Årets flippar och floppar

Året 2014 närmar sig sitt slut och det är dags för oss att utse årets flippar och floppar.  Stötande och blötande kan vi nu stolt presentera årets lista:

Årets storm i ett vattenglas: Att kronprinsessans bar serafimerordens ljusblå band på bar hud må vara omskakande för Magdalena Ribbing. Vi vanliga dödliga gäspar och funderar på om det inte är dags för någon yngre och mindre konservativ att ta över som landets vett- och etikettexpert.

Årets bästa underhållningsprogram: På spåret förstås! Kristian Luuk och Fredrik Lindström tog över programledarskapet för några år sedan och gör det med den äran. Ett trivsammare, mer underhållande och roligare bildningsprogram går inte att finna. Och helt obefläckat av långa reklaminslag dessutom.

Årets sportsliga utklassning: Tysklands veritabla kross av Brasilien i semifinalen i fotbolls-VM. Bilden av den glada samba-fotbollen gick en gång för alla fullständigt i graven.

Årets bästa tennismatch: När Roger Federer spelade semifinalen mot Novak Djokovic i Shanghai Masters befäste han sin position som världens bästa tennisspelare genom tiderna. Och det blev tydligt att han tagit Stefan Edbergs serve- och volleyspel till nya höjder.

Årets-skjut-dig-i foten: Finansminister Magadalena Andersson när hon uttalade följande om det finansiella läget i Sverige:”det är tomt i ladorna”. Kanske inte det smartaste uttalandet när man tar över efter en omvittnat skicklig och internationellt erkänd finansminister. MF, INte undra på att finanspolitiska rådet, exportrådet, utländska ekonomijournalister och många många fler gick i taket.

Årets mest korkade politiker-uttalande: Sverigedemokraten och andre vice talmannen Björn Söders uttalanden om att samer och judar inte är svenskar. Vi undrar vilka som finns kvar när Björn Söder är klar med sin gallring.

Årets minst förvånande skilsmässa: Den mellan Laila Bagge och Niklas Wahlgren. Vi har sett det förut – kändis som förälskar sig i kändis och sedan frossar i att vika ut sin kärlek i media som om deras relation vore en nationell angelägenhet. När strålkastarljuset dimmas av och de måste fejsa vardagen – ja, då tar det slut. Och så drar mediakarusellen igång igen.

Årets mest underhållande politiker-uttalande: Göran Perssons om att MP bedriver ”pubertal trofépolitik. Det är uppenbart att den friska luften på godset i Sörmland gjort den forne statsministern gott. Borta är den trötta och irriterade blicken. Istället plirar ett par pigga ögon fram bakom glasögonen och fullkomligen dryper av lust att tvåla till sina meningsfränder. Och sosse-efterföljare.

Årets mest otippade bekännelse: Carolas avslöjande om att hon i tonåren var sexuellt attraherad av en kvinna. Carola är som Zlatan – hon upphör aldrig att förvåna. Och sicken höst hon har haft, se nedan.

Årets varumärkes-raket: Många var nog inställda på att få bilden av en självcentrerad, manierad och fri-religös stolla bekräftad när årets upplaga av Så mycket bättre drog igång. Men det mesta kom på skam. Carola visade sig vara en hyvens kvinna som lyssnade på andra och som visade på äkthet och sårbarhet  då hon själv var i fokus.

Årets bästa programledare: Jessika Gedin. Oavsett om det gäller Babel, Nobelfesten, På spåret eller Spanarn – Jessika Gedin imponerar alltid med sin kunskap och humor. Få personer kan dessutom intervjua så bra som hon. Alltid lika påläst, närvarande, humoristisk och intelligent oavsett om det är på svenska, engelska eller franska.

Årets mest tröttsamma mediapersonligheter: Filip och Fredrik. Begåvade? Absolut.  Allmänbildade? Tvivelsutan. Men ack så tröttsamma med sin ständiga strävan efter att vara skrikiga och svärande enfants terrible. Fredrik Wikingssons kommentar ”Vilka jävla pensionärsfrågor” på bästa sändningstid i TV (På spåret) är deras senaste botten-notering.

Årets det- här- kan-väl-ändå-inte-vara-allvarligt-menat??:  Alexander Pettersson debattinlägg  på sajten Feministsikt perspektivDen manliga skammens feminism”. Du kan läsa inlägget genom att klicka här och sedan fundera på om detta är en genial drift med en fullständigt urspårad feminism eller en illustration av densamma.

Årets fulaste mode: när vi äntligen slipper modet galet långt nedhasade jeans på männen i Stockholm gör ännu ett oestetiskt mode entré i huvudstaden, i synnerhet på södermalm – skägg á la Axel Oxenstierna.

Årets bästa svenska låt: Albins Din soldat. 

Årets bästa utländska lugna låt: Coldplays A sky full of stars. Piano-introt är fullkomligt magiskt.

Årets bästa utländska uptempo-låt: Taylor Swifts Shake it off. Om du mot förmodan inte har hört den så gör det här:

 

Åsa-Mia Fellinger

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:50:39+00:00