Många inlägg, tankar och krönikor har det varit om ert debattinlägg i Dagen om kyrkan, homosexualitet och begreppet synd. Sedan dess har jag gått och funderat på mina många vänner ni skriver om, har också funderat en del på mina egna tillkortakommanden.
Jag var kanske 10, 11 första gången jag kom i kontakt med begreppet synd – könsrelaterat. Syndat hade jag gjort betydligt tidigare. Porslinskatten jag tog i mormors fönster, (oj,oj vad dåligt samvete den gav), lögnen till mamma och pappa om att jag visst gjort läxan eller godiset jag inte ville dela med mig av till min bästis. Synd i form av att stjäla, ljuga och girighet. Inte hunnit bli tio och ändå redan en fullfjädrad syndare.
Sedan kom den där dagen när jag stod och tittade på Helena som spelade fotboll. Det var så påtagligt att hon var en av killarna. Rörde sig som dem, spelade som dem, pratade som dem – förutom att hon var tjej. Idag är Helena Markus och jag kan inte ens föreställa mig vilka våndor han måste gått igenom innan det steget togs, idag känns det självklart när jag ser tillbaks på vår skoltid i parallellklasser.
I många klasser på de flesta arbetsplatser och också i vänkretsen har jag vänner som älskar någon av sitt eget kön. De finns också de som älskar betydligt äldre av motsatt kön eller betydligt yngre. Inte heller det helt rumsrent i vår kultur. Men kärlek rår man inte på, när den slår till gör den det med full kraft, kryper under skinnet. Vem är jag att döma? Vem är du att göra detsamma? Vad är det nu det står i Bibeln? Den utan synd kastar första stenen…Nu verkar det kickas stenar hej vilt.
Är du en flitig läsare av Bibeln, och det vet jag att du är, så vet du att listan kan göras lång. Om vi ska gå efter den kommer ingen av oss att platsa i himlen en dag. Jag har bara den här veckan ägnat mig åt att:
- Tala i församlingen och där skulle ju kvinnor tiga.
- Räknat pengar, fick ju ändå lön igår (girigheten – igen)
- För att inte tala om frosseri som sker i detta nu – godisskålen är enorm.
Naivt, går inte att jämföra säger du, tunna exempel, det här handlar om helt andra saker. Hm… gör de det?
Sa inte just Jesus att vi skulle älska varandra, att man ska behandla sin nästa som en själv vill bli behandlad, hängde inte han med de som ingen annan ville hänga med, hur var det nu med flisan i andras ögon och bjälken i sitt eget.
Till slut kokas det väl ner till hur vi tolkar Bibeln, vad vi vill lyfta upp och poängtera, stryka ett streck under – och det som vi skummar förbi i alla hast. Jag är ingen vidare teolog, men jag är ganska bra på det här med att möta människor och kommunikation. Det ni gör nu kommer nog tyvärr att ta många år att reparera för kyrkan.
Ni undrar varför det är tunt i bänkarna på söndag förmiddag, varför det är mest redan ”vunna själar” som söker sig till kyrkan? Jo vem vill söka sig till dem som redan bestämt att det finns ett A och B-lag, att jag som bäst kommer få sitta på avbytarbänken?
Så ni 22 – den utan synd kastar första stenen. Varsågod.
Johanna Litsgård Lebourne