Hej!
Jag är en snart 23-årig tjej som under de kommande fem månaderna kommer att befinna mig Down Under. Följ med mig på äventyr från sydliga Melbourne upp till Cairns och Barriarrevets blåa vatten och tillbaka igen. Resan kommer avslutas i Bali och förhoppningsvis har jag hunnit se både Nya Zeeland och Fijiöarna på vägen dit. Tips och information kommer att stickas in mellan raderna så kika gärna om du ska åka hit!
“Sista dagen i Melbourne”
Tva veckor har gatt och det kanns bade som att vi har varit har hela vart liv och som att vi kom igar. Vi har borjat hitta vara rutiner. Vi brukar alltid ga till den beromda marknaden, Queen Victoria Market, som ligger i narheten av dar vi bor och kopa frukt och gronsaker att ha med oss under dagen. Varje onsdagkvall under sommartiden har de en kvallsmarknad som ar lika popular bland turisterna som hos lokalbefolkningen. I enorma stekpannor kokaas paellan och luften ar fylld av lukter fran varldens alla horn. Ar man inte hungrig kan man kopa allt fran bilplatar till jackor och aven fa massage, pierca sig eller dricka billiga drinkar.
Vi har hittat tagbiljetter for knappt femhundra kronor till Sydney, stort bra, och vi ser ikvall fram emot en elva timmar lang tagresa. Vi aker pa natten och kommer forhoppningsvis fram pigga och glada klockan 7 imorogn bitti. Vi ska mota ett gang vanner till oss fran Sverige sa den 26 Januari kan vi ha en riktig fest eftersom det ar Australia Day da. Men nu ska vi inte forhasta oss, vi har ju inte akt an och det ar nagra dagar kvar att beratta om. I sondags akte vi tillbaka till var fina strand i St Kilda, tanke var att vi skulle akt till en marknad de har dar varje sondag men istallet hade vi tagit en svang till en enorm, hyfsat nyoppnad outlet pa morgonen sa vi hade redan handerna fulla med kassar. Trots att Australien ar snuskigt dyrt for en svensk sa far jag ge dem cred for att de vet hur man saljer klader. Det kandes som att jag var pa Gekas, rent prismassigt iallfall.
Ar man utomlands bor man alltid kolla upp om de har en utomhusbio och forsoka fa biljetter till den. Detta gjorde aven vi och pa kvallen lag vi omgiven av kuddar och filtar med fladdermossen flygande over oss och tittade pa den nya Dicaprio filmen om FBI-grundaren J. Edgar Hoover. Kan inte ga fel.
Igar satte vi oss med vara enorma vaskor pa taget och akte annu en gang ut till Werribee, var favoritforort dar i bodde nar vi forst kom hit. Vi hangde med flickorna fran var “adoptivfamilj” och akte till tre syskon som vi har lart kanna och hangde vid deras pool och at fish and chips tills klockan var elva pa kvallen. Lagligt nog i slutet rakade nagon skjuta en surfbrada av skumgummi i ogat pa mig sa idag har jag ett oga som ar dubbelt sa stort som det andra, kan knappt se och mitt huvud kanns som nar jag drack 14 longdrinks pa Rhodos. Men man ska inte klaga. Vi har 34 grader, vi ska tillbaka till poolen idag och om nagra fa timmar sitter vi pa taget pa vag till nasta destination. Ses nar vi ar dar.
Cheers mate!
Vandring
När man tar sig runt i Melbourne, i alla fall i innerstaden då ska man gå! Det är billigare, roligare, lite svettigare men så värt det. Stadskärnan är faktiskt inte så stor så det går ganska smidigt. Men trots det finns det sjukt mycket att se så man borde försöka ha en slags planering, även om det kan vara tråkigt på semester, så att man faktiskt hinner med så mycket som möjligt. Eftersom jag har ett stort djurintresse har jag tagit mig till ännu ett zoo som var så stort att det tog oss fem timmar utan uppehåll att ens ta oss igenom två tredjedelar. Val värt ett besök!
