“En myt att var och varannan har dålig självkänsla”

Det är på Stressmottagningen vid Karolinska institutet i Stockholm som leg psykolog Bella Stensnäs träffar personer som har kört på så hårt i tillvaron att både kropp och själ sagt ifrån. Och det rejält. Stressen har lett till reaktioner som ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, koncentrations- och minnesproblem.

Två tredjedelar av de som kommer till Stressmottagningen är kvinnor, men alltfler män söker hjälp. för sin stressrelaterade ohälsa. Majoriteten är 40-50 år gamla, men även yngre och äldre personer förekommer.  Och en oroväckande tendens är att problemen kryper ner i åldrarna, berättar Bella Stensnäs. Spridningen över socialgrupper är förhållandevis bred. Liksom utbildningsnivån.

Ett behandlingsteam bestående av läkare, sjukgymnast, akupunktör, psykolog, psykoterapeut och rehabvägledare står för behandlingen, som pågår under flera veckor. Till Bella Stensnäs kommer de som behöver individuell hjälp. För de flesta andra sker behandlingen med god effekt i grupp.

Vad är det som utmärker självkänslan hos de personer som Bella Stensnäs möter? 

– Många har problem med en prestationsbaserad självkänslan, vilket egentligen är en låg självkänsla som man kompenserar för genom att ständigt prestera, ständigt vara aktiv och försöka framstå som duktig. Genom det undviker man ångest. Men bara på kort sikt, på lång sikt blir allt värre. Många har svårt att förstå varför de agerar som de gör. De är förvirrade, ambivalenta och osäkra och har svårt att veta vad de känner. Känslor, motiv och behov är grumliga och svåra att tolka för personen.  Behandlingen handlar mycket om att definiera och förstå känslor och grundläggande behov.

När det gäller självkänsla hos befolkningen i stort, anser Bella Stensnäs att diskussion hamnat fel och att den är missvisande.

– Man kan tro att var och varannan människa har dåligt självkänsla som diskussionen går. Men så är det inte. De flesta har en hygglig till bra självkänsla.

Hon hänvisar bland annat till en studie som socialpsykologen Michael H. Kernis har genomfört. Majoriteten av befolkningen har, enligt hans studie, medelhög till hög självkänsla. Bara en minoritet har låg självkänsla.

_________________________________

Om du vill läsa Kernis studie, klicka här:Här

_________________________________

Utöver denna ”massdiagnostisering” är synen på självkänsla alldeles för dikotom, enligt Bella Stensnäs. Man resonerar alldeles för mycket i antingen eller-termer. Dessutom utgår man felaktigt från att personer med låg självkänsla nödvändigtvis mår dåligt och är olyckliga. En person med låg självkänsla kan kompensera den genom att till exempel göra allt ”perfekt” och naturligtvis må bra av det. Men bara så länge som livet flyter på. Om personen till exempel ifrågasätts eller kritiseras rämnar känslan av inre värde och välmående.

– Som diskussionen går så har man antingen en god självkänsla, det vill säga en positiv upplevelse av sig själv och en känsla av att man är värd andras respekt, eller så har man en svag självkänsla, och tycker att man är dålig och mår dessutom dåligt och är olycklig. Men så ser det inte ut. Många med låg självkänsla är i första hand inte olyckliga och missnöjda med sig själva, utan de är ganska neutrala i upplevelsen av sig själva… Självkänsla är inte heller en fråga om antingen eller, det vill säga inte något som man antingen har eller saknar, utan självkänslan kan variera beroende på i vilken situation eller livsfas man befinner sig i. Om man är ny på ett jobb, till exempel, kan självkänslan sjunka. Eller om man bli lämnad av sin pojk- eller flickvän.

I likhet med Kernis, tycker Bella Stensnäs att det är bättre att tala om, och eftersträva, en optimal istället för en hög självkänsla. Med optimal självkänsla menas en inre känsla av egenvärde och älskvärdhet, men utan en onyanserad föreställning om det egna jagets förträfflighet, och att man alltid “äger” som person. Den optimala självkänslan skiljer sig alltså från den uppblåsta självkänsla som i mångt och mycket präglar samhället av idag. Och som gör att man på vissa håll talar om en narcissistisk epidemi.

 Men om vi återvänder till de personer som Bella Stensnäs träffar på Stressmottagningen. Vad gör hon för att hjälpa? Ja, på ett övergripande plan handlar det om, berättar hon, att hjälpa dem att hitta ett annat förhållningssätt till sig själva och sin tillvaro. Att ändra sina värderingar om hur man måste vara för att duga och ha ett bra liv.

