om jag vill se den. Visst vill jag det. Paco far upp och efter en stund kommer han tillbaka och säger att vi måste skynda oss för han har fått tag på en kvinna som har nyckel till kyrkan. Vi måste betala först säger vi. Nej, tjoar Paco det har ni inte tid med. Vi får en fantastisk guidning av den lilla bykyrkan, San Gregorio VII. Paco tar oss med upp för en ringlande trappa ända upp i klocktornet och förutom att titta på de tre stora klockorna som är av olika storlek har vi en underbar utsikt över landskapet. Vilken upplevelse!
Så här dags har affärerna öppnat och jag smiter in i en av de två små livsmedelsbutikerna som finns, Supermercado Pilar, som ägs av Maria. Vi pratar glatt och både Maria och hennes mamma tycker om att bli fotograferade. Egentligen kan man hitta allt i Iznate för det finns två supermercados, två banker, dock ingen bankomat så det gäller att ha med kontanter, läkare, apotek, bageri, skola, bibliotek, kommunal pool som har öppet från mitten av juni till första veckan i september, en gammaldags järnaffär som säljer precis allt man behöver – och inte behöver. På söndagarna är det en liten marknad på torget utanför Ayuntamientot, kommunhuset, där man kan köpa frukt, grönsaker, kläder och en del annat smått och gott. Fiskbilen kommer varje morgon utom på söndagar och plingar i sin klocka för att berätta att nu är det dags att köpa fisk.
Vi vandrar vidare genom byn för att snart hämta badkläder och bege oss till ett par vänner till Maria och Lasse för att ta ett dopp i poolen, koppla av med svalkande drycker, äta goda tapas och njuta av stillheten i bergen. Sent på kvällen är det dags för mig att ta mig tillbaka till Marbella. Jag tar god tid på mig och runt midnatt har jag parkerat och beger mig hemåt i sorlet av ätande och skrattande spanjorer utmed strandpromenaden. Vilken kontrast mot Iznate. En dag som denna glömmer jag inte i första taget och jag längtar redan tillbaka för min upptäckarglädje har fått smak på mera.
Läs gärna mer om Iznate på www.iznate.es
Och vill ni titta på husen som är till salu gå in på www.costadelsolproperty.es
Vi ses snart! Hasta pronto!
Rose-Marie Wiberg
