Lina bloggar om flytten till Kina

Så var det då dags. Dags att åka. Torsdag kväll gick flyget. Hjälp, nu skulle allt ner och helst få plats i väskorna igen. Packa är inte riktigt min grej, det blir aldrig så där platt, slätt och snyggt, utan jag rullar gärna ihop mina kläder, fyller ut med lite diverse där det får plats, sätter mig på väskan, ber en liten bön och pressar ihop blixtlåset. 22,5 kg sa vågen (vi fick max ha 23kg), bra va!

Sex in-checkade bagage på Kastrup, våra två stora väskor, Emmas lite mindre, resesäng, sulky och en extra väska vi hade köpt in. Vi hade försökt dela upp våra grejer i de olika väskorna ifall någon av dem skulle komma bort. Lite nervös var jag ändå över flygresan, hur det skulle gå för vår lilla tjej. Men jag hoppades att nattrutinerna skulle sitta och att det skulle vara relativt lugnt på planet. Kan säga att allt gick kanon. Efter start så bäddade vi år Emma på golvet mellan oss, bullade upp med lite väskor och en jacka så hon inte obemärkt skulle kunna vakna och krypa iväg. Efter lite övertalning sov hon relativt lugnt fram tills frukost kl. fem svensk tid. Jag slumrade mest, men var ändå ok. Byte i Peking där vi fick hämta ut och checka in vårt bagare igen, men helt ok då det var på samma terminal. Emma fick lite hemgjorda plättar som jag ändå inte trodde skulle gå igenom tullen. Barnmatsburkarna gick igenom utan problem, däremot öppnade de alla påsar med fruktpuré, tyvärr blir de då en kylvara och vi kunde inte spara dom. Emma sov en stund i vagnen undertiden vi väntade på nästa flyg, nu eftermiddag lokal tid. Lite lek på golvet sedan dags för en kort flight innan vi var framme. Nu var vi alla lite möra och Emma somnade i bilen till hotellet, men vi fick i oss lite hotellbuffé innan läggdags.

Min dotter Emma

Första natten brukar man sova bra trots jetlag, och det gjorde även vi. Men det var lite segt att gå upp på morgonen för att inte missa frukost. Bara att kämpa om man vill vända på det, Emma såg lite förvirrad ut när jag plockade upp henne ur sängen, men glad ändå som vanligt. Fint väder var det på lördagen så vi bestämde att vi skulle ge oss ut, behövde köpa blöjor också. Walmart hade vi besökt innan och visste vart det låg, så vi packade ner Emma i vagnen och gick ditåt. Kan säga att Emma får så mycket uppmärksamhet, det är många som vill stanna, titta, känna och fota henne. Lyckades få ner oss och vagn via rulltrappan, hissen hittade vi inte. Det mesta finns på Walmart. Både sådant vi känner igen och sånt vi inte vet vad det är. Pampers finns i alla fall, så inga problem där, lite små bara upptäckte vi sen, får köpa large nästa gång. Åt lunch på en kanadensisk restaurang där vi hade varit sist vi var över och tittade. Finns lite olika rätter och välja på när man tröttnar på den kinesiska maten.  Hittade på eftermiddagen även en ”Sunnys import store” med lite av varje. Tyskt, australiensiskt, japanskt, mm mm. Jag kan säga att vi passade på att ta det ganska lugnt under helgen, tog en promenad längs huvudgatan på söndagen. Kämpade lite med Emmas jetlag på lördagskvällen, men hon fick sova i famnen tillslut och då gick det bra. Söndag kväll och vi hade laddat inför ut-check på måndag morgon, klockan är ca 22 och vi undrar ”värst vad grannen över oss duschar länge”. Tittar in i vårt badrum och det forsar ner vatten från taket, väggarna, genom lamporna… även ute i korridoren, ojdå. Hannes meddelar receptionen och jag börjar packa ihop det sista. Dumpar allt löst i Emmas spjälsäng, som Emma glad i hågen börjar leka med. Vi fick nytt rum i andra ändan av hotellet, och spjälsängen gick på hjul så det var bara att rullabebis med mera genom korridorerna. Lite action sådär på söndagen! Har tyvärr inga bilder på spektaklet.

Utsikten från mitt nya hem

Måndag och ny vecka, blev hämtade av vår relocation agency. Nu var det dags att registrera sig i området, åka och titta på och besiktiga lägenheten, skaffa bankkonto (här har man sex siffror i koden), IKEA- och matshopping. Sedan tackade jag nej till att fixa kinesiskt telefonkort just den dagen, för då hade Emma somnat i famnen, och hon talade nog för oss alla! Vi blev skjutsade tillbaka till vår lägenhet, och åh vad skönt det var att vara hemma.

Lina Hellsten

 

2017-03-13T11:51:25+00:00