Sommarlovet ligger i startgroparna..
Skolorna slutar vilken dag som helst här i Rom och på avslutningsdagen gäller det att hålla sig borta från allt vad högstadium och gymnasium heter. Då rusar nämligen de eurforiska ungdomarna ut och kastar vattenfyllda ballonger, mjöl, ägg, tomater och annat olämpligt omkring sig utan att ta hänsyn vare sig till parkerade fordon eller personer som inte insett faran i tid. Denna obegripliga tradition, som kallas “Gavettoni”, är på gränsen till förbjuden och ordningspoliser har fullt upp att bevaka skolorna så att firandet inte ska gå överstyr. Jag har slutat fundera på vitsen med alltihop – utan ber helt sonika de hemvändande, nästintill oigenkännliga sönerna att gå raka vägen in i tvättstugan. Sen börjar Sommarlovet!
Sommarlovet är långt i Italien. Mycket långt. Först framåt mitten av september är ungarna tillbaks i skolbänken i Rom. Är man en yrkesarbetande mamma ställer det till med inte lite problem när semestern är slut, mor-och farföräldrar har pressats till det yttersta och läger och sommarskolor är över. De två, tre sista veckorna på lovet minns jag som outhärdliga då ungarna var i behov av struktur och organiserade aktiviteter och nästan trötta på att ha sommarlov.
Men det är ett minne blott nu, Filippo och Federico går på gymnasiet och sköter sig mest själva, planerar och organiserar egna aktiviteter, vilket är skönt. Tack vare en självständig – kan vi kanske kalla den svensk (?) uppfostran kan vi känna oss ganska trygga i dag när de far runt i stan, i landet och i världen! Men bäst att de ringer mamma varje dag.. ja, man har väl inte bott snart 20 år i Italien för intet! Lite italiensk Mamma har man väl rätt att vara?
Christina Hallmert i Rom