Ordspråken tar över mitt liv

Idag är första dagen för min blogg… och för resten av våra liv

Det känns nästan lite genant att berätta att jag vaknade upp med en cliché i huvudet idag… Jag har ju avsatt den här dagen för att starta min blogg, så det låg väl och malde nånstans i bakhuvudet. Det var inte utan att jag kände en viss rodnad på kinderna när orden ”Idag är första dagen i mitt nya liv” rann upp i min hjärna lagom till första koppen kaffe. Ovanligt melodramatiskt när allt man ska göra är att skriva en liten text, kan man tycka, men i mitt fall är det inte så underligt. Jag tror nämligen att jag fick en överdos av Bevingade ord och Utvalda citat i min ungdom. Ni minns väl de där små böckerna som var så populära; små och tunna med ett vackert omslag och fyllda med olika citat eller tänkvärda ordspråk? Små böcker av Helga Henschen och Gunilla Dahlgren? Samlade citat om kärlek, t ex, eller om kunskap. Vackra böcker med paketerad visdom, med andra ord. Själv vårdade jag ömt den lilla bok om lycka som jag fick till studenten, och från det ögonblicket har jag av någon anledning sugit till mig alla möjliga sådana citat. Det är inte jag som söker dem, det är de som kastar sig över mig.

Tänk på hur fullt språket är med ordspråk, citat och uttryck.. De finns överallt och på alla språk Man hittar heja-rop och klokskaper på t-shirts, i små böcker och broderade på små tavlor. Det är likadant i USA som i Sverige. Livet förenklat och inget utrymme för tvivel! Till salu: Livsvisdom fångad i femton ord eller mindre. Fem centimeters insikt. Ett halvt hekto förnuft. Lär dig hur du ska leva ditt liv via en minibok med bevingade ord!

Alla dessa visdomsord och ordspråk följer mig genom min vardag – ju präktigare, desto bättre. När någon är oförskämd mot mig drabbas jag varje gång av en sekunds uppflammande vrede (”Anfall är bästa försvar!”) och längtar efter att säga emot. Jag vill verkligen, men jag kommer inte på något dräpande, så det slutar alltid med att  jag, med ett ”bättre fly än illa fäkta” ringande i öronen, dystert vandrar hemåt. Men ”bättre lycka nästa gång”, och då, den gången, kommer jag kanske på ett perfekt svar, för ” en blind höna hittar också ett korn ibland”.  Dessutom är ju ”hoppet det sista som överger en”, eller hur? I samma närmast desperata anda kastar jag mig då och då in i projekt för att förbättra mig själv, och ord som ”det är aldrig försent!” och ”idag är första dagen i resten av ditt liv” tar mig igenom planeringsfasen. Sen kan jag egga på mig själv lite med ”seize the day!” och ”denna dagen, den är din”, men jag kommer aldrig längre än så. Mina förbättringsplaner är definitivt en ”…sträng som brast”, det är bara att konstatera.

Andra gånger kan ordspråken inspirera mig lite för mycket, som till exempel den gången jag tvekade om jag skulle korsa Market Street i rusningstrafik. Plötsligt flög det genom huvudet ”att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv” och i bakgrunden ekade ett hurtigt ”Friskt vågat, hälften vunnet!”… Och så stod jag plötsligt där, mitt ute i gatan, omgiven av tutande bilar och uppsträckta mittfingrar. Men ordspråksgalningar har tröst för allting, så när jag räddat mig över till andra sidan ruskade jag av mig det hela och kände mig jag genast bättre, rent av lite modig, för ”det som inte dödar, härdar” och ”lyckan står – trots allt – den djärve bi”. Hade jag inte lydit mina impulser, hade jag nog blivit kvar där i evigheter, så ”skam den som ger sig!” 

Jag har förresten slutat översätta mina ordspråk för amerikanska vänner sen den gången, i början, då jag och Rita skrattade så vi kiknade och jag förklarade att ”divided happiness is double happiness”. Det var samma dag som jag delade med mig av de kloka(!) orden ”the old is the oldest” och dessutom uttryckte min avsikt att dust suck när jag kom hem. Hm. (Strange people, Swedes… aren’t they?)

För övrig har våren blivit vederbörligen välkomnad och hyllad här i San Francisco. I fredags samlades vi SWEA-damer i klubbhuset på Presidios golfbana för att äta vårmiddag iklädda fantastiska hattkreationer. Det var en samling av allt från vackra små 20-tals hattar och eleganta bredbrättade hattar till de mest fantasifulla skapelser. Det fanns en Gaultierinspirerad svart hatt med svintoliknande Brillo Pads som bara osade cool, det fanns en uppsjö hattar med fantasifulla blomster, en hatt med en enda uppkäftig blomma mitt på skulten, för att inte tala om svärmors gamla hatt pyntad med paradisblomster… och den självklara vinnaren: en björk av äkta näver och med björkkvistar!

Så nu kan vi betrakta våren båd’ kommen och gådd, och sommaren är här. Det är med andra ord dags att klä på sig igen, för ”the coldest winter I ever spent was a summer in San Francisco.” Men vi är vana så det är knappast någon ”danger on the roof”.

Until next!

Lena

PS. För den som inte vet, SWEA står för Swedish Women’s Educational Association.

______________________________________

Om du vill läsa vår intervju med Lena, klicka:Här

______________________________________

2017-03-13T11:51:50+00:00