Turista i skuggan av rädsla för terror

För 48 timmar sedan satt jag utanför ett hotell i Hurghada och väntade på bussen till flygplatsen. Samtidigt kom nyheten om att det skjutits mot en turistbuss i Kairo, 30 mil därifrån. Vi såg den nog samtidigt min man och jag där vi satt böjda över våra telefoner och skakade diskret på huvudena mot varandra med lyckligt ovetande söner mellan oss.

På väg till flygplatsen stannar bussen vid en antal checkpoints där män med k-pistar, i kurer med sandsäckar utanför håller vakt. På flygplatsen görs första kollen av pass och bagage innan incheckningen, sedan följer några till.

Det här är innan några män kommer via Röda havet och tar sig upp till hotellet Bella Vista med knivar och bombbälte. Innan knivskurna svenskar vårdas på sjukhus.

egypten3

Några dagar tidigare tittar jag ut över ett halvtomt hotell i gassande solsken och 25 grader i luften. Det måste varit höjden av otur när finansiärer, personal och andra invigde Jaz Aquaviva i Hurghada i somras och sedan störtar ett plan, troligen efter en attack av IS, och två bomber sprängs i landet. Planet på väg från turiststaden Sharm El Sheik inte långt därifrån.

Då hade vi redan bokat.

Vi har haft några diskussioner under hösten, avboka eller åka ändå, det landade till slut i åka ändå. Oansvarigt tyckte en del, lugnt tyckte andra, men de flesta har haft en åsikt. Nu sitter vi här i ett smällkallt Sverige och inser att vi nu kunde suttit vid en bassäng och letat efter det ovanliga, det oförutsägbara, sneglat över axeln. För det är framför allt misstänksamhet som sådana här dåd skapar. Misstänksamhet mot orten, landet, människor.

Mitt argument under hösten har hela tiden varit att inte alltför mycket styras av rädslor, är det inte då dom vinner, dom som bland annat vill driva bort turistnäringen i landet vi skulle till? Idag är jag glad att jag sitter hemma i en soffa fem timmars flygresa därifrån, på tryggt avstånd. Men tänker också på dem vi träffade där nere, de som slog alla rekord i service och omtanke. De som hade familj någon annanstans men åkte till semesterorten för att tjäna lite bättre. De som hade barn i samma ålder som oss som de inte träffat på flera veckor. De som inte tillhör en fundamentalistisk terrorgrupp. De som inte kan åka därifrån.

Den egyptiska turistindustrin är en av världens äldsta, en av landets största arbetsgivare och en viktig inkomstkälla. Terrorgrupperna vet precis vad det gör när de trycker på den allra känsligaste nerven i den egyptiska ekonomin. Rädsla och hot, ett effektivt sätt att få landet på knäna. Att få vem som helst på knä.

egypten5 svanny

När planet lyfter så kan vi pusta ut, åka hem solbrända och utvilade. Kvar är Ayman som varje dag gjorde så spännande kreationer av handdukarna på sängen att det blev en av dagens höjdpunkter. Kvar är dom som skickade in ett brev under dörren när äldsta sonen fyllde år med meddelandet att ikväll blir det tårta och sång i restaurangen, eller hittade på roliga lekar under middagen på kvällarna. De som bjöd in i köket och tog i hand sista dagen och sa:

”Hoppas vi ses igen, kom tillbaks”.

Det var innan några män kom i en båt med ett bombbälte.

egypten4

Johanna Litsgård Lebourne

Instagram: @johanna_lebourne

 

 

 

2017-03-13T11:50:25+00:00