Renew Magazine presenterar Mats och Maria Levander som bloggar från Zanzibar

Vi är en svensk fyrbarnsfamilj från Älta i Nacka; Maria & Mats med barnen Sandra, Yona, Ruben och Edina.

Under ett år (sommaren 2012 till sommaren 2013) kommer vi bo i Arusha, Tanzania för att jobba på ett mediecenter och plugga på en internationell skola/läsa ett gymnasieår på Värmdö Distans. Men innan dess ska vi ha sex veckors semester då vi kommer att bo på Zanzibar Retreat Hotel på Zanzibars nordöstra kust.  Här är vår kompis Janne Haasiosalo manager sedan några år, och vi är sedan förra året delägare i hotellet.

På den här bloggen skriver vi om livet på hotellet och på ön. Fritid och “inskolning” i att sköta ett hotell.När några av våra vänner hörde att “vi köpt hotell” fick de genast bilder från den gamla tv-serien “Fawlty Tower” där John Cleese regerar och gör det mesta till en katastrof.

Välkommen till vårt ”Salty Towels”!!!

 

– Vad kan man göra på Zanzibar?

Så mycket roligt. Bada och sola förstås… Snorkla och dyka. Här finns fantastiskt vackra korallrev. Här tog vi faktiskt våra dykarcertifikat 1994. Roligare än i en bassäng i Sverige. 🙂

Se de otroligt gulliga röda kollobusaporna som bara finns här på ön i en liten skog. Simma med sköldpaddor. Eller med delfiner. Vandra i Zanzibars gamla stan. Trånga gränder, spännande små butiker och restauranger. Just nu är det filmfestival här.

– Hur är det att ta hand om ett hotell bara så där?

Helt otroligt spännande. Nåt vi aldrig gjort men som bar är väldigt roligt. Personalen, all logistik, de olika gästerna och deras behov och önskemål. En utmaning.

 

– Hur är det att ta med sig hela familjen ner till Tanzania?

Det är spännande för dem om man åker hit en kortare tid. Mer komplicerat om man gör som vi, bestämmer sig för att vara här ett år. Inga barn är nog speciellt intresserade av att byta miljö nån längre tid. Men vi tror att i slutänden kommer att tycka att det är riktigt bra.

– Vad är bäst med Zanzibar/Tanzania?

Människorna, de har alltid tid att prata en stund. Inte alls så stressat och kalenderbundet som hemma.

– Vad kommer ni sakna i Sverige?

Det förutsägbara. Raka linjer, ström som funkar. Allt det där som är rätt tråkigt men ändå bekvämt. 🙂

 

Läs här deras första inlägg på Renew Magazine

 

12 juli 2012

Uppe med tuppen- och böneutroparen…

 

04.45 Vaknar av telefonens alarm. På avstånd hörs minareten från närmaste moské. Men hur låter den? Liksom hackar igång… Inte alls så välljudande som böneutroparna i Mellanöstern. Men jag antar att det är helt naturligt att hacka igång vid denna okristliga tid.

Upp snabbt och tar en snabbdusch. Går ner mot köket. Uh, ska allt funka som är överenskommet? Norska gruppen ska lämna tidigt och de vuxna vill ha kaffe och te och vill göra smörgåsar, eller “smörebröd” för att ta med på den tidigare avresan. Jag har kommit överens med Saidi och Denge att de ska komma kl 5 exakt. För att snabbt ställa fram frukost och göra kaffe. Köket ska ha gjort i ordning en bricka med ost, skinka och tomatskivor för att underlätta själva mackframställandet.
04.55 Går genom köket och in på kontoret. Mörkt. Ingen här ännu.
05.00 Ingen personal i syne. Börjar bli nervös.
05.07 Riktigt nervös, hittar ett telefonnummer till en av serveringspersonalen. ”Vi kommer strax”. Jag hinner få ur mig nåt stressande att frukosten ska stå på border om 5 minuter. Omöjligt. Jag tar en koll i kylarna. Hittar inget förberett uppskuret som vi kommit överens om. Jag börjar plocka fram kaffekannor.
05.10 Tre av personalen kommer inramlande och det blir stressigt. Jag finner mig stående och ger order: – Koka vatten, – skär upp ost och skinka, – strunta i salladen, – tomater också, – tina smöret, skär upp bröd, – ställ fram porslin, – jouice i tillbringare, – fram med vattenflaskor.
05.15 Ett par av de godmodiga norrmännen dyker upp och försäkrar att inget är nåt problem. Varför är vi svenskar så gnälliga?
05.20 Grejerna börjar komma ut på bordet. Jag gör debut i serveringsyrket. Norrmännen får göra mackor, slå in i folie och lägga smörebrödhögarna i papperskuvert. Det enda vi hittar att fövara nåt i.
05.25 En av de norska mammorna kommer och förklarar att de saknar lite kläder. Möjligen lite sent att säga. Hon förklarar på norskt vis att de själva kanske gjort fel och råkat lägga kläderna i papperskorgen.(?) Jag ber Saidi ringa någon av städtjejerna. Han ringer henne som bor närmast i byn och väcker henne. Jodå, hon ska komma hit och leta. Ett par gula shorts och en topp med zickzackmönster.
05.30 Puh, chaufförerna har anlänt. Två bilar står på gården.
05.35 Norrmännen börjar röra sig mot bilarna. Jag går och säger till den ena chauffören att stänga av motorn. Det är andra som sover i rum i närheten. Varför ska man ha motorn stående på tomgång? Kallstart? :-)
05.40 Medlemmarna i norska gruppen tackar var och en och tar i hand och försäkrar att de haft sitt livs semester hos hos. Kul! De lovar att skriva fina omdömen på TripAdvisor. De lämnar tre badsurfbrädor och ett strandtenniskit till våra barn. Jag får tårar i ögonen. Jag ska aldrig berätta en elak norgehistoria igen.
05.45 Gruppen äntrar bilarna. Saidi kommer springande: – Housekeeping är här, ska vi inte vänta på dem? Jag säger snabbt att det får va nu. Tänker att fördröja gästernas resa till flygplatsen är ett större problem än att hitta lite kläder.
Men plötsligt står Suzy, en av tvätt-tjejerna där med just rätt kläder i handen. Jag rusar efter sista bilen och får stopp på den. En lycklig tonårstjej får sina favvoshorts och sin randiga top. Slutet gott allting gott.
Jag säger att till personalen att de gjorde det bra och att norrmännen var nöjda. Jag går och lägger mig och vilar en timme.

