Ensamhet och känslor av misslyckande? Vår expert på livs- och levnadsfrågor svarar

Det har kommit ett brev med en angelägen fråga till vår expert inom liv-och levnadsfrågor, Pia Spånghagen. Det handlar om ensamhet, känslor av misslyckande och längtan efter barn. Omständigheter som känns ännu svårare att hantera så här i sommartider, då ”alla” verkar ha så mycket på gång.

_____________________________________________________________________________________________

Hej

Jag känner mig så misslyckad, jag har inget planerat och alla verkar ha så mycket bokat i sommar. Jag längtar så efter man och barn men det verkar kört för min del. Har ingen lust att hitta på något och skulle helst bara vilja vara hemma och vakna upp när hösten kommer igång igen. Vad ska jag göra? 

Tjej, singel, 35 år  

_______________________________________________________________________________________________

 

SVAR: Det är en svår situation att vara ensam och inte vilja vara det, när ensamheten inte är självvald. Din längtan efter man och barn är så förståelig. Det är ju mångas dröm att få träffa en partner och kunna bilda familj med allt vad det livet innebär. Just kring högtider, bemärkelsedagar och sommar med semester kan ensamheten kännas extra smärtsam. I vardagen finns arbete eller studier och rutiner på ett annat sätt. Att du därför känner missmod och leda inför sommar och ledighet när din ensamhet blir påtaglig är inte så konstigt.

Din fråga rymmer, som jag ser det, tre delar.

  1. Du lever, mot din vilja, ensam, utan partner och barn och känner sorg över det.
  2. Du jämför dig med andra och kopplar din situation till att du är ”misslyckad” vilket ytterligare förstärker sorgen och leder till nedstämdhet.
  3. Nedstämdheten leder i sin tur till att du tappar lusten till att göra någonting alls, du blir passiv och drar sig undan aktiviteter och social gemenskap.

Vid första anblicken kan förhållningssättet under punkt 3 tyckas rimligt. Du slipper konfronteras direkt med dina tankar och känslor kring din livssituation, slipper bli påmind när du ser andras lycka. Problemet förvärras dock på lång sikt eftersom du ändå inte kommer ifrån att du är ensam, nu också ensam och helt sysslolös. Detta leder vanligtvis till ökad nedstämdhet och passivitet och så är en negativ spiral igångsatt.

Mitt råd till dig avseende passiviteten och inaktiviteten är att gå emot den känslan och ändå aktivera dig med saker som du vanligtvis brukar tycka om att göra trots att du för närvarande inte känner för det. Kanske finns det någon av dina vänner med familj som står dig lite närmare och som skulle vara beredd att öppna upp sin familj lite för dig och låta dig vara en del av den, en annan viktig vuxen för barnen? Kanske finns det någon mer singel i en liknande situation som du kan göra något tillsammans med? Väga berätta för dina vänner och släktingar om hur du känner och be om hjälp att aktivera dig.

Kanske kan du även pröva att singelsemestra och ex. åka på en kurs eller ett läger med andra okända singlar. Se http://leva.nu/Spa–resor/Resor/Singelresor/

Reaktionsmönstret under punkt 2 – att jämföra dig med andra och dra slutsatsen att du är misslyckad – låter som ältande. Att du är misslyckad och att det är kört för dig är ju antaganden du gör som inte med nödvändighet behöver vara sanna. Bara för att du är singel behöver det inte betyda att du därmed är misslyckad och att det är kört. Att det känns så är en sak men känslan är inte alltid en så god rådgivare. Risken man tar när man jämför sig med andra är att man väljer ut de som har det ”bättre” och ignorerar de som kanske har det ”sämre” än en själv. Du kan pröva att göra en övning där du riktar in dig på att hitta så många fördelar som möjligt med det liv du (ofrivilligt) lever nu som singel. Det betyder inte att du inte ska försöka göra något åt din situation som singel, dvs fortsätta leta efter en partner, men kan hjälpa dig att inte bli så dömande och bara se det du inte har.

Du lever ensam och längtar efter en partner (punkt 1). Jag vet ju inte hur du har försökt att hitta en partner och risken finns att jag kommer med något hurtfriskt förslag som du redan har prövat. Hur som helst tycker jag inte att du ska ge upp tanken om att hitta en partner och att kunna få familj. Mitt bästa råd är att nätdejta på en seriös site.

Om det känns helt omöjligt för dig att ta dig ur ältande, nedstämdhet och passivitet är min rekommendation att du söker professionell hjälp så att du får riktad individuell hjälp för ditt problem. Du kan söka hjälp hos din vårdcentral eller hos en privat terapeut, som arbetar med KBT (kognitiv beteendeterapi). Om du klickar på länken intill så slussas du vidare till en lista över verksamma KBT-terapeuter runt om i landet. Terapeutlista

Pia Spånghagen, socionom/leg psykoterapeut

__________________________________________________________________

 

 

 

2012-07-06T11:01:01+00:00