Tentor, pengar och framtid….
Italienska studenter har tuffa tider både i skola och på universitet. Det är ont om resurser och sedan evigheter sägs det att reformer är på väg. Den politiska situationen har komplicerats efter valet 24-25 februari. Men låt oss i alla fall hoppas på en ljusnande framtid för skol- och universitetsvärld. Januari- februari är tentamensperiod, framförallt på universitetet. Det är möjligt att tenta av kurser man gått under 2011/2012 ända in i januari 2013. Är man i slutfasen av en utbildning är det en stor fördel för man slipper skriva in sig i på nästa akademiska år 2012/2013. Det kan nämligen bli jättedyrt. De studenter jag undervisar t.ex. på en två-årig magisterutbildning betalar minst 2000 Euro per år.
De flesta tentor är muntliga även på naturvetenskapliga utbildningar. Men där har man ofta först en skriftlig del som avslutas med en muntlig examen. Under de år jag bott i Italien har dock introduktionen av skriftliga inträdesprov till olika utbildningar skett och alltfler övergår till skriftliga tentor. Jag vande mig sakta vid de muntliga. Men det var kämpigt när jag var student och ganska ny i Italien. Med darrande själ och röst nalkades jag min första muntliga tenta. Det kändes inte bra. Tänk om min italienska inte räckte till och så röran och allt folket, examenskommissionen som består av flera lärare och så alla studenter som ville lyssna. Man brukar gå och lyssna innan man själv blir offer, så att man förstår vad för slags frågor lärarna ställer.
Som sagt man vänjer sig vid allt och nu sitter jag sedan många år på andra sidan bänken och ställer frågor och lyssnar och försöker applicera bra kriterier för att bedöma studenters kunskapsnivå. Men när jag kan, slår jag till med skriftliga projektuppgifter som även kan bedömas som sluttenta på en kurs.
Häromdagen satt jag i en examenskommission för första årets studenter på en sjuksköterskeutbildning. Fyrtiofyra studenter hade skrivit in sig, så trots att vi startade tidigt höll proven på långt in på eftermiddagen. Men det var en trevlig dag, mysiga möten, motiverade studenter och gott samarbete oss lärare emellan. Jag hoppar över den byråkratiska delen. Det är nämligen en hel del som ska skrivas och underskrivas efter varje student.
Avslutningsvis, en Rombild. Det regnar och lär göra så även över helgen. Helt i assonans med det psyko-kulturella klimatet som råder i Rom och Italien. Här saknas regering, påve och snart president. Och alla väntar på ett politiskt krafttag, men från vem?
Ciao da Roma
Marianne