26 mars 2012
Våren är här i Marbella med allt vad det innebär i grönska, blommor, flamingos och turisterna som börjar komma tillbaka. Restaurangerna målas om och rustas upp inför den antågande turistsäsongen och framförallt inför den stundande påsken, som jag nog kan säga är vår största helg i Spanien. Att till exempel befinna sig i Málaga under någon av påskdagarna är en upplevelse. Alla samlas för att se de storslagna påskprocessionerna som skrider genom Málaga och passionshistorien, som återskapas. Utan överdrift kan man säga att hela staden är på benen för att fira ”semana santa”, den heliga påskveckan.
Det som varje gång slår mig när spanjorerna samlas till sina religiösa, eller icke religiösa traditioner, är deras stolthet och närvaro i nuet. De ställer upp för sina traditioner och ger allt. De lever sig med – oavsett ålder – och det får ta tid, ingen har bråttom. Det är nog det som jag känner väldigt starkt här att vi har tid för varandra, vi har tid att umgås, vi har tid att bry oss om, vi har tid att ha roligt och vi har tid att hjälpa varandra utan att titta i almanackan och se om det är något viktigare på gång. Detta är livskvalité för mig.
Här tar vi oss tid utan att tänka så mycket på att det kommer en morgondag – på gott och ont så klart, men för det mesta på gott. Det mesta löser sig på något sätt. Nu på torsdag, till exempel, är det utlyst en generalstrejk. Åh, nej inte denna dag, tänker jag, eftersom det är samma dag som jag har organiserat en aktivitet för en kund som kommer från Sverige. Jag har bokat plats där vi ska hålla till, skickat ut inbjudningar och ordnat med allt annat. Igår fick jag reda på att platsen där vi ska vara har stängt på grund av strejken. Jag har alltså fyra dagar kvar på mig att fundera ut en ny lösning, hitta vilka som kan tänka sig att jobba, vilken lokal vi kan ta istället och om vi behöver byta dag. Alla tankar dyker upp i mitt huvud, utom en – att ställa in. Den finns inte. Det är klart att det löser sig.
Den senaste generalstrejken var för exakt 1 ½ år sedan och även den prickade in en stor aktivitet. SWEAs regionmöte i Marbella, för 120 kvinnor. Sextio av dem skulle landa just den dagen då strejken skulle äga rum. Det var ett par veckor av pysslande, förhandlande med hotell och ändring av flygbiljetter, som tack och lov deltagarna själva stod för. Men allt löste sig på bästa sätt. Alla hjälptes åt, uppslutningen från de jag jobbade med var total. Det var bara en kvinna som kom en dag för sent till mötet.
SWEA är en svensk organisation som startade för drygt 30 år sedan av en kvinna som heter Agneta Nilsson då hon bodde i Los Angeles och insåg att det fanns många svenska kvinnor som bodde utomlands. SWEAs syfte är att värna om det svenska språket, stödja och sprida kännedom om svensk kultur och svenska traditioner, förmedla personliga och professionella kontakter. SWEA stöder utbildning genom att dela ut stipendier till olika projekt med svensk anknytning. Det finns idag ca 7400 Sweor på 74 platser i 34 länder på 5 kontinenter. Och en av dessa avdelningar är just SWEA Marbella, www.swea.org/marbella
Apropå kvinnor, sådana fantastiska kvinnor som vi har här på kusten! Det finns många svenska kvinnor som startar nya företag, byter karriärer, förändrar sitt liv och med framgång ser möjligheter som de inte visste om för ett litet tag sedan. En av dessa kvinnor, Birgitta Bergin, har just gett ut sin debutroman, Tre veckor. En bok som du inte vill sluta att läsa. Det är ett crescendo av värme, humor och dramatik. På min egen blogg kommer jag att skriva om dessa fantastiska kvinnor. Det finns mer att läsa om henne på min egen blogg på www.iniciativa.se
Som sagt våren är här, men vi har haft en härlig vinter också. Varmt och soligt och väldigt lite regn. I slutet av januari och början av februari står mandelträden i full blom och det är en underbart vacker resa man kan göra i bergen och se alla skira blomsterträd sträcka ut sig i dalarna. Nu är det mimosa som blommar intensivt gula utmed vägarna, i dalarna, på bergssluttningarna, ja överallt. Igår upptäckte jag den nyss utslagna kaprifolen. Åh, vilken doft! För att inte tala om de dignande citronträden. Jag åkte förbi ett par vänner i veckan och i deras kök stod en stor kastrull på spisen och puttrade. Det doftade friskt. De kokade citronmarmelad och frågade om jag ville ha med mig lite citroner hem. Och vem tackar nej till det? Vi gick ut i trädgården och mina vänner plockade en hel kasse full med guldgula citroner till mig. Varje morgon fyller jag ett stort vackert glas med nypressade citroner och apelsiner. Och hoppas att det håller förkylningarna borta.
Rose-Marie Wiberg