– Det handlar om att gå från att vara fascist till humanist mot sig själv. Att radikalt ändra sin värderingsgrund

De som kommer till stressmottagningen är ofta rädda för sina symtom, som till exempel kan handla om stark ångest, panikattacker, orkeslöshet och stora svårigheter att kunna sova och att koncentrera sig.  En viktig del i behandlingen är därför att göra symtomen begripliga.  Att förklara varför de har uppkommit och att få personen att verkligen förstå kopplingen mellan dem och sin livsföring.  Hon jobbar också direkt med symtomen.

– I de fall där det handlar så mycket om stress att det tar sig i uttryck paniksyndrom, börjar vi alltid att arbeta med det.

Att få tag på patientens inre föreställningar och orealistiska förväntningar, är också en viktig del i behandlingen. Att få tag på det inre prat som personen tror på och agerar utifrån.

– Kartläggning är självklart en viktig del. För att få fatt i de extremt krävande tankarna och värderingarna som vanligen finns, att skriva upp dem för att göra dem tydliga: ’Det här är de ämnena som snurrar hos dig. Det är dom som du slår dig i huvudet med’

Samtidigt med detta lär hon patienten att förändra destruktiva beteendemönster, som till exempel att ta på sig för mycket, både i jobbet och privat. Det handlar ofta om att lära sig säga nej.

-Det kan handla om att ge sig själv en tidsfrist genom att säga: ’ Du, jag återkommer till dig när jag har kollat i min agenda om det funkar’ och sedan säga tacka nej.

Att lära sig att vila är också viktigt. Men allt annat är lätt.

– De har ofta en föreställning om att lättja är farligt och att om man ger efter för den så kommer den att ta över fullständigt. De är därför livrädda för att sätta sig ner och göra ingenting… De måste träna sig i att närma sig lättjan. Att stå ut med den. Märka att den både är nödvändig och ofarlig.

Hur får hon personerna att ändra sina stränga och krävande tankar om hur de måste vara?

– Jag jobbar mycket med att ge alternativ till deras stränga värdegrund. Att ifrågasätta, att undra var demokratin och rättvisan finns i deras obarmhärtiga krav på sig själva. Det här arbetet tar tid. Inte minst i de fall när personen befinner sig i ett socialt sammanhang med extrema och osunda krav. Det kan handla om en familj, en partner och eller en arbetsplats.

För en del handlar det också om att släppa behovet av att imponera på andra genom sin duktighet. Att släppa den självupptagenhet som faktiskt finns gömd här.

– Vissa behöver fundera igenom varför det är så viktigt vad andra tycker om dem. Fråga sig ‘Är jag så central för allt och alla?’ Det handlar om våga släppa taget och vila i något annat än hur man framstår inför andra.

I behandlingens senare skede läggs en hel del tid på att lära patienten att känna igen tidiga signaler på att trilla tillbaka i destruktiva beteenden. Bella berättar om ett fall där det gällde för personen att lägga märke till den känsla av irritation som infann sig då hon fick tankar om att välja ett lugnare, mindre krävande handlingsalternativ. Att till exempel köpa färdiggjord pasta istället för baka egen. Det patienten ska lära sig är att känna igen signalen och att gå emot den känsla som den förmedlar. Att lägga in 3:ans växel istället för 5:an trots att den omedelbara känslan är negativ. Vinsten kommer på längre sikt när individen börjar kunna se att ett lugnare tempo har en mängd fördelar – både psykiskt och fysiskt.

Men om vi lämnar de personer som Bella Stensnäs träffar på Stressmottagningen och istället fokuserar på gemene man. Vad kan man, om man känner att man har  problem med en prestationsbaserad självkänsla, göra på egen hand för hjälpa sig själv?

– Våga utmana sig själv, gå utanför staketet, testa vad som händer om man till exempel säger nej eller om man slappar. Ge sig själv möjligheten att märka att världen inte går under. Sedan är det viktigt att fundera igenom sina egna värderingar och se hur sårbart det är att leva efter dem. Det är också viktigt att se att det finns en självupptagenhet i att alltid sträva efter att andra ska tycka man är duktig. Det kanske är dags att fokusera på något annat i livet än hur man framstår inför andra.

När är det läge att söka professionell hjälp?

– Om man mår så dåligt att man har svårt att fungera i sin vardag.

I många självhjälpsböcker talas det om vikten av att tänka positivt och att  peppa sig själv genom att skriva ”Jag är bra-bok” eller liknande. Vad anser hon om sådana åtgärder?

– Ja, det kan man väl göra om man tycker det är bra. Men för mig låter det fel, jag menar – folk är ju inte dumma. Det är väl inte positivt tänkande vi främst ska sträva mot, utan ett rimligt och nyanserat tänkande om oss själva. Något som håller på lång sikt.

 

Åsa-Mia Fellinger