Apropå Luis Souarez – hur långt får man gå i sportens värld?

Helgens och veckans snackis i sportvärlden har varit Uruguay-fotbollspelaren Luis Souarez bit-attack på motståndaren Branislav Ivanovic i Chelsea. Att en välrenommerad klubb som Liverpool överhuvudtaget värvar denna spelare när han tidigare under karriären gjort likadant förvånar mig. Man sätter rätt mycket på spel och nu står klubben där efter att han fått tio matchers avstängning. Gissar att hans digra lön fortsätter att strömma in på kontot och Liverpool ångrar sig nog en smula idag att man värvade den spelaren. Att han sen fick vara kvar på plan hela matchen och lyckades till och med kvittera i 97:e(!) minuten är en annan tragisk historia. Här måste domaren få tillgång till videogranskning direkt så han kan vidta åtgärder och detta fall visa killen av planen. I mitt tycke får han gärna lämna sportscenen för gott för vill vi ha dessa element i vår idrott. Tänker på alla barn och ungdomar (kanske med Liverpool som favoritlag) och vad det sänder ut för signaler. Här har spelarna ett jätteansvar och brede de inte gå ut unisont och fördömma detta tilltag?!

Hur jämför man då såna här tilltag med till exempel dopning och vad är egentligen värst? Jag tycker faktiskt att hur hemskt Souarez tilltag än var är dopningen är värre då det sker under lång tid och har planerats noga. Fler personer som blåser idrotten är involverade i dopningshärvor och det får långt mycket större konsekvenser än det vidriga bit-angreppet.

Men ska Souarez få spela vidare? Många tyckte tio matcher var för strängt straff för honom, jag håller inte med. Eftersom det var andra gången det hände (plus rasistbråket med Evra i Manchester United 2011) tycker jag att det räcker. Stäng av honom liksom alla dopningsidrottare på livstid, de hör inte hemma i idrotten.

Snart börjar ju märkligt nog cykelsäsongen på touren igen, så det blir tyvärr snart nya inslag om fuskare här på bloggen.

 

/Tobias

 

2017-03-13T11:51:12+00:00