Möt vår Lisa bloggare från Chile – Lisa Clefberg

Renew Magazine har den stora glädjen att kunna presentera vår bloggare från Chile – Lisa Clefberg. Läs vår intervju med henne, där hon bland annat berättar om hur hon och hennes familj berördes av den stora jordbävningen 2010. Och om hur det är att vara yrkeskvinna i Chile 

Lisa Clefberg

Hur kom det sig att du flyttade till Chile?

Jag hamnade här i Chile pga att jag bodde här i några år efter gymnasiet tillsammans med mina föräldrar och syskon. Under den tiden träffade jag min nuvarande man. Vi flyttade tillsammans till Sverige i mitten av 90-talet och disputerade efter några år där. Efter 8 år i Sverige och 3 år i Australien flyttade vi tillbaka till Chile i mars 2006 pga att man blev erbjuden ett jobb här.

Hur länge har du bott i Chile?

Jag har bott här i 6 år.

Har du bott utomlands tidigare? Om ja, var?

Jag bodde här i Chile i 3 år på 90-talet (direkt efter studenten), i New York i ett år 2001, och i Australien mellan 2003 och 2006.

Vad är din utbildnings- och yrkesbakgrund?

Jag är legitimerad psykolog, psykoterapeut inom KBT, och filosofie doktor. Jag har arbetat som psykolog och terapeut, och jag arbetade som Junior Professional Officer på Unicef i New York. I Australien arbetade jag som Postdoctoral research Fellow på University of Queensland, samtidigt som jag arbetade som psykolog med egen mottagning och handledare på universitetet.

Vad arbetar du med nu?

Jag arbetar som lärare och forskare på ett universitet och har en egen terapimottagning. Inom ramen som min tjänst på universitetet handleder jag i Kognitiv Beteendeterapi på en terapeututbildning, bedriver uppsatshandledning, undervisar, och forskar.

Hur är det att vara yrkeskvinna i Chile?
Det beror på vad man har för utbildningsnivå och vad man arbetar med. Om man har en bra utbildning och ett relativt välavlönat arbete så är det betydligt lättare än om man har en låg utbildning och/eller är lågavlönad. Väldigt många människor i Chile har hjälp i sina hem, vilket gör att de har en stor avlastning på hemmafronten. Eftersom Chile är ett land där kvinnan fortfarande har nästan hela ansvaret för hushållet, är detta näst intill nödvändigt för en kvinna som vill arbeta utanför hemmet. Dagis är oftast öppna på halvtid och är mer en instans för barnen (och deras sociala umgänge) än för föräldrarna som vill ha tillsyn under tiden som de arbetar. Detta innebär att dagis och förskolor oftast stänger mellan 12.30 och 13. Om man inte har någon som hjälper till i hemmet kan man med andra ord inte arbeta senare än så.

Förutom detta tycker jag att Chile har blivit allt bättre när det gäller respekten för yrkeskvinnor. Det finns dock betydligt färre kvinnliga chefer än i Sverige och i den nuvarande regeringen är det få kvinnliga ministrar.

En viktig förändring för yrkesarbetande kvinnor här i Chile inträffade förra året. Kvinnor kan vara lediga med sina barn i 6 månader efter förlossningen. Tidigare hade man bara möjlighet att vara hemma i 3 månader efter förlossningen, men den siffran har alltså fördubblats och är i dagsläget betydligt bättre än i många i-länder.

Avståndet till mormor och morfar och de svenska kusinerna. Den andra stora skillnaden är att vi här i Chile blir beroende av hemhjälp och barnvakter för att jag ska kunna arbeta på universitetet och på min mottagning. Om vi bodde i Sverige skulle mina tre barn gå på dagis och fritids när vi arbetade, men nu får vi fixa det praktiska med andra lösningar. På dagis i Sverige är personalen utbildad och har studerat barns utveckling, m.m., men här i Chile är inte det lika självklart. En annan mycket stor skillnad är att vi här i Chile betalar för saker som i Sverige är “inkluderat” när man betalar skatt: skola, dagis, sjukvårdsförsäkring, m.m. Chile är ett land med oerhört stora sociala skillnader, vilket samtidigt skapar en stor social osäkerhet. Det är mycket vanligare med rån och inbrott än i Sverige.

