“Stuck”

Ja jag ar da fortfarande kvar och fler har anlant till vart lilla hostel. Dessa stackare har haft det varre an oss maste erkannas. En stackars chockad tjej packade upp allt hon agde och hade (inklusive bocker, plattang, telefon mm) och la pa tork pa var veranda. “Vi skulle inte ens hit, vi skulle aka direkt hogre upp norrut. Men sa kom det massa vatten, det rackte upp till satet i bussen och man sag bara toppen pa bussen och allt ar blott.” Lite shockad sa det var lite osammanhangande men hon fick igang sin telefon och plattang och idag skulle hon och pojkvannen pa en motorcykel-tour. De overlever. Men detta narmar sig rekordnivaer och aven om det ar ballt och sa hade vi kanske sluppit. Men vi haller oss torra och glada. Slanger upp lite bilder pa hur galet mycket vatten det ar pa stallen som det INTE ska vara vatten.

 

Här kan ni läsa våra bloggar från:

New York

Malmö

Chile 

 

 

“Flooding”

Ja da sitter jag har da och kanner mig som en ratt duktig uppdatera for forsta gangen i ar. Men som sagt vi ar ju lite fast har. Men solen skiner lite pa oss idag, bade pa riktigt och metaforsikt. En fantastisk man som vi numera kallar GUD, har hjalpt oss med vart idiotiska usb-minne och nu fungerar det flackfritt! Det gar inte att beskriva den lattade kanslan nar han stracker over det och sager att “Viruset ar borta och era 1010 bilder ar kvar.” Hallelujah, du underbara, lagom gamla, lagom tjocka man!  Men a andra sidan har min telefon helt gett upp alla tankar pa overlevnad och har nu gett upp for tvattmedlets kraft. Trist men vem sa att det skulle vara latt.

 

 

 

Och for ovrigt kan jag nu lagga till en rad till pa mitt CV. Efter noga overvagande (vi sprang  till managern och hoppade praktiskt upp i knat pa han och grat om att vi (jag) inte har nagra pengar och nu ar vi fast har och maste stanna och kan vi inte fa jobba for boende) (Det gick till TYP sahar.) sa jobbar vi da alltsa cirka tre timmar per dag pa vart alskade lilla hostel. Jag sopar. Helt okej arbetsuppgift anser jag. Inte sa att jag behover anvanda all min hjarnfunktion under samma dag alltsa. Men vad vi da haller tummarna for ar att bussarna ska kunna ga, regnet ska sluta skada manniskorna langre ner och att vi kan komma glada och lyckliga fram till airlie beach och whitsunday islands innan min fodelsedag (mandag). Sa jag kan fira i solsken och lyx med en harlig batutflykt pa tre dagar med snorkling och mat inkluderat. Ar det okej? Bra vaderguden, da sager vi sa.

Här kan du läsa mer från Annas resa.