Lisa bloggar från Chile om ”att kunna ge samma här som där”

Jag är för tillfället med min familj vid en sjö söder om Santiago. Vi har hyrt ett hus med sjötomt i två veckor, och trots att huset är förfallet, smutsigt och fullt av spindelväv, och vi blir uppätna av mygg på dagarna, så njuter mina killar och tycker att det här är ett mycket bättre ställe en det resortområde där vi hyrt lägenhet vid en stor strand de senaste åren. Intressant nog njuter även jag. Jag går omkring och tycker att det är jättemysigt. Tomten är brant, och den är bebyggd med två hus; ett med alla sovrum, som är från 80-talet, men ser ut och känns som att det är från sekelskiftet, och ett annat stort öppet ”loft”-hus, som består av tre våningar med kök, matsal, vardagsrum och biljardrum. För att förflytta sig mellan husen måste man gå i branta trappor. Med en tvååring kan detta kännas lite läskigt stundom, men som tur är så är han ganska lugn och förståndig för sin ålder. Vad är det då jag gillar så mycket med detta ställe? Lisa1Jag får ”landet”känsla här. Landet är mina föräldrars sommarstuga med sjötomt i Östersjön, där jag tillbringade en stor del av mina somrar sedan 5-års ålder. Jag älskar det stället och jag har alltid älskat att vara där. Jag försöker nu se till att mina barn ska få tillbringa en tid varje år på just det stället, tillsammans med sina morföräldrar, kusiner, mostrar och morbröder. Det blir dock inte lika länge som jag brukade vara där, och jag har en tendens att bli rätt nostalgisk (underdrift) när jag reser ifrån Sverige eller när jag vet att resten av släkten är där ute på landet och vi är här, i Chile, på andra sidan jorden. Därför är det så häftigt att mina barn den här sommaren gör sådana saker som jag växte upp med, med sådana upplevelser som jag så gärna vill ge till dem: de hoppar från bryggan (inte 2-åringen), paddlar kajak (jag själv rodde eka), och simmar kors och tvärs i sjön (de simmar längre än vad vi kunde simma, p.g.a. temperaturen), och känner sig fria. De har badbyxor och soltröjor på sig nästan hela dagen, och det finns inte ens någon TV.  Den enda elektronik de har tillgång till en stund varje dag är filmer som de kan se på youtube, via internet från våra telefoner.

Jag vet inte hur länge vi kommer att bo kvar här i Chile, eller om de någonsin kommer att ha 10-veckors sommarlov i Sverige mellan juni och augusti, men de här dagarna har jag haft en behaglig och harmonisk känsla, och tycker att det är väldigt häftigt att jag och min man, utan att tänka på det, i år gett våra barn ett par veckor med upplevelser som är väldigt lika de jag själv uppskattade så mycket när jag växte upp, trots att vi befinner oss på andra sidan jordklotet.

 

Lisa Clefberg

2017-03-13T11:51:19+00:00