Det där med att ha Ayi, är ju galet lyxigt egentligen. Vad är en Ayi undrar någon kanske. Jo, här i Kina är det vanligt, om man har råd, att ha nån som hjälper till i ens hem. Det kan vara allt från städning, matlagning, handling till barnpassning. Lite som att ha en ”rut” hemma. Ayi betyder även moster på mandarin. Vi har valt att ha Ayi på deltid just nu. Hon kom på måndagar, onsdagar och fredagar klockan åtta till klockan fem och hjälper till med disken, städar, stryker, byter och tvättar sängkläder en gång i veckan. Hon handlar och lagar mat om jag ber henne, och så passar hon och leker med Emma så klart. Det kan vara svårt att hitta någon som både är duktig på att ta hand om barn, städa bra och laga god mat. För var det viktigt att vår Ayi hade god hand om barn och jag tror vi har haft tur. Vi betalar 2500Y (ungefär samma i SEK) i månaden för hennes arbetstimmar och lönen ska även täcka hennes resor till och från jobbet och luncher. Enligt en del är hon lite för välbetald. Men jag tror på att man får lite det man betalar för. Jag är tacksam för att hon pratar några ord engelska och att hon alltid verkar göra det ”lilla extra” här hemma. Exempel på det för den nyfikne, min hårborste är alltid ren, frukt och grönsaker är rena, förskalade och lagda i enskilda påsar, blommorna vattnade och plockade och hon var till stor hjälp när alla våra grejer kom med båtfrakten. Emma älskar henne, slänger sig i famnen på henne på morgonen och jag litar på henne så mycket som man kan göra med någon som ska ta hand om ens egna barn.
Nackdelar då? Ja. ”Magic comes with a price” som mr Gold i ”Once upon a time” säger. En serie som jag har lyckats följa även här genom kinesiska Youtube (”baidu”). Har hittat massor av favoritserier, och hur smidigt som helst och gratis. Jag får stå ut med en reklamsnutt i början och ibland en i mitten, men annars är det bara att titta.
Men, hur lyxigt det än är att ha någon som gör allt hushållsarbete här hemma, är jag ju inte van att ha det så. Det börjar dock lätta lite får jag erkänna, men ibland kan vår stora lägenhet kännas väldigt liten om vi båda är hemma. Jag har ett stort behov av egentid. Ofta går det bra, då jag passar på att göra saker då Ayi är här. Plugga, träna, handla med mera. Win-win liksom. Så när jag ställer ”obehaget” att ha någon jag inte riktigt känner i hemmet mot den frihet det ger att få hjälp, i ett land där allt man ska göra tar TID, så vinner Ayi. Ibland undrar jag hur jag nånsin ska klara mig utan henne! Och hur kommer det blir den dagen vi flyttar hem? Vi är otroligt bortskämda här där vi bor…
Lina Hellsten