5 april 2012
Min hemstad – jag syftar naturligtvis på Stockholm – brukar ofta beskrivas som segregerad. Det är svårt att argumentera mot denna ståndpunkt, men fy ett sådant trist ord – segregerad. Klingar både kanslisvenska och akademiskt. Väcker inga som helst bilder eller associationer. Åtminstone inte hos mig (jag kanske är för obildad…?). Vilket ord kan man använda istället för att verkligen ge en bild av vad det handlar om? Hm….socialgruppsindelning? Du skämtar….livsstilshabitat? Snyggt, men något krångligt. Det jag ändå gillar med livsstilshabitat är att det visar det att handlar om livsstil. I Stockholm är det nämligen så att man väljer var man bor utifrån vilken livsstil man har eller strävar efter. Så här ligger det till:
På Östermalm bosätter man sig för att man:
- vill markera – att man antingen har råd (de stora lägenhet…förlåt, våningarna kostar multum), eller
Strandvägen - vill få andra att tro att man har råd fast man egentligen bor i en sliten liten etta längst ner, eller
- man är fin, lite förmer än andra, eller
- tillhör någon anrik familj eller
- för att papsen i Djursholm tyckte det var dags att flytta hemifrån och “ta eget ansvar”, eller
- vill distansera sig från sin uppväxtort. Det vill säga den som man via sin drive och välavlönade jobb lyckats att ta sig ifrån, typ Bagarmossen, Flen eller Eskilstuna, eller
- blivit sanslöst rik genom sitt artisteri (endast Strandvägen gäller för dessa personer, men de ter sig som katter bland hermeliner i sina rock-outfits).
- vill markera sin aversion mot allt som har med Södermalm att göra.
På Södermalm bosätter man sig för att man:
- vill markera sin aversion mot allt som har med Östermalm att göra, eller
- vill visa att man verkligen är arty/går-sin-egen-väg-liksom, eller
- är en mycket medveten förälder, det vill säga äter ekologiskt, ammar länge, är mycket engagerad på föräldramötena i förskolan, vägrar köpa rosa kläder till sina döttrar, plågar dagispersonalen med ideliga förslag om genus-föreläsningar samt avskyr all form av tidiga elitsatsningar inom barnidrott (“De bränner ju ut sig!”…”Alla måste få vara med!”) eller,
- är högutbildad, kulturell, intellektuell och, om man är kvinna, klädd i Gudrun Sjödéns kläder (området runt Mariatorget är högstatus för denna subgrupp).
I Vasastan är man välutbildad och pratar gärna om sin kulturkonsumtion. Och man läser DN förstås. En del studenter på KTH och HHS bor här för att föräldrarna hemma i landsorten ville känna sig lugna och trygga och därför köpte “en trevlig liten etta” åt sin telning.
På Kungsholmen bor man för att…..ja, vadå? Jo…… för att man är vanlig och trivs med det. Man skäms inte för att man är medelklass och gråsosse/liberal. Norr Mälarstrand är dock undantaget detta. Där bosätter sig endast de som har rikligt med pengar och som vill ha nära till söndagsmiddagen hos föräldrarna i fin-Bromma (=Äppelviken, Smedslätten, Ålsten och Höglandet) .
På Gärdet bosätter man sig för att man inte har råd att bo på Östermalm och/eller för att man vill ha nära hem till söndagmiddagen hos föräldrarna på Lidingö.
I Kristineberg och Fredhäll bor man om man är singel, företrädesvis av det täcka könet, och letar någon att bli sambo med i antingen Vasastan eller Kungsholmen.