Café Opera i Stockholm antar jag att de flesta av er känner till. Men La Red? La Red är en strandrestaurang på playan i Marbella. Och hur hänger nu dessa ihop? Inte alls och väldigt mycket…
En dag i juni flög jag upp till Stockholm för att på kvällen vara med på ett branschevent på Café Opera för att träffa nya kontakter. När vi som bäst mumsade av allt gott från buffén började en grupp att sjunga. Efter första låten hade jag bestämt mig. Den gruppen måste komma till Marbella. De sjöng fantastiskt bra. Sagt och gjort jag rusade fram till scenen och undrade vem som ansvarade för gruppen och om de kunde tänka sig att uppträda i Marbella. Efter några turer och utdelande av visitkort kommer en ung kvinna fram och sa: Hej jag heter Maria bor du i Marbella? Maria hörde av sig dagen efter och vi bokade ett möte. Det visade sig att vi hade många beröringspunkter förutom gruppen som spelade. Vi började diskutera musik, artister, konst och framförallt det kulturella utbytet mellan Sverige och Spanien. Maria bjöd in mig till Christer Sandelins vernissage på Galleri Moser senare i juni och nya möjligheter öppnade sig.
Det var så allt började… Maria har nu varit i Marbella i fem dagar och vi startade med tre timmars brainstorming just på La Red och det resulterade i en projektplan för kulturutbyte mellan Sverige och Spanien. Och snart är den klar att presenteras.
Det är så Café Opera och La Red hänger ihop.
Läs om Marias första intryck av Marbella nedan.
Saludos,
Rose-Marie Wiberg
Iniciativa – Mer än bara ett möte i Spanien
e-mail: rosemarie@iniciativa.se
________________________________________________________________________________
Marbella den 21 oktober 2012
För några veckor sedan bokade jag min första resa till Marbella i Spanien. Sedan dess har jag tittat på bilder, googlat, sett filmer på youtube, allt för att få en uppfattning om staden och landet. Jag har rest en hel del, både på semestrar och inom jobbet, men den här gången var det lite annorlunda. Jag har haft planer och önskemål om att bo i Spanien på vinterhalvåret och med Marbellas klimat och mina kontakter som redan finns där så var det ett självklart val.
När jag landade på Málagas flygplats så kändes värmen som en lagom svensk sommardag. Lagom varmt, speciellt när man lämnat ett regnigt och dimmigt Sverige bakom sig. Med en kort busstur på 35 minuter så var jag då framme i vackra Marbella. Jag menar verkligen vackra Marbella. Det är väldigt rent och snyggt överallt, helt annorlunda mot de europeiska städer jag tidigare besökt i turistsyfte.
Andra dagen i Marbella tog jag en promenad på den fantastiska strandpromenaden som sträcker sig långt utefter havet och sandstranden. Det myllrade av små restauranger, pubar och cafeér. Inte så mycket marknader och stånd som man är van vid, men det kanske också beror på att det är oktober. Nu har nog turistsäsongen lagt sig lite och de som övervintrar börjar komma tillbaka. Människorna byts ut, men trots detta så fortsätter restaurangerna med sina öppettider. Här går man gärna ut på kvällarna, äter, tar ett glas vin och umgås med vänner. Barnen följer med vilket jag tycker är fantastiskt. I Sverige så höjs det på ögonbrynen om man tar med barn på krogen. Känslan av att man är en sämre förälder kan lätt infinna sig när barnen är med när vin eller en öl serveras. Nej, här är de med och ingenting är konstigt med det.
Eftersom jag tittade på Marbella med andra ögon än jag är van vid, så ser man också annat. Man tittar på hur människorna uppför sig, hur de pratar och hur de umgås. Med mina nya ögon tittar jag också på möjligheten att arbeta här. Kan jag utföra mitt arbete härifrån, finns det nya möjligheter och projekt som kan drivas på plats och vad är skillnaden med om man har eget företag eller arbetar som anställd? Många frågor som ska besvaras innan jag åker hem. En sak är i alla fall säker, jag kan absolut tänka mig att bo här. Jag älskar klimatet, människorna och maten. Just nu sitter jag på balkongen och solen är på väg upp. Funderingarna går till regniga Sverige och jämförelsen med att sitta på en balkong och arbeta i oktober kontra ett kontor med kylan utanför fönstret. Nu återstår det att se om möjligheterna är ämnade för mig, men jag siktar alltid högt, och om man bara vågar ta steget så är hälften vunnit!
Maria Andersson, www.bellatrixentertainment.com
