Draken Douglas Roos om att leva med kniven mot strupen

Han tar emot på plan ett i Sturegallerian som ligger i ett av Stockholms finare kvarter. De är raska steg och fast handslag som gäller, ungefär så som man förväntar sig att en superentreprenör, som var ekonomiskt oberoende redan innan  han passerat 40, beter sig. För  drygt fyra år sedan sålde han sin del i Ladbrokes Norden och fick för det 60 miljoner kr. En nätt summa med vilken han kunnat tagit med sig famijen till Franska Rivieran för att  leva livets glada, istället sitter han nu med 50 anställda och kniven mot strupen för att få full snurr på online tidningen Nyheter 24.

– Det har varit svettigt, men det verkar som att det är den här personen jag är, jag gillar utmaningen.

Det är också ett budskap han med jämna mellanrum predikar ut i alla möjliga medier – passionen för entreprenörskap. Hösten 2009 såg vi honom som en av drakarna i TV-serien Draknästet, där han satt med och bedömde andras företagsidéer och nu är han som sagt själv mitt uppe i en karusell som för det mesta verkar snurra i 190.

–       Ja, det har varit tufft,  men kanske med ett annat perspektiv. Det är så många involverade i Nyheter 24 gruppen, vi har 50 anställda och kommer  omsätta över 50 miljoner men vi kommer också göra en ganska rejäl förlust med tanke på de förvärv vi har gjort och det ligger enligt plan, ja, men det är ändå skitjobbigt att göra en förlust. Det finns företag som investerat i oss och tror på oss så ja, det är kniven mot strupen.

 

 

När vi går en runda på Nyheter 24 plan i gallerian möts man av ett gäng där ingen tycks över 30 och alla sitter vid en laptop.

– Här sköter man det tekniska, här gör vi tidningen, här rasslar pengarna in….

Kaffet skvimpar runt i koppen när vi forsar fram genom lokalerna för att till sluta landa i de vita skinsofforna på Douglas kontor. Han har utsikt över svampen på Stureplan och jag undrar  stilla hur mycket det här läget betyder för företaget?

– Det är ett bra läge, men det handlade nog mer om att lokalerna råkade stå tomma och vi gjorde en bra förhandling.

Den gigantiska kaffemaskinen puttrar till vid bordet bredvid.

– Och den där fick vi på köpet,  på tok för dyr och flådig för att vi skulle köpt den, säger han och skrattar.

Douglas Roos är 42 år gammal, uppvuxen som en av fyra i  en syskonskara med en ensamstående mamma. En tillvaro som fick honom att tidigt lära sig att klara sig själv. Skulle man ha pengar till skidresan fick man tjäna ihop till dem själv. Där grundar sig också hans filosofi om entreprenörskap, tror han.

–     En entreprenör måste vara redo att riskera någonting, pengar, tid, varumärket, prestige. Jag tycker att man måste bli lite rädd för att vara entreprenör. Inte så rädd så att man blir förlamad, men ha kniven lite mot strupen.

Varför det ?

–       Jo men då producerar man mer och bättre. Det är så himla svårt att lyckas som entreprenör men för att minska risken måste man gasa på rejält. Sen när det rullar på är det en annan grej, men  i början, innan organisationen är byggd och cellstrukturer är på plats måste man vara beredd att käka taggtråd.  I början är det ju väldigt hårt, då kan man inte gå hem klockan 16 och bara chilla hela helgen.  Däremot tror jag inte att man behöver vara så himla smart egentligen…men streetsmart. Dessutom tycker jag man ska vara lojal och ärlig då blir det mycket roligare och bättre.  Om man har möjlighet att behålla humor och ha kul så är det bra och blir roligare och kanske lättare.

 

Är inte det en lite tuff kombination, att känna kniven mot strupen att samtidigt tänka oj vad kul jag har det?

– Sverige är ett så bra entreprenörsland,  för går allting åt pipan då har vi ett bra socialt skydd. Kan man sätta saker i ett stoiskt perspektiv så går det bra.

Men ärligt talat, har det varit kniven mot strupen för dig?

–       Ja absolut,  jag har hoppat av  välbetalda jobb för att satsa på entreprenörskapet. När vi köpte vårt första hus fick vi sälja bilen för att kunna gå in med handpenningen. Jag hade startat igång en entreprenörsresa, vi hade två barn och…ja då var det en hög risk.

Men är det fortfarande kniven mot strupen med de projekt du håller på med idag, blev de till exempel som du hade tänkt dig när du drog igång Nyheter 24 gruppen?

–       Nej, verkligen inte. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Det har varit tuffare, nu börjar det vända men nu går Sverige in i en kris igen som man inte vet vad den för med sig.