I vilken utsträckning märker man av arvet från Pinochet?

Det finns fortfarande grupper i samhället som pratar om detta, oftast på grund av att de på något sätt drabbades personligt under de åren. I samhället i stort är detta dock något som man inte pratar särskilt mycket om, och de flesta vill inte prata om det. Den vänster-mittenkoalition som regerade i Chile efter åren med Pinochet satt vid makten i 20 år, vilket är 3 år längre än Pinochet styrde, vilket gör att många anser att detta på många sätt är en överspelad period och en del av landets historia. Eftersom jag kom till Chile första gången när den första demokratiskt valda presidenten tog över, är det svårt för mig att veta vilka delar av kulturen som skulle kunna vara ett arv av Pinochet, och vilka som fanns där innan 1973.

Hur blir man bemött som svensk/a i Chile?
Generellt sett här i Chile är man positivt inställd till den “industrialiserade” världen. Detta innebär att man blir positivt bemött om man kommer från ett land som anses vara mer utvecklat än Chile. Europa generellt har en väldigt positiv klang här.

Hur ser man i Chile på Sverige? Vilken koll har de egentligen på vårt land? (Stor och komplex fråga, jag är medveten om det.)
Det är väldigt vanligt att Sverige blandas ihop med Schweiz. Bl.a. för att ländernas namn är väldigt lika på spanska: Suecia (Sverige) och Suiza (Schweiz). Jag har därför fått väldigt många kommentarer om vår goda choklad och våra fina klockor. Det finns personer som känner någon som utvandrat till Sverige, och andra som har besökt Sverige vid ett kortare besök i samband med exempelvis en kryssning i Baltikum, eller i samband med affärer.

Hur berördes ni av jordbävningen, som ägde rum 2010?

Vi låg och sov när det blev jordbävning den 27 februari 2010. Vi väcktes av att hela huset skakade. Först hoppade både min man och jag ur sängen, och vi förstod snabbt att detta var värre än vanliga skalv. Min man sprang upp och hämtade våra (då) två barn, och jag försökte stänga av larmet (då blev det elabrott i hela vårt område), och sprang därefter och öppnade dörren ut till terassen. När det blev elavbrott och alla larm i områden började tjuta förstod vi att detta var något utöver allt vi tidigare varit med om. Vi tog oss ut på tomten där vi stod tillsammans och tittade på huset som skakade och lyssnade på det enorma ljud som uppstod. Jag har aldrig tidigare hör ett sådant ljud, eller känt en sådan rörelse. Det var två typer av skakningar, i två olika riktningar (fram och tillbaka och sidledes). Barnen var rädda, men ändå förvånansvärt lugna. Barnen somnade om efter någon timme, men jag och min man var vakna resten av natten, bl.a. med anledning av alla efterskalv som upptod. Vi drabbades ytterst lite, jämfört med de människor som befann sig närmare epicentrum längre söderut. Vi var utan telefon och el under 3 dagar, men eftersom det var sommar gjorde inte det särskilt mycket.

Vad saknar du mest från Sverige?

Den säkerhet som finns i Sverige: i trafiken, i samhället, välfärden, m.m. Jag kan sakna den frihet barn i Sverige har. De kan springa fritt och leka på ett helt annat sätt än här i Chile, både pga kriminaliteten och den farliga trafiken. Jag saknar även den svenska barnomsorgen. Något annat jag saknar är att det är mycket lättare att få tag på nyttig mat, m.m. och att det finns en annan medvetenhet om vad som är nyttigt, och barns behov av sömn och av att få vara barn, t.ex.

Vad saknar du minst?

Mörkret under den svenska vintern.

VARMT VÄLKOMMEN till oss som bloggare, Lisa. Det ska bli så spännande att följa din blogg från Chile. 

Åsa-Mia Fellinger, Renew Magazine

2017-03-13T11:52:02+00:00