På promenaderna har vi konstaterat att australienarna är ett par riktiga nyskapare när det kommer till arkitektur. Husen och byggnaderna har är fantastiska. Även om det är lite väl mycket lutande tornet i Pisa- känsla på en del av det. Vi har som vanligt haft turen att umgås med fantastiska människor och blev som sagt medtagna ut på landet till ett par bekanta till mig som bor ute i bushen. Efter en gedigen BBQ till lunch tog de med oss till Turpins Falls, ett vattenhål mitt ute i ingenstans med ett sött litet vattenfall. Eftersom jag är badkruka i alla länder hur varmt det än är så tog det mig åtskilliga minuter i mer eller mindre lyckade poser innan jag kom i vattnet.
Igår kvall träffade vi två tyskar som vi har stött på under resan som vi åt middag med i Chinatown (det ar en cirka åtta kvarter lång gata så mycket till stad är det inte, men god mat har de). På väg mot restaurangen gkorde den ena av våra nya vänner en avstickare och köpte med några öl, på vissa restauranger får man ta med sig sin egen dricka, praktiskt tyckte vi och billigare framför allt. Men, kan vara bra att ha koll på var man får ta med, man vill inte vara dryg svensk och släpa med sin dricka till vilken finrestaurang som helst!
Turister som vi ar har vi aven akt med deras gratis turistbuss som stannar på elva olika ställen runtom i Melbourne som man kan hoppa på och av hur man vill och de berättar massa bra information under resans gang. Rekommenderas varmt. Eftersom vi nu har bytt hostel till ett billigare och inte lika mysigt ar man lite seg idag efter att ha sovit i ett åttabäddarsrum med vidöppna fönster ut mot en starkt trafikerad gata. Ibland får man välja, dö av värme eller vakna av oljuden. Vi har helt enkelt valt billigt, med det enda vi egentligen saknar är frukostens som de tog fram varje morgon på vårt gamla älsklingshostel. Här visar de iallafall regelbundet filmer och har sköna soffor, är nog dags att ta sig en sväng till vardagsrummet.
”Du har 145 dagar kvar”
Forsta blogginlagget, forsta veckan har nere i Aussieland! Jag reser med en god van, Josefin, och vi har aven en resedagbok som snallt berattar varje dag for oss hur langt vi har kvar pa resan. Med 145 dagar kvar kanns det som jag har mycket kvar att se fram emot, aven om den har forsta veckan har varit bra nog for ett helt liv.
Vi landade i Melbourne en ganska blasig kvall och insag besviket att inga varma sommarvindar motte oss. Daremot stod en liten familj och vantade vi gaten nar vi kom. Vi hade haft turen att fa prata med en familj som var gamla van traffade for nagra ar sedan som glatt tog in oss de forsta dagarna tills vi kande oss mer hemmastadda. (De flesta australiensare ar oerhort vanliga och tillmotesgaende, en tjej sa till mig att det berodde pa att de bor sa langt fran allt sa nar det val kommer nog vill de behalla dem). Med tio timmars tidsskillnad kanner man sig ganska mor i kroppen. Umgas man med locals far man folja med pa stallen utover det vanliga, saledes har vi fatt en guidad tur pa ett fantastiskt zoo ute i en forort som heter Werribee och besoka bade stans centrum for ambulans- och polishelikoptrar plas den lokala brandstationen. Sjalvklart fick vi oss en tur i brandbilen.
Om man tar sig runt i Melbournes marker man hur mycket det har paverkat Australien att de var en engelsk koloni for inte sa lange sedan. De pratar fortfarande om moderlandet England, det finns manga minnesmarken over soldater som stred for England under varldskrigen och fish and chips ar lite av en nationalratt.
Det finns oandligt mycket att gora i Melbourne, onodigt att traka ut er med allt har, det kan vilken snygg australienare som helst hjalpa er med om ni kommer hit. Men var beredda pa att sport kommer att vara en stor del eftersom de stolt presenterar Melbourne som ”sportens huvudstad”. Till och med jag som inte lyfter ett ogonlock for att titta nar Zlatan gor mal hade en fantastisk dag nar vi var pa Australia Open for att se proffstennis. (Nadal spelade oturligt nog dagen efter.)
Dags att avsluta inlagget och ga och lagga sig, imorgon ska nagra nya bekanta bjuda oss pa en barbeque till middag, eller som de sager har ”We’re gonna have a bobby for tea!”