Ja, nu är vi igång riktigt här i Arusha, Tanzania. Första skolveckan och första hela arbetsveckan är snart till ända. Och det har gått – över förväntan. Ruben, Edina och Yona började i måndags på ISM, International School Moshi, i Arusha där en filial finns. Skolan ligger väldigt fint (se tidigare inlägg) ungefär 20 minuters bilresa härifrån.
I måndags var de då dags. Alla nervösa – förstås. Ia gick med Ruben och Edina till M1 klassen. Systemet på den amerikanska skolan funkar så att det finns sex klasser i Primary, P1-P6. Ruben och Edina börjar nu direkt i M1 som är Middle Year Program, alltså klassen över P6. Barnen i den klassen är ungefär lika gamla som Ruben och Edina. Jag gick med Yona till M4 klassen. Oj, det kändes scary. In i ett klassrum fullt med elever som uppenbarligen kände varandra sedan tidigare. Där hittade vi Yonas lärare som pratade en utpräglad dialekt av engelska. Tror han är från Australien. Ojoj, det här blir svårt. ”har du pennor med dig” var första frågan. ”nej det har jag glömt” svarade Yona sanningsenligt. Halvbra start. Jag lämnade sakta klassrummet. Yona hade svårt att hitta en plats. Kände att det blir tufft för honom. Träffade utanför klassrummet en familj med danska Selma som också var ny i samma klass.
Vi åkte hem genvägen genom kaffefarmerna, till Habari Maalum och försökte börja arbete. Många tankar på barnen. Klockan 14.30 var vi tillbaka för att hämta upp dem. De tyckte det hade varit hemskt. Väldigt svårt att hänga med. Ruben var väldigt ledsen på kvällen och sa: ”jag förstår ju ingenting vad de säger”.
Tack och lov är barn väldigt anpassningsbara.
Redan tisdagen blev bättre. Ruben och Edina hade haft sina första extra-lektioner i engelska och den läraren var väldigt bra.
Under veckan har det varit upp och er men de är väldigt duktiga och riktiga övervinnare. Vi är fulla av beundran. Ruben och Edina utvecklas snabbt i engelskan och Yona kommer bra in i sin klass. Han har en bra grund i språket ända sedan Cyperntiden och Logos School där han gick fyra år.
Yona är väldigt bekymrad över alla läxor. Här finns ett system där skolan säger hur mycket man ska läsa varje dag. Det rör sig om upp till 2-3 timmar varje dag. Det ska bokföras och skrivas under av föräldrarna. Klart mer att läsa än i svenska högstadiet. Plikttrogen som han är kommer han att göra det med glans.
Vi tror att det mesta kommer att kännas bättre om ett par veckor.
Nu blir det belöning för slitet: i eftermiddag blir det bad i poolen på TGT, en fin klubb inte så långt härifrån. Där finns också motionsspår, squashhall, tennisplan och restaurang. I morgon blir det första parkbesöket då vi åker med Ias bror Per-Anders till Tarangire national park och tittar bla på de stora hjordarna av elefanter. Och på måndag och kanske tisdag är det helgdag för avslutning av den muslimska högtiden Ramadan. Som vanligt beror det på månen när den högtiden inträder och man får vänta in i det sista för att få veta när det exakt inträder.
Jobbet drar igång
Den här veckan har vi på allvar dragit igång arbetet. Vi ska som sagt hjälpa Habari Maalum att utveckla sin organisation. Vi har först suttit med David och Amos som är ledarna och planerat upp arbetet. Vi har börjat med en kartläggning. Här finns 47 anställda fördelade på fem avdelningar. Om vi också räknar med colleget så är det 63 anställda. I år har Habari Maalum Media (HMM) och Habari Maalum College separerats.
HMM´s mesta inkomster kommer från försäljning av varor och tjänster; inspelning av musik på ljud och på video och försäljning av ljud-CD och DVD:er. Massor av körer kommer hit för att få producera sin egen DVD eller skiva.
Såsom i övriga världen går det inte att sälja skivor och filmer/program längre i samma utsträckning som tidigare. Försäljningen har sjunkit som en sten de senaste åren. Organisationen går på knäna ekonomiskt. Det tillsammans med problem med att få fram tydliga rapporter på ekonomi och försäljning gör att man nu famlar i blindo. Man hankar sig fram månad för månad.
Så här står vi; det finns stora förväntningar på vad vi ska kunna åstadkomma under året. Vi är inga ekonomer men det kanske inte är en nackdel, då får vi istället förenkla saker och ting. Ja hur ska det gå? Kanske det vi har kan vara tillnytta? Vi har journalisterfarenhet med all den nyfikenhet och researchvana det för med sig. Vi har många års erfarenhet av styrelsearbete, vi kan verksamheten, dvs media, har erfarenhet av att arbeta i många olika länder och kulturer och även pedagogisk vana. Inte minst så har vi varit här tidigare, känner folket och kan swahili. Om det här hjälper återstår att se. Kanske kan vi hjälpa till, tillsammans med folket här, att skuldra vid skuldra vända skutan och få den på rätt kurs. Vi ber till Gud om både ödmjukhet, tålamod och massor av goda idéer.
Nu går vi in i en researchfas där vi färdigställer olika frågeformulär. Alla anställda och ledare ska intervjuas, ekonomin ska genomlysas och vi ska försöka få fram information om dess tillstånd. Statisktik på försäljning och programrespons ska också fram.
I går var jag i stan och köpte en whiteboard att sätta upp på väggen på vårt kontor. Här ska organisationsstrukturer ritas upp, idéer växa fram och åtgärdsförslag formuleras.
Halv gris
Samtidigt med skola och arbete kommer vi tillrätta i hemmet. Maggie, vår hemhjälp gör ett fantastiskt arbete. Denna fembarnsmamma som för 16 år sen, som vår barnflicka, passade Sandra, är grym på att laga mat, baka, städa och fixa med allt som behövs i hemmet. I ett hem på sex personer med gäster då och då går det åt massor av bröd, frukt, grönsaker och mat. Maggie bakar mest varje dag nu för att fylla upp frysen.
Här är det så mycket som kommer till av extrajobb. Handlandet är ett projekt i sig. Grönsaker och frukt måste steriliseras, mjölk måste kokas, vattnet måste kokas, svalna, hällas upp i karaffer och kylas ner.
Häromdagen lyckades Ia säga ok till att köpa en halv gris som skulle styckas en kväll. Efter ett antal försök med hushållets alla slöa knivar fick jag låna grannarna Kruses köttyxa och Globalkniv.
Genast gick det bättre. Efter att ha gjort mig av med en massa ben och fett stoltserade jag med grytbitar, finare tunna köttbitar som jag inte vet namnet på men går att steka, göra grillspett etc. Sen blev det en fin ytterfilé och två rejäla rack med revben. Samma kväll hade vi första afrikagrillningen. Nu är det fredag, strax lunch. Idag ska vi få kycklinggryta och ugali (majsgröt, Tanzanias basföda).
Mats