Rose-Marie bloggar från Marbella om en överraskningsutflykt

Det är lördag morgon och jag är förväntansfull. Några vänner har bjudit mig på en heldagsutflykt och jag vet inte vart vi ska. Vi träffas vid bensinstationen inne i Marbella vid 11-tiden. Bilen står startklar när jag kommer och vi styr kosan österut – mot Málaga. Vi kör kustvägen och det är lika vackert varje gång att köra längs Medelhavet. Att se Sierra Nevada i horisonten som är täckt med snö den här årstiden. Havet som skiftar i olika blå nyanser. Vågorna som bildar små gäss på ytan. Stränderna som är tomma men mäktiga med sin sand som blåser i vintervindarna. Fiskebåtarna som blandas med segelbåtarna ute till havs.

Det är ca 50 km till Málaga och väl framme svänger vi av mot Almería och jag vet fortfarande inte vart vi är på väg. Efter ytterligare 100-110 km är vi vid infarten till Almuñecar och där tar vi av men vad nu då? Vi svänger ner på en liten väg och fortsätter rakt upp i bergen… Vägen slingrar sig mellan odlingarna och alla mangoträd som det finns massor av i den här trakten. Färden går vidare och vi åker högre och högre upp och snart kommer vi till en liten by som heter Jete – men inte heller där stannar vi.

Rose-Marie2Nästa by som vi kommer till heter Otivar. Och där saktar vår chaufför in, parkerar bilen och bjuder oss att stiga ur bilen. Byn är liten och belägen nästan lutad mot en bergsvägg och flera hus klättrar sig upp för berget och nedanför i dalen. Häftigt! Vi går in på en restaurang, El Capricho, och blir väl bemötta och de som bjudit dit mig blir varmt välkomnade och igenkända av ägaren. Det är inte många som sitter ute men vi väljer ändå att sitta på terrassen och äta lunch. Spanjorerna väljer att sitta inne vid den sprakande öppna spisen. Servitören frågar vad vi vill dricka och vad svalkar väl bäst i den varma vintersolen om inte en tinto de verano. Det är en blandning av rött vin och citronsoda eller fruktsoda, is och citron. Mat behöver vi inte beställa den är redan beställd – sedan 24 timmar tillbaka! El Caprichos specialteter ärPollo a la Manzana (Äppelkyckling) och Asados de Cordero (grillat lamm). Specialkycklingen var beställd. En skål med oliver kommer fram på bordet tillsammans med drycken och straxt därefter kommer en härlig tomatsallad som förrätt. Vi njuter av solen som värmer så skönt. Vi njuter av utsikten mot bergen. Vi njuter av varandras sällskap.

Det är dags för varmrätten att serveras och en hel kyckling kommer in på ett uppläggningsfat med härligt saftig sky och ugnsbakade äpplen och ett fat med råstekt potatis. Mums vad det doftar gott! Kycklingen är så mör och smakar så gott att det är svårt att sluta äta trots att magen börjar bli full och mätt. Jag börjar bli lite nyfiken Otivar och restaurangen och frågar en av servitörerna om han vill berätta lite för mig. Och det är klart att han vill. Restaurangen ägs av Manuels familj och det var hans far som startade den för drygt 40 år sedan, närmare bestämt den 4 december 1971.

Otivar2

Han berättar att byn Otivar med sina 1100 invånare var betydligt större tidigare med över 4000 invånare. Det blev svårt med jobb och många valde att flytta därifrån. Otivar omges av stora odlingar och det finns avocado, mango som jag nämnde tidigare, cherimoya, apelsiner och andra citrusfrukter. Han berättar också att de tillverkar egen honung som de säljer i restaurangen. I anslutning till El Capricho finns det också tillgång till ett par övernattningsrum men i byn kan man hyra ett hus över en helg eller ta in på ”bed and breakfast”. Lunchen fortsätter med kaffe och efterrätt så där två timmar efter det att vi började äta. Värden går till bilen för att hämta något. Han kommer tillbaka med en utsökt vacker tavla som han själv målat. Det är en present till mig från honom och hans fru. Vilken överraskning!

Efter en nästan tre timmar lång lunch beslutar vi oss för att åka tillbaka mot Marbella men inte raka vägen utan vi tar vägen mot Almuñecar för att se staden från ovan. Efter fotografering och utsikt känner vi oss väldigt nöjda och nu är vi på väg hemåt. Det har varit en dag full av nya och trevliga upplevelser; naturen, byn, maten, människorna. Tänk att det finns så goa personer i min omgivning som ville uppmuntra, glädja och visa ett av sina smultronställen för mig. Tack för en underbar dag som jag inte glömmer i första taget.

Rose-Marie Wiberg

Rose-Marie Wiberg

Mangoträdet kommer ursprungligen från Indien i bergsområdena kring Himalaya och Burma där mango odlades för flera tusen år sedan. Träden kan bli ända upp till 35-40 meter höga. Mangoskalet är allt från gul, orange eller röd och skalet kan skifta i alla tre färger samtidigt. Jag har lite svårt att lära mig hur en riktigt mogen, god saftig mango ska se ut men att känna på frukten och att se på färgen underlättar.

Cherimoya kommer ursprungligen från Peru men odlas idag på många olika ställen världen över. Frukten är grön eller brun och det mogna fruktköttet vitt och mjukt och lite krämigt så är det som godast. Träden kan bli 8 meter höga. Frukten serverar man som den är antingen i sitt skal eller skalad tillsammans med annan frukt, glass eller grädde. Det går också bra att göra en härlig sås på fruktköttet.Avokadon tror man från början kommer från södra Mexico och odlades också i centrala Peru. Nu odlades den över hela världen. Det finns olika sorters avocado; bruna, gröna, släta, knottriga men formen är mest likt ett päron.

Vi ses snart! Hasta pronto!

Rose-Marie Wiberg

____________________________________________________________

Rose-Marie Wiberg bor sedan flera år tillbaka i Marbella, där hon driver en

konferensverksamhet – Iniciativa. Klicka på länken nedan om du vill komma dit:

Konferenser – ledningsgruppsmöten – utbildningar – vinresor…

______________________________________________________________
2017-03-13T11:51:19+00:00