Skolstart i Rom

I morgon är Romlivet i gång på allvar, då startar äntligen skolåret, sic!, ”jublar” många föräldrar, som haft skollediga barn ända sedan mitten på juni. Trafiken blir genast mer intensiv på morgon och eftermiddag. Det är så vanligt att man skjutsar sina barn till skolan, ända upp i början av tonåren. Och man hämtar också vid skolans slut. Ofta redan kl.13.30, vilket innebär att barnen fortfarande ska luncha och det hemma. Tala om kvinnoroller!

Jag har inte längre barn i skolåldern, så en del situationer känns lite långt borta. Men ingen kan undgå att följa ”de gamla” vanliga problemen när skolan börjar i press och på nyheterna. Det rör sig om allt från lärarvakanser och försenade vikarier, till avsaknad av städpersonal, material, etc. Jag kommer ihåg listor från förr på allt som skulle inhandlas, t.o.m. toalettpapper. Och det var i en av Roms kommunala skolor, dessutom en Montessori. Återkommer till grundaren nedan.

Skolböcker som föräldrar måste inhandla (under stress och långa köer hos bokhandeln) är i dessa dagar en stor utgift. Ringer till min väninna Laura för att få lite aktuell information. Hennes son Francesco  som går i andra ring får en utgift för årets skolböcker på 300 Euro och för hans lillasyster Ilaria som just börjat 7:an får mamma och pappa lägga upp ytterligare ca. 250 euro och hon går inte i en privatskola.  Visst är det mycket? Men situationen kan variera, bl.a. är föräldrarnas deklaration, som visar årsinkomst, något som ibland måste visas upp för att få de bidrag man har rätt till. Även universitetsavgiften (flera tusen sek) betals i relation till föräldrarnas inkomst. Det finns fyra inkomstgrupper som ger ett underlag för bedömning. Blev man inte myndig vid 18?

Nämner bara i förbifarten vårt annorlunda skolsystem, dvs. lågstadiet (scuola elementare) varar i 5 år, mellanstadiet i 3 år och gymnasiet i 4-5 år, beroende på vilken linje man väljer. Apropå en av skolårets nyheter som togs upp i tidningen häromdagen och i ett eget radioprogram rör just Maria Montessori och en ny skolavdelning som öppnats utanför Rom. Hon var en av Italiens stora kvinnor under 1900-talet och den första kvinnliga läkaren. Hon startade sin pedagogiska verksamhet i ett av Roms fattigkvarter, San Lorenzo. En av hennes kärnpunkter var ju aktiveringen av barnens naturliga förmågor och krafter. Frihet att skapa och detta ”budskap” kunde riktas även mot problembarn, som fick en större hjälp att utvecklas. Vilket är skälet till, tror jag, att Montessori aldrig blivit särskilt på mode i Italien. Det har liksom legat kvar i luften, att Montessori metoden var till för barn som har det lite svårt för sig. Jag har letat på nätet för att se om något nytt dykt upp när det gäller skolor i staden Rom, men inte kunnat hitta något. Då finns det troligen fortfarande bara två förskolor (som är kommunala) och som även har de fem klasserna i lågstadiet. Men det finns ett Montessori centrum i Trastevere med ett intressant bibliotek och vänliga och informativa människor.