Förra hösten organiserade jag en 5-dagarskonferens för ett företag från Sverige och de blev jättenöjda både med Marbella som resmål och med mitt arrangemang. Efter ett par månader kontaktar en av deltagarna mig och frågar om jag kan åta mig att ordna ett semesterupplägg åt hans familj och två andra familjer – 6 vuxna och 8 barn – i Marbella i juni 2013. Och jag var inte sen att tacka ja till det uppdraget så klart.
Hur ordnar man då en semesterresa utan att det blir för ”konferensaktigt” och dessutom med 8 barn mellan 5 och 14 år och de flesta i mellanåldern 8-11 år. Det var inte självklart men jag tänkte till. Önskemålet om hotellet var att det skulle vara ett lägenhetshotell med bra läge. Några utflykter skulle det bli och 5 eller 6 planerade restaurangbesök där mat och dryck var förbeställda. Vad fanns att göra för övrigt mer än att bada och sola? Tankeverkstaden började jobba och snickra på några hotellförslag och program utefter de förutsättningar som jag hade fått av min kontakt, jag kallar honom señor Sombrero. Hotell och flygbiljetter bokade señor Sombrero i god tid och då var första steget taget. Sedan var det bara resten kvar.
I april träffades señor Sombrero, señora Sombrera, hans fru, och jag på Olé Olé för att gå igenom vad de ville få ut av semestern mer än ledigheten, vilka restauranger som de ville prova och vart de kunde tänka sig attt åka på utflykt. Det gäller att få en balans mellan semesteraktiviteter, utflykter och restaurangarrangemang. Vid den tapaskvällen på Olé Olé erbjöd jag mig villigt att vara barnvakt en av kvällarna, till ÅTTA barn, så att föräldrarna kunde få en ”vuxenmiddag”. Vad tänkte jag på när jag sa det? Jag och åtta barn som jag inte kände. Men föräldrarna verkade jätterara så det var väl det som fick mig att erbjuda mig. Och det ångrar jag inte!
Programmet började ta form och den 17 juni var det dags att åka till flygplatsen för att hämta upp de tre familjerna för vidare transfer till Marbella och deras hotell. När de väl kom, efter 45 minuters försening, såg jag ett gäng med bara barn kändes det som. Glada, pigga, de flesta lintottar. De vuxna försvann liksom i mängden… Vi tog oss till underjorden där transferbussarna är parkerade och fick ombord alla lugnt och fint. Jag hade kylda öl och Coca Cola med mig som jag delade ut till dem när de klev på bussen. Först kom barnen… Vilka barn! Alla klev på utan att kivas och bråka eller trängas och alla presenterade sig när de fick sin Coca Cola och satte sig lugnt och sansat och jag var helt förstummad.
Det var nu ett 14-dagars semesterarrangemang som började och jag taggades av att de äntligen var på plats efter allt planerande. Det kändes kanon. Vilket härligt gäng!
Första kvällen hade jag bokat en trevlig restaurang på Paseo Maritimo som jag vet alltid har bra mat och jättebra service men jag hade inte bokat mat utan var och en fick beställa vad de ville ha. Jag hade tänkt mig att stanna på ett glas vin för att berätta om och dela ut program, restaurangtips etc men vad hände? De bjöd in mig på middag. Jag blev så klart glad och tacksam för då fick jag möjlighet att lära känna dem lite bättre.
Programmet var väl genomtänkt med utflykter, middagar, luncher, golf för att få en bra avvägning mellan semesterspontanitet och arrangerat program för att de skulle hitta på egna saker också och prova de tips de fick och att gå på egen upptäcktsfärd i Marbella med omnejd. Måndagsmarknaden, en båttur till Puerto Banús, en tur i Gamla Stan, shopping så klart, strand, pool, nya ”vattenparken” i havet i Marbella och mycket annat.
Det var tre mycket aktiva familjer som började dagarna med en springtur, fyspass på stranden och långa promenader. Och allt detta tillsammans med sina barn så klart.
Min yogalärare, Petra Lindros, hade bjudit in mig till en 3-timmarskurs i yoga en av söndagarna när Señor Sombrereos gäng var här och jag tänkte att det kunde vara något för kvinnorna så jag bjöd med dem också. De var inga vana yogautövare men tyckte att det var spännande att prova på. Vi hade 3 härliga yogatimmar och vad jag förstår så kommer de nog att ta reda på mer om yoga och kanske börja med det i Sverige. I alla fall prova på hemma. Yoga är ett fantastiskt sätt både att bli mer vig och framförallt att avslappnad.
Några utflykter stod på programmet och det började med en tur till Gibraltar för att utforska klippan med sina 30000 invånare och träffa de berberapor som lever vilt på Gibraltarklippan. Det verkade som det blev en spännande dag för alla med vår svensktalande guide Magdalena.
