Kriget i Syrien – en kamp om olja och logistik

Olja – fortfarande nyckeln till Mellanöstern, särskilt för den senaste spelaren, det nya syriska samlingspartiet med revolutionära krafter, och opponent till Assad och Syriens diktator. Först ut att godkänna oppositionspartiet var Frankrike, men nu har även England anslutit sig.

Koalitionen bildades så sent som i november i Doha för att förena de splittrade oppositionsgrupper i en legitim allians som ansågs ha en verklig chans att säkra bistånd i deras kamp att störta Assad regimen. Men rebellerna tar också saker i egna händer, nyligen har de tagit över flera stora oljefält, två i landets södra provins i Deir al-Zour, och fortsätter att utvinna olja som starkt bidrar till att stödja folket. Människorna behöver olja till mycket, att driva restauranger och för att värma upp sina hem. De flesta av oss inser nog inte att Syrien är ett land där det kan bli mycket kallt. Den piratkopierade råoljan har orsakat en mindre oljeboom i ett annars utblottad område. Lastbilar väntar dygnet runt, varje dag, för att fylla på de av koalitionens kontrollerande brunnar. Till förmån för dem ger dessa brunnar en lätt, söt råolja, låg svavelhalt och kolväten med liten molekylvikt. Även om den inte är användbar i vanliga fordon och de flesta andra ändamålen men den är tillräckligt lätt för att förbrännas utan raffinering för värme och matlagning, även om den ger en hemsk tät rök av sig.

Den verkliga försäljningen kommer dock från återförsäljningen av oljan från de provisoriska tankfartygen och tunnor lastade på lastbilar. För de människor som kan ta sig till brunnarna kan de köpa faten för $5 per styck av rebellerna. De kan sedan sälja dessa fat för 3-4 gånger priset. De kan producera en skattemässig oas i den ekonomiska ödemarken som skapats av krig och ett internationellt embargo i landet. Än viktigare är kanske att rebellerna lyckades att belägra en viktig militärbas i utkanten av Mayadeen, en stad i samma region som gränsar till Irak. Sedan Deir al-Zour provinsen även fungerat som en viktig handelsväg för leveranser av soldater och vapen för koalitionen så kan detta också användas för en viktig handelsväg för en byggande oljehandel åt rebellerna. USA har säkert ett intresse i att hjälpa rebellerna vilket skulle bidra till att utveckla en begynnande oljehandel, som en bra start för framtiden. Hela verksamheten är däremot inte helt utan risk, människor dödas eller skadas i såväl bränder och explosioner, och även hälsa och miljön kan utgöra en stor skada för människorna samtidigt så är alternativen inte bättre.

Tyvärr så har alawite minoriteten inte enbart dominerat Assad regimen utan de har också dominerat ekonomi, teknik och militären i landet under decennier. Detta medför att det är svårt att hitta kvalificerade ingenjörer och arbetare för arbete på oljefälten åt rebellerna. Ett område där USA och andra länder i västvärlden skulle kunna hjälpa till men USA håller en avvaktande ställning till Syriens historia, rysk och iranallierad, varav rebellerna är en blandad påse av båda. Vissa av dem utnyttjar situationen och vill skapa en syrisk islamisk stat, och vissa har nära länkar till al-Qaida. Lyckligtvis så är den största gruppen av rebellerna i Syrien sunniter, vilket även merparten av befolkningen (90%) är. Det är den mindre gruppen, alawiter, som utgör en religiös grupp som även Assad regimen och varit Irans starkaste allierade. I Iran är de allra flesta shia muslimer, som förtryckt minoriteten i Irak vilka avsatte Baath Saddam, som i sin tur var Irans naturliga fiender. Detta gäller de irakiska kurderna som är mer benägna att samarbeta med de syriska sunniter, villiga att bygga rörledningar med sina egna.

Sedan har vi naturligtvis, Hamas, som tekniskt sett är sunniter men har en nära koppling till Assad´s alawiter och Iran´s shiiter, med andra ord är det svårt att säga vilken grupp de tillhör. Det kan därför finnas en nära förhoppning till att Hamas på Gaza etablera sig som en självständig enhet exempelvis som det sunnitiska brödraskapet i Egypten, utan stöd av Assad´s alawiter. Varje förändring och förflyttning kan orsaka förnyade problem för USA i regionen. Dessutom, precis som under den arabiska våren i allmänhet, har det varit fråga om ett populistiskt uppror, som inte utgör någon form av demokrati. Vem som än vinner denna konflikt så kommer den inte att väljas demokratisk utan att ta hänsyn till USA´s åsikter.

Folket i Syrien kommer förmodligen att vara för upptagna av att bara överleva. Om vi ser till ”Human Development” index som är ett mått på den totala livskvaliteten för människor, och är direkt relaterad till energisektorn så ligger dessa värden normalt mellan 0 – 1, Kongo (0,28) och Norge (0,95). Syrien hade ett värde på 0,63 i HDI före kriget. Den största ökningen i värdet har skett för Syriens minoritet, alawiterna medan den förtryckta sunnitiska majoriteten låg under 0,50 före upproret.

Krig sänker förvisso livskvaliteten med dess förstörelse av infrastrukturen, men behövs för att ge landet och människorna ett framtida anständigt liv i vår moderna värld. Ett nytt Syrien börjar med ett sänkt HDI, men kan snabbt komma att återhämta sig om striderna avslutas innan mer förstörelse kommer tillstånd. Vinnaren kan snabbt återupprätta landets bas, energisektorn med oljan som landets stora inkomstkälla. Medan Syrien fått en tredjedel av sin budget från oljeförsörjningen före upproret har Syriens avgörande roll i Mellanöstern varit som ett transitland. Rörledningar går via medelhavet till hamnar i Baniyas, Latakia och Tartus och är förmodligen den viktigaste skatten för den som vinner kriget. Nya gasledningar är tänkbara och utgör den stora möjligheten för landet från de energirika i den inre kontinenten.

När det gäller Assad regimen, verkar ingen idag förstår hur hans ekonomi skall överleva, om alls. Det är oklart om Assad har kunnat eller sålt olja och hur Assad regimen i längden skall kunna kringgå amerikanska och europeiska kontakter mot oljesanktioner från bland annat landets ryska relationer.

Syriska olje- och finansministrar träffade sina ryska motsvarigheter för att behandla statliga lån och erbjudanden mot betalning av olja, och sanktioner som inte är rättsligt bindande mot företag som inte har verksamhet i USA eller Europa. Liknande sanktioner i FN som normalt skulle vara internationellt bindande blockeras idag av Ryssland och Kina. Syriens oljeavdelning, försöker att jobba via offshore bolag som bildats i Ryssland och Malaysia för att jobba med företag som Gazprombank, Rysslands största finansiella naturgas monopol, Moskva baserade Novikombank, Sonangol som är Angolas statliga oljebolag och även det sydafrikanska företaget, Avon Oil Trading Ltd som alla tillhör Assad´s kontakter. Det brådskar inte, oljan och även dieselbränsle för militära och supportfordon mot erhållande av pengar ligger på ett säkert avstånd. Brådskan består inte enbart i att sälja olja för pengar, utan även att få dieselbränsle för militära och support fordon.

Om du är förvirrad, för det är jag, över den komplexa stam historia från förra årtusendet som inte kunnat raderas av västerlänningar när de drog in på kartan efter första världskriget. De få despoter som utnyttjade denna komplexitet har inte gjort det enklare utan tvärtom så har det blivit svårare att utveckla någon varaktig fred.

 

Roland Lohr gen Stahl 

 

 

2017-03-13T11:51:21+00:00