John Kerry, den förre presidentkandidaten och ordförande för senatens utrikesutskott, är Barack Obamas val för den tunga posten att bli USA:s nästa utrikesminister. Obama noterade att Kerry från Massachusetts har den erfarenhet, tyngd och relationsskapande färdighet som kan hjälpa honom att lyckas som efterträdare till Hillary Clinton, USA:s avgående topp diplomat.

Om det verkar som att han vore det naturliga valet som näste utrikesminister, så är det för att han förmodligen är det. Han är en 27 årig veteran i senatens utrikesutskott, ordförande sedan 2009 efter Joe Biden. Under sin tid har han varit en studsande Kangeroo, studsandes från land till land, har träffat höga tjänstemän från hela världen, transporterandes hemliga dokument och meddelanden för varandras förvaltningar. Däremot är det svårt om inte omöjlig att hitta insikter om Kerry och hans diplomatiska stil när så många av dessa möten ägt rum bakom stängda dörrar. Det finns naturligtvis en hel del tips, länkar av Kerry´s alla besök, från Pretoria till Islamabad, Peking till Damaskus som oftast sammanfattas med en summering över vad den andra personen sade om Kerry – ”Som svar på senatorns kommentar, när Kerry frågade om detta, så – och – så svarade:” m.m Sammanför man dessa så skapas en bild av John Kerry, Jet diplomaten.

Kerrys val av frågor genom åren har varit lärorika, han är ingen mjuk kille utan ta tag i hårda utmaningar, från hans tidigare insatser med amerikanska krigsfångar i Vietnam till hans plundringståg i diplomatin i Mellanöstern. Ett av de mer kända exemplen är när senatorn framförhandlade ett avtal i Kambodja som möjliggjorde att röda khmererna kunde dömas i landet. Premiärministern Hun Sen sade: ”Senator Kerry har alltid sökt medel för att göra domstolen till en framgång.” Hans instinkt för engagemang kommer fram särskilt tydligt i alla hans resor till Arabvärlden. Han låg bakom sammanträdet 2006 med ledarna i dåvarande koalitionen i Beirut för att utreda förre premiärministern Rafiq al-Hariri mordet, talade med den libanesiska oppositionen och dess beskyddare, ingen mindre än Syriens nuvarande diktator Bashar al-Assad, i Damaskus.

Klimatförändringar, är ett annat ämne som utgör Kerry´s laglydiga intressen. På en resa till Bali konventionen om klimatförändringar 2007, träffade han minst 10 nationella delegationer, inklusive partners från Frankrike och det mer förtegna Kina, liksom företrädare för 25 organisationer. Han gav Kina särskilt gnisslande ljud om klimatförändringar och uppnådde särskild uppmärksamhet. Han följde upp detta med ett särskilt besök i Peking före Köpenhamn samtalen 2009, som passerade ett meddelande från Vita huset: ”att världen behöver” byta energibas för att kartlägga en väg för en mer hållbar ekonomisk tillväxt och för att få kinesiska tjänstemän att acceptera olika mått för att mäta sina skadeverkande utsläpp.  De inledande bedömningar av samtalen var positiva. Kerry var inte naiv, när han pratade med de kinesiska tjänstemännen, möjligen lite för optimistisk samtidigt som han uppmuntrade andra länder att gå vidare i frågan utan Kina eller USA som han representerade när han fruktade att hans händer var bundna av val av den politik som inleddes under 2008. Det visade sig framöver att hans förhoppningar var alldeles för optimistiska.

Den mest kontroversiella frågan rörde förmodligen hans framträdande avseende den känsliga frågan om de arabisk-israeliska fredsförhandlingarna. Under 2009 berättade den då libanesiska presidenten att USA kände på sig att ”klockan tickade” på i förhandlingarna, och i ett möte citerade premiärministern George Mitchell att sändebudet var ett tecken på USA:s engagemang för att lösa konflikten. Däremot så gjorde han orealistiska löften till arabiska ledare, berättade Syriens vicepresident om att USA:s politik var att motsätta sig nya israeliska bosättningar.

Några av Kerrys ouppmärksammade framgångar har kommit i södra Asien. Genom en rad olika möten med Indiens premiärminister Singh och hans nationella säkerhetsrådgivare har Kerry hjälpt till att bygga upp en USA – Indisk dialog, om civil kärnteknik med hela 123 följande avtal. I de dialoger som förts av Kerry, och som inte enbart fick stöd i den indiska regeringen och USA:s senat, utan även med andra internationella organisationer och den indiska allmänheten.  Efter den stora attacken i Mumbai arbetade Kerry som mellanhand för att lösa spänningarna mellan Indien och Pakistan, vilka alltjämt pågå. Han medverkade under 2009 för att lirka Afghanistans president Hamid Karzai till att acceptera en andra valomgång eftersom den första inte var avgörande.

Däremot har Kerry haft mindre tur i sina ansträngar i Pakistan. Han kämpade för att bygga en dialog med Asif Ali Zardari och Pakistans civila regering genom initiativ om bistånd, men gjorde små framsteg mot landets mäktiga militär, samtidigt som hans insatser träffades som av en tegelvägg när Usama bin Ladin upptäcktes att bo i säkerhet i Abottabad.

Den speciella domstol som han medverkade till att skapa i Libanon blev en politisk het potatis, och nästan åtta år senare har fortfarande ingen kunnat ställas till ansvars för den förre premiärministerns död.

Att föra fredssamtal för Mellanöstern, innebar att Kerry tog råd från flera arabiska ledare för att göra ett försök i att lösa den israelisk – palestinska konflikten, vilket innebar att Israel först och främst måste lösa sina tvister med Syrien. Mycket kontroversiellt mötte Kerry Assa vid flertal tillfällen i Damaskus. Kerry var tillmötesgående men fast i sina ansträngningar att lösa konflikten. I december 2006 försäkrade han Assad att han skulle få ett erkännande för positiva åtgärder om han tog emot försöken till en fredsprocess för att stoppa flödet av militanta i Irak, och dämpa den syriska diktatorns oro för de åtgärder han redan hade vidtagit men som inte uppskattats av Bushadministrationen. Kerry lämnade mötet med en varning: ” Människor som tror att Iran är på gång gör ett misstag”, han sade till Assad att han inte skulle luras av eventuella sinnesstämningar av självförtroende som hans regim skulle kunna njuta av på grund av den senaste tidens händelser i regionen, eftersom den nuvarande inriktningen Assad´s regim valt kan komma att ha framtida konsekvenser för Syrien.

Detta hindrade inte Kerry från att tala med Qatar´s emir , i februari 2010, att han ville få till stånd en förändring. I mer uppriktiga samtal med Kerry medgav han att ”USA hade” inte stora förväntningar på förändringar från Assad´s sida men ansåg att det var värt att få tillstånd en första dialog.

Om en dialog kommer till stånd är ytterst Kerry´s framtida jobb. Han har börjat många, både bra och dåliga och inte alla har än så länge gett något resultat, mest troligt så är nog att dessa inte kommer att ge ett gyllene avtal men baserat på hans bakgrund och historia kan vi vara säkra på att som ny utrikesminister så kommer han åtminstone att göra ett försök.

Roland Lohr gen Stahl