Ida Linde arbetar som frilansjournalist och bildbloggar om sin vardag i Kosovo.
Vem är du?
Jag heter Ida Linde, är 27 år gammal och nybliven frilansare. Kommer från Vimmerby från början, men bodde senast i Stockholm
.Vad gör du i Kosovo?
Under hösten är jag baserad i Pristina för att göra reportage i från Balkan.
Hur länge har du varit där?
Sedan sista augusti.
Vad är bäst och sämst med landet du bor i?
Jag älskar vädret, de öppna människorna, cafékulturen, bergen, spänningen i att frilansa och att allt är nytt för mig. Gillar också att en taxiresa i princip vart du vill i Pristina kostar 2 euro. Det värsta är att fattigdom och rasism är utbrett, att det luktar cigarettrök överallt och att det inte finns någon sopsortering.
Favoritplats, mat, hobby?
Min favoritplats just nu i sommartid är på balkongen eller i trädgården. Jag låter äldre än vad jag är. Annars på café ”Dit e nat” och jazzbaren ”Soma”. Jag äter helst oliver. De är oslagbara här. I övrigt gillar jag att på helgerna ta en buss och upptäcka kringliggande städer och länder på Balkan, eller besöka en av de få kyrkor som finns här.
Det här visste du inte om mig…
Att Albanien är mitt favoritsemesterland i Europa och jag har varit där tre gånger sedan förra sommaren.
Måndag:
Det har börjat bli kallare i Pristina. Temperaturen ligger nu runt 10 grader om dagarna, men solen värmer fortfarande. De flesta i Pristina värmer upp sina hus genom att elda ved i kaminer. Därav det tjocka smogtäcket av rök som börjat lägga sig som en matta över staden. Det luktar brandrök överallt, så även jag och mina kläder. På varenda gata ser vi numera människor som bunkrar upp med vedträn inför vintern. Det gäller att vara förberedd när kylan slår till på riktigt. Det ryktas om minusgrader i nästa vecka.
Tisdag:
Mina föräldrar här, så nu är det äntligen dags att upptäcka lite mer av landet. Idag var vi i, ja, jag vågar säga det vackraste området i Kosovo. Nationalparken Rugova valley i västra Kosovo är en sagolik plats. De massiva bergen i området markerar gränsen mellan Kosovo, Montenegro och Albanien. Vi åkte bil genom utsprängda tunnlar i vad som liknar en ravin med enorma berg på var sida av oss. Tillslut kom vi fram till ett öppet landskap. Kor betade på sluttningarna och människor levde lugna liv i små stugor bland bergen. Här kör männen timmer som ska täcka upp för städernas behov av eldved. Det kändes som att vi var totalt isolerade från omvärlden.
Onsdag:
Idag var vi i den gamla mytomspunna staden Prizren. Det är Kosovos näst största stad med sina runt 200 000 invånare. Efter flera hundra år av Ottomanskt styre är turkiska fortfarande ett stort språk i staden. Prizren kallas också för den “religiösa staden”. Här finns fler moskéer, kyrkor och synagogor än i övriga städer. Mest känd är Sinan Pasha Mosque med sina gamla arkitektur och utsmyckning. 2004 drabbades Kosovo av de våldsammaste attackerna mot den serbiska minoriteten i landet sedan kriget 1999. Här i Prizren förstördes en hel stadsdel där serberna bodde. Nu har de flesta serber lämnat staden, men kvar står deras förstörda, övergivna hus.
Torsdag:
Vi besökte Mushnikovë, en liten bergsby i södra Kosovo. Omringad av berg på alla sidor och med en liten flod som rinner genom den, var intrycket minst sagt idylliskt. Invånarna blev väldigt intresserade av oss när vi kom gåendes på gatan. Barnen som lekte stannade upp och tittade och pekade. Det verkar som att det var länge sedan de fått besök av västerlänningar. Alla hälsade lite blygt men glatt. Här fungerar livet som för hundra år sedan i Sverige. Hästar och kor är ett välanvänt transportmedel. Hö läggs på hässjor. Egengjord starksprit (rakia) dricks till lunchen. Vi stötte på en gammal man utanför ett fallfärdigt hus. Han visade sig vara serb, och insisterade att vi skulle följa med honom hem. Under en timma i hans kök bjöd han oss på kaffe, rakia och skönsång. Ännu ett bevis på den alltid så gästvänliga kulturen. Besöker ni min by, då ska ni in i mitt hus också. Kanske har vi i Sverige något att lära av detta?
Fredag:
Dags att ta helg, och det gör jag med nya fredagsgodiset. På var och varannan gata grillas det just nu kastanjer – till min stora förtjusning. Mums! Trevlig helg!