Kan vem som helst bli entreprenör?

–       Ja, om man vill. Om man har massor av kontakter kanske det  är lättare, om man är högutbildad, smart eller inte, spelar inte så stor roll. Skillnaden är att man måste verkligen vilja våga riskera något. Man ska våga hoppa men man ska också veta hur det känns när man landar, kunna simma vidare och vara inställd på hårt, hårt arbete. Jag pratar mycket om drivkraft men…jag skulle vilja hitta formeln för hur man hittar sin drivkraft, jag skulle vilja läsa och ta reda på mer om det.

I vilken ålder hittade du själv din drivkraft?

–       Från början handlade det om att tjäna pengar. Först var det resan till Alperna som alla polare gjorde i gymnasiet, då ville jag också kunna åka med. Innan det var det jultidningar eller bara att man köpte och sålde saker. Men nej jag kan inte härleda det till någon ålder. Nu när jag börjar bli medelålders så kan jag se hur jag följer ett mönster och ja, jag kommer nog vara så här. Ibland reflekterar man ju över om man ska jobba mindre eller göra något annat, men så tittar man tillbaka på hur det varit hittills och så ser man att det nog inte kommer vara så annorlunda framöver heller.

Hur får man sina barn att hitta den där drivkraften?

–       Ja, det där är ju miljarddollar question. De måste ju vilja det själva, det är ju bara segt och tråkigt om man blir tvingad till något , det är ju först när man vill det själv som de händer något. Om jag ska ta mig själv som exempel.  I skolan lallade jag bara runt och elevrådet till exempel var ju ett bra sätt att slippa gå på lektionerna, jag hade tur typ som kom in på universitetet. Men andra terminen körde jag på en tenta och då, då blev jag skolmogen, då tänkte jag att nu satsar jag men då ville jag ju det själv. Då kom jag igång.

Men ungarna…egentligen ska man bara lämna dom ifred och låta dom göra sin grej.

Vilka personer inspireras du själv av?

– Jag har inte så många idoler, men min kompanjon Patrik Sandberg är väldigt framåt och positiv oavsett hur tufft det är så är han på hugget. Tittar aldrig bakåt och ältar. Vi har jobbat dygnet runt i fyra år och inte en enda gång har vi haft en fnurra på tråden. Inte för att vi inte vågar säga vad vi tycker, men han är inspirerande.  Men bland kända personer… är det  nog framför allt Richard Branson, hans självbiografi är fantastisk.

Vad är det han har som du gillar?

Han gör det bara. Som Virgin Atlantic, vet du hur det började? Det var  flygstrejk på  Virgin Islands och då gick han runt och kollade vilka som behövde ta sig därifrån och sedan kunde han hyra ett flygplan. Coolt, inte fundera så mycket bara göra.

Vill du vara Sveriges Richard Branson?

– Nja….nej…., jag skulle inte vilja vara en sådan känd person. När det gäller Draknästet till exempel (En serie i SVT där hungriga entreprenörer pitchade sina idéer inför drakarna och berättar hur mycket pengar de behöver för att förverkliga sina drömmar.) så tackade jag nej första gången just av den anledningen, ungarnas klasskompisar, grannarna och allt det där. När serien väl kördes kunde jag bli igenkänd men inte så att det störde.

 

– Apropå Draknästet så är det här med att ge kritik väldigt intressant. Om man lyckas att inte vara förbannad så vill man ju att mottagaren ska  lära sig något av den eventuella kritiken och göra något bra av det. Om man lyckas föra fram det på ett konstruktivt sätt så är det ju jättebra, om man kan föra fram kritik på ett trevligt sätt, med glimten i ögat så brukar det bli bra.

Gör du det då?

– Ja, jag tycker nog det. Jag försöker vara tydlig, det försökte jag i alla fall vara i Draknästet det var min målsättning.

Är tjejer fegare än killar på att starta igång företag?

– Jag tycker tjejer är försiktigare. Om det hade funnits kvinnor i fler ledande positioner hade hanterat finanskrisen bättre, för kvinnor är mer ärliga, trognare den rätta linjen de man ska göra och tänker på konsekvenser och det är väldigt positiva egenskaper. Däremot tror jag att kvinnor i färre utsträckning startar bolag och det är av samma anledning… och det är synd. Jag tror att lite mer fifty, fifty tänk skulle vara bra för svensk ekonomi.

Tror du att det håller på att ändra sig, att det kommer en generation tjejer som är mer framåt?

– Ja absolut! Om man tittar på ung företagsamhet, jag tror att det är 60% kvinnor i alla UF företagen (Ung Företagsamhet är en rikstäckande organisation, vars syfte är att främja företagsamheten bland unga människor i Sverige) och typ 80 % har en kvinnlig VD. Det håller ju på att ske något, men det kommer ta lite tid.

