Det har kommit ett brev med en högintressant fråga så här i semestertider till vår expert inom livs- och levnadsfrågor. Det handlar om det inte alltid så lätta – att få till en konfliktfri semester med sina nära och kära.

Hej Pia

Hur överlever man semestern med familjen i små stugor, träffa släkten lite för länge och de stora förväntningar som sällan infrias?

Tjej, 42 år

 

SVAR: Ditt dilemma är något jag tror att du delar med ganska många. Förväntningarna är ofta högt ställda inför de 4-5 veckorna som utgör semestern. Vi ska äntligen få vara lediga, njuta av sommar och värme, kanske göra någon resa vi sett fram emot. Verkligheten kanske blir något helt annat. Olika behov och önskningar hos familjemedlemmar, sjukdomar, dåligt väder, trötthet och andras, kanske släktingars, krav och förväntningar.

Det finns två övergripande råd jag vill ge och de överlappar på sätt och vis varandra. Först, fundera igenom vad din tankar kring semestern är. Vad är det du förutser ska hända? Du kan dela upp förutsägelserna i farhågor, förhoppningar och förväntningar.  Vad är dina farhågor inför semestern, det vill säga vad är det värsta du tror kommer att hända? Vad är dina förhoppningar, det vill säga det bästa som kan hända och vad är dina förväntningar, det vill säga vad är det troliga som kommer att hända, vad kan du räkna med. Du har i din fråga redan antytt några av de farhågor som möjligen finns, att trängas i små stugor, träffa släkten för mycket och inte få ut av din semester vad du skulle vilja. Genom att förstå vad du är rädd för ska hända, vad du hoppas på och vad du faktiskt förväntar dig blir du mer medveten om dina egna behov och kan gå vidare till det nästa steget. Om du har en partner kan du be den att också gå igenom sina farhågor, förhoppningar och förväntningar inför semestersamvaron.

Du skriver inget om hur din familj är sammansatt mer än att du har en familj, kanske med en partner och barn. Det är viktigt att du och din partner kan samarbeta kring semesterfrågan och jobba samman som ett team.  Ju fler ni är i familjen desto fler behov, viljor och önskemål finns att ta hänsyn till.

Nästa steg blir att tydliggöra alla familjemedlemmars behov, viljor och önskemål. Nedanstående process fungerar bra med barn i alla åldrar från föreskoleåldern upp till vuxna barn:

  1. Be var och en i familjen att skriva ner vad de vill göra på semestern och rangordna dessa i viktighetsordning (om barnen är så små att de inte kan skriva än behöver de hjälp av någon vuxen). Låt alla idéer få finnas.
  2. Sätt er därefter tillsammans allihop och sammanställ alla de önskemål och förslag som kommit upp. Kanske några har kommit med liknande eller samma förslag – slå ihop dem och gör ett förslag.
  3. Prata igenom alla förslagen och värdera fördelar respektive nackdelar med dem. Finns det några förslag som en majoritet av familjen vill göra? Finns det några förslag som någon absolut inte kan tänka sig att göra? Ekonomin kan utgöra ett hinder när fantasin får fritt utrymme och ev. kan ni som föräldrar behöver ta ett tydligt ansvar för och sätta ramar för vilka möjligheter som finns.
  4. Välj därefter ut en eller flera förslag att göra. Se till att allas behov tillmötesgås genom att kompromissa och göra dessa kompromisser tydliga för alla. Kanske ska vissa aktiviteter göras av några familjemedlemmar medan andra gör annat.
  5. Fundera sedan igenom vad var och en ska bidra med för att semestern ska bli så bra som möjligt.

Genom att göra ovanstående genomgång ökar möjligheten att alla i familjen får åtminstone någon tid och aktivitet under semestern som den vill inklusive du själv. De egna behoven har fått uttalas och även kompromisserna. Genom att göra kompromisserna tydliga kan det bli lättare att ”genomlida” en aktivitet då man vet varför, nämligen att man tillmötesgår någon annans behov och den någon annan gör sedan något för mig.

Man kan även använda modellen vid planering av ex. en dag eller en vecka på semestern och då inleda dagen eller veckan med frågan till var och en vad de vill göra och få ut av dagen/veckan och så kompromissa sig fram till lösningar som alla kan godta och ställa upp på. Eventuella kravfulla släktingar kan hållas stången genom att ni som familj presenterar er planering och enade står bakom de gemensamma förslagen som ni i familjen kommit fram till.


Pia Spånghagen, socionom/leg psykoterapeut