Estelle kommer blogga för Renew Magazine om sitt liv och andras, som hon springer på i Stockholm. Eftersom hon vill ta ut svängarna lite så vill hon inte figurera med hela sitt namn eller rätta bild. Men väljer en  synonym i Estelle Manville som bodde på Rivieran och Djurgården och hängde på alla platser däremellan.

Hej Estelle, hur känns det att börja blogga för Renew Magazine?

– Jag måste erkänna att jag känner en skräckblandad förtjusning. En sida av mig tycker att det ska bli hur kul som helst. En annan är skräckslagen. Och skeptisk. Men jag ser fram emot att äntligen få en plattform, jag gillar att ta ut svängarna lite.  Men …jag är ju ingen kändis. Trots att mitt namn plötsligt är på allas läppar. Tack, Daniel och Victoria. Bra val.

Vad var det som fick dig att tacka ja till slut. Jag menar, vi har ju tjatat ganska länge på dig.

– Tja, jag är väl tyvärr alldeles för svag för smicker. Så när ni skrev till mig, att mina tankar, reflektioner och nätverk verkar så spännande, ja, då föll jag direkt. Som en fura, skulle väl Orup ha formulerat det…i alla fall för tjugo år sedan.

Vad kommer du att blogga om?

– Ja, det är just den frågan som gjort mig sömnlös de senaste dagarna – vad sjutton ska jag blogga om. Jag är ju i grunden en ointressant person, vad ni än påstår på Renews redaktion. Men eftersom jag försatt mig i den här situationen, kan jag inte komma på något annat än att blogga om mitt liv i Stockholm. I innerstan, där jag jobbar och i förorten där jag bor med min familj.

Vad jobbar du med?

– Jag jobbar som konsult, det vill säga jag gör något lagom diffust som jag tar mycket betalt för.

Hur trivs du med ditt jobb?

– Bra för det mesta, men just nu känner jag mig rätt trött på min bransch och dess självupptagenhet. Många personer är så uppfyllda av tankar om sin egen förträfflighet.  Och så är man så ängslig för att inte hänga med. Det är också en bransch som det är tufft att åldras inom. Jag är knappt 40 och redan lite Jurassic.

Vad är det bästa med att bo i Stockholm?

– Känslan av valfrihet. Jag skulle kunna vara kulturell om jag hann med det. Eller ville, borde jag nog säga. Jag hoppas att inte min mamma läser det här. Hon kan nämligen inte ‘förstååååå’ att jag inte går och ser föreställningar på Dansens hus eller har klippkort på Moderna. För om hon bodde i Stockholms så skulle hon minsann….Jag du förstår nog. För mig räcker det med att veta att jag kan, om jag vill.

En annan sak som jag älskar med Stockholm är all bra mat, det internationella köket. I stan som min föräldrar bor i är det mest den lokala Kinakrogen eller pizzerian som gäller. Det räcker med att åka tio mil från stan för att förstå vad bortskämda vi är med bra restauranger. Och gott kaffe.

Det sämsta med Stockholm, vad är det då?

– Alla förbannade köer – i trafiken, på ICA, i tunnelbanan, till bra dagis, bra skolor. Ja, överallt.  Och så all snobbism: fina förorten-snobbismen, södermalmsnobbismen, ”Mama”snobbismen, ”jag-är-en sådan-fantastisk-pappa/mamma-snobbismen, feminism-snobbismen.  Ja, listan kan göras lång över all människor som tror sig vara förmer än andra.

En lite pinsam fråga, jag vet, men jag ställer den ändå. Hur känns det att kronprinsessan och hennes make valt namnet Estelle till sin dotter?

– Faktiskt ganska kul. Men jag blev lite sur på Herman Lindqvists kommentar om att namnet för tankarna till en nattklubbsdrottning. Snacka om att kasta sten i glashus. Vad kan man inte associera Herman med…? Då föredrar jag att associeras med en nattklubbsdrottning.