Det hänger ju ihop med att du vill kvotera in kvinnor i styrelser, varför vill du det?

– Jag känner att prata inte så mycket, lös frågan för den kommer inte att lösa sig av sig självt. Varför skulle alla gubbar vilja lämna ifrån sig all makt till kvinnor som kanske kommer tänka lite annorlunda och ge nya perspektiv? Lös frågan bara.

Men det klassiska argumentet då att kvinnorna inte kommer in på egna meriter utan inkvoteras?

– Ja, men gubbarna kommer inte heller in på egna meriter. Om de hade gjort det så hade det ju redan varit fifty, fifty för kvinnor och män är ju lika smarta och duktiga. Jag tycker det är synd att  kvinnor använder det argumentet för gubbarna är redan inkvoterade. Jag springer på massor av kvinnor som gärna skulle sitta i styrelser och nu sitter de massa gubbar där istället och nu är dessutom  alla på älgjakt och odlar kamratskapen och nätverket. Det är så det funkar.

Hur hårt är du beredd att driva det här?

– Jag är beredd att driva den här frågan, både för det humanistiska men också för ekonomin. Jag tror att Sverige skulle tjäna på att ha företag som är mer jämställda i yttersta ledningen.

Apropå att provocera, när man läser artiklar med dig så pratar du ofta om att det  bara handlar om att tjäna pengar finns det ingen ideologisk tanke bakom ditt driv?

Nej ingen, säger han och skrattar. Jo men det är klart att det finns annat, det handlar om pengar när man driver bolag. Men det handlar mycket om entreprenörskapet också, att se varumärket sätta sig kanske höra folk prata om det på stan. Det är en drivkraft.  Att anställa och se att de kommer till jobbet och företaget växer, men det handlar inte om att det ska vara stort mer att de anställda ska känna stolthet. Däremot finns det ingen publicistisk tanke, att driva speciella frågor eller så, inget sådant.

När du sålde Ladbrokes Norden så hamnade 60 miljoner i din ficka vilket gjorde dig till ekonomiskt oberoende. Varför fortsätter du jobba?

– Mm….bra fråga, kan inte svara på den, måste kanske gå i terapi några år för att ta reda på det. När jag var 23 satte jag målet att jag ville bli ekonomiskt oberoende en dag, för då har man en frihet. Jag har aldrig velat glassa, men friheten har varit viktig. Jag minns när vi gjorde den här affären, det var kring jul och huset var fullt med folk och jag höll på och mejlade med ansvariga och…samtidigt började jag skissa på en ny affärsplan utan att knappt reflektera över det.

Vad tror du att det handlar om, om man ska ta ett psykologiskt perspektiv på det.  Ska du bevisa saker?

– Ja säkert, att bevisa saker…och  kickarna att slåss mot något som är nästa omöjligt  som ett spelmonopol eller att ge sig in i  en bransch där jag inte har en aning om hur det funkar. Utmana det omöjliga är taggande.

Hur mycket tror du att de har och göra med att du växte upp med en ensamstående mamma i en stor syskonskara?

– Jag tror att det har påverkat otroligt mycket, den här klara mig själv egenskapen som jag lärde mig tidigt ligger till grund för det här drivet men också att försöka bevisa sig igen och igen och igen.

Din mamma är ju präst, vad fick du med dig hemifrån när det gäller tro och religion, är du själv troende?

– Nej, men jag är inte ateist heller. Däremot  fick jag  med mig en stor portion medmänsklighet och humansim trots att det var en ganska stökig uppväxt.  Som på julafton när alla satt hemma och tittade på Kalle Anka var vi ute och sjöng på ålderdomshem och delade ut julblommor. Det där uppskattar jag idag, den erfarenheten. Morsan är ju mycket mer socialarbetare än präst, även om hon inte gillar att jag säger det.  När man kom hem ibland så kunde  det sitta en illegal Liberian i soffan eller någon annan drabbad, eller när det hänt en stor olycka så kunde polisen ringa mamma så hon fick rycka ut till de drabbade. Så jag fick med mig mycket medmänsklighet hemifrån.

Tiden börjar gå mot sitt slut och nästa möte väntar för Douglas.

Så, var ser vi dig och företaget om fem år?

– Då har vi vuxit till ett av de största mediehusen i Europa, säger han utan att tveka på rösten.

Jag gissar att så talar någon som brukar vara van att hoppa –  men också vet hur det känns att landa och simma vidare.

 

Johanna Litsgård Lebourne

johanna.lebourne@renewmag.se

@litsgaard

 


2017-03-13T11:51:53+00:00