Det hela började med att jag skulle göra lite research om hur det skulle vara att flytta till Hawaii. Under tiden vi åt mat tillsammans i min värdfamilj frågade jag min värdfar vad han tycker om Hawaii, om hur miljön och människorna är där och så vidare. Jag berättade att jag har planer på att kanske avsluta de två sista månaderna på EF i Hawaii men att jag verkligen inte vet om jag kommer att bege mig dit eller inte. Jag har inte bestämt någonting än.
Hans reaktion blev då följande.
– Om du åker, när kommer du att lämna?
– Vem ska betala hyran för dig om du åker tidigare? För vi har ett kontrakt med EF om att du ska stanna här till februari!
Den sista frågan kunde jag inte svara på och konversationen var över.
Nästa dag i skolan kom personen som är ansvarig för alla värdfamiljer fram till mig och bad mig följa med in till hennes kontor. Hon förklarade att hon hade fått ett mail från min värdfar om att jag måste lämna familjen omgående. Hon hade inte fått någon förklaring till varför. Detta var så konstigt! Och på mail dessutom. Riktigt underligt.
Jag kom hem vid nio-tiden samma kväll. Packade mina saker och morgonen därpå var jag tvungen att vara ute. Detta var så sjukt. När jag senare pratade med min värdpappa om detta så vägrade han prata med mig och stängde in sig på sitt rum. Han sa inte ens hej då. Moget eller vadå?
Jag gråter inga floder direkt. Det är faktiskt väldigt skönt att inte behöva bo där mer. Nu har jag flyttat in till en ny värdfamilj. Bestående av ett gift par med ett barn på 8 månader plus fyra andra studenter från skolan. Detta kan bara bli bra! Riktigt roligt.
Nu ska jag ta och öva engelska glosor. Vi hörs!
Förresten, i morse hade jag en lång konversation med min gamla värdmamma och hon blev förvånad över hur min engelska hade utvecklats. Jag menar, förstår ni hur lite vi pratade med varandra? Vi bodde ju ändå under samma tak. Galet.
Kristofer