07.30 Upp tillsammans med Ia, tömmer rummet. Det ska städas och ett norskt (!) par ska in och fira en 60 –åring. Det blir ett äventyr i sig. Vi ska fixa födelsedagsmiddag på terrassen med norsk flagga. :-)
08.00 Äter frukost och sätter oss sen och börjar planera upp dagen. Instruerar städarna, etc.
10.00 Säger ”Have a nice day” till engelsmännen som åker för att äta lunch på The Rock-restaurant. Se tidigare inlägg. Jag har fixat förare. Får telefonsamtal senare. Föraren vet tydligen inte var det är. Med lite internethjälp hittar jag stället och kan instruera med hjälp av kartan.
11.02 Fatouma (chefskocken) kommer och meddelar att fiskfrysen har gått sönder. Katastrof. Den verkar ha gått sönder i natt. Den är helt död. Kanske inget är förstört. Jag ger order att de ska planerar om i de andra frysarna så att de får ner fisk, räkor och bläckfisk och annat i de fungerande frysarna.

Frysarna fulla med fisk, kött, glass och annat nödvändigt för att driva ett hotell

11.07 Teknikerna kommer in. Chefskocken Fatouma är arg. Det visar sig att det är glapp i väggkontakten och teknikern har vetat om det. Bläckfisk och hummer är ju inte precis billig vardagsmat. Fatouma och jag luktar oss igenom lagret och enas om att det är fortfarande is i nedre delen och allt luktar ok. Puh. Omar får i uppdrag att laga väggkontakten.
12.30 hinner med en stunds vila nere vid stranden med en Espresso.
13.00tar en sväng, kollar rummen som håller på att anpassas för Levanders. Ojoj, här monteras sängarna ner helt och sen upp i ny kombination i rummen.

Hamed och Lodga monterar en våningssäng till Levanders

Norrmännen hade 3-4 sängar i varje rum. Sonen Yona säger att han tycker det är kul att flytta runt och bo i olika rum. Tills idag har familjen Levander bott i sju olika rum. Går vidare upp till tvättavdelningen. Bordservetterna i tyg torkas på backen.

Hotellets tygservetter på tork

Vidare till entréporten, hälsar på vakten Mzee Koja och språkar med honom lite.

Vår portvakt Mzee Koja

Avslutar min promenad hos snickare Charles och hans assistent. Ett nytt bord med parasoll för seaview-rummet på andra våningen håller på att färdigställas.

Snickare Charles och hans assistent gör ett bord

Under tiden jag lullat runt på hotellområdet har det norska 60-årsfirande paret anlänt. Ia tar hand om dem. Jag går fram och hälsar. Han jobbar på Statoil i Dar es Salaam och hon har det bra…(kan man säga så?)
Ut i köket och beställer Kingfish i kokossås med ris till familjen Levander. Hoppas barnen gillar det.
18.38 Eftermiddagen har flutit iväg snabb. Lunchen med Kingfish var delikat. Fatouma är grym på fisk och uppskattade att få göra afrikansk mat. Baren gillade det verkligen. Jag rekommderar verkligen Kingfish i kokos-sås. Finfint.  Sen har jag försökt få tag i byns fiskare för att beställa hummer, fixat med diverse beställningar av mat och dryck, inspekterat ett nysnickrat bord, släppt ut Khadija ur kylrummet igen, (Maymona, hennes kollega hann på en minut glömma bort att hon lovat att lyssna på hennes knackningar inifrån den stora metalldörren och jag ryckte in), pratat med Janne ett antal gånger, betalat ut förskottspengar till snickaren och faktiskt hunnit sitta vid poolen och läsa lite samt ta ett dopp in den nyss nämnda poolen. Undrar förresten om vi inte behöver beställa vatten till poolen, det dunstar snabbt.
Vet ni vad en ”walk-in” är? Det är en gäst som hör av sig på kort varsel och undrar om det finns plats på hotellet. Ett par ringde och vill komma på lördag och stanna en natt. Vi har ett rum kvar. Ger en liten extra slant. Bra.

Mats

 

Här kan du läsa tidigare inlägg.

 

2017-03-13T11:51:40+00:00