Under vistelsen firade vi i Spanien San Juan, den 23 juni, och vad var väl bättre än att uppleva det på en restaurang på stranden där allt utspelar sig vid 24-tiden med alla eldar som tänds, de flesta vitklädda, alla som går ner i havet vid tolvslaget, slänger lappar i elden, flamencouppträdanden och trevligt sällskap. Behållningen av den här kvällen var långt ifrån inte maten på den restaurang jag valt utan upplevelsen runt omkring och att lära sig lite om spanska traditioner. Jag hoppas att allas önskningar slår i. Nästa år tror jag att en hemmagjord pick-nick på stranden är att föredra framför en full restaurang där kvantitet gick före kvalité. Tråkigt men sant.
Apropå restauranger hade jag valt övriga restauranger för att de skulle få smaka på så många olika maträtter och specialiteter som möjligt. Barnens favorit kan jag säga är inte skaldjurspaella och bläckfisk annars provsmakades det mesta dock även dessa rätter men utan succé.
Sista veckan var det då dags för utflykt nummer två och den gick till Granada och Alhambra. Avfärden från hotellet var utsatt till kl 8.30 och hemkomst omkring kl 20.30. En lång dag i Granada-värmen. Väl framme på restaurangen fick vi en god, typisk spansk lunch där vi fick provsmaka olika specialiteter från trakten och hemlagat var det. Vi åt olika typer av embatidos (charkuterier), tortilla española (spansk omelett), habas con jamón (bondbönor med skinka och ägg), albóndigas en salsa (köttbullar i god sås), croquetas (kroketter) och avslutade med Natillas (en typisk spansk efterrätt). Vår guide Mercedes, som är svensktalande, kom och hämtade oss på restaurangen. Hon berättade om restaurangens historia och hon kunde den verkligen – det var hennes föräldrar som drivit restaurangen och idag var det hon och hennes syskon. Och det är hennes barndomshem. Hon brann verkligen för Alhambra och dess omgivningar!
Dagarna gick och det var många trevligheter som skulle hinnas med innan de två veckorna i Marbella tog slut. Så kom då den kvällen då jag skulle vara barnvakt och jag hade inte tänkt så mycket på det förrän mina Marbella-vänner frågade mig vad jag gett mig in på. Lovat var lovat och jag hade inte en tanke på att hoppa av. Sagt och gjort gick jag till hotellet på kvällen för att installera mig som barnvakt. Barnen var så klart på plats och de hade just ätit middag. Föräldrarna var förväntansfulla och kände att en vuxenkväll passade bra just nu. Restaurang och meny var bokad. Jag frågade vilka regler som gällde och vi var överens. Barnen var på bra humör och alla var samlade i ett rum – tack o lov. Jag såg mig själv annars springa från rum till rum och räkna barn hela kvällen men det behövdes alltså inte. Föräldrarna gick och jag frågade vad vi skulle börja kvällen med. Gå ut och äta glass var önskemål nummer ett. Vi samlade ihop oss, gick ut på strandpromenaden och för att gå till en italiensk glassbar där all glass är hemgjord och producerad av naturliga råvaror. På vägen träffade jag en kompis och hon frågade: Var har du fått alla dessa ifrån?” Det blev flera kommentarer och många blickar utmed vägen. Är det så konstigt att vara ute och gå med åtta barn? Ni kan gissa att jag gick och räknade barn hela tiden! En gång insåg jag att de bara var sju och skräcken grep tag i mig. Vem saknades? Jag bad de andra barnen om hjälp och det visade sig vara 14-åringen som hade brutit sig ur gruppen och gick lite för sig själv ca 3 meter framför oss… Harmonin var återställd! Glassbeställningen gick som en dans och sen styrde vi kosan mot hotellet där dansuppvisning av de tre flickorna framfördes och därefter skulle vi se på film. Någon halvtimme innan midnatt knackade det på dörren och föräldrarna återvände mätta och belåtna. Alla låg vi utslagna på golv, i säng, i soffa och i en fåtölj och följde filmen mer eller mindre sömnigt. Ingen hade haft en tanke på att gå och sova. De ville invänta föräldrarna. Om alla barn uppför sig på det här sättet är jag gärna barnvakt till åtta barn flera gånger.
Ja, det var berättelsen hur ett konferensarrangemang blev till semesterarrangemang. Allt är möjligt om viljan finns! Och kul var det!
Rose-Marie Wiberg
Rose-Marie Wiberg
rosemarie@iniciativa.se
+34 650 795 828 • +46 (0) 70 638 80 50
www.iniciativa.se • Skype: rose.marie.